8.10.11

Mod att leva sina värderingar


Att jobba på Fryshuset är som att vara polis eller präst, tänkte jag när jag sitter och lyssnar på Cecilia Malmström under Forum för Eldsjälar. Hon pratar om vikten av förebilder för unga på temat preventivt arbete mot extremism.
Poliser och präster är ju hela tiden sitt yrke, bara för att du är ledig kan du inte vända bort blicken om du ser ett brott eller en människa i nöd. Det är ju en grundläggande del av ditt liv och vem du är.
Så är det också för mig som jobbar på Fryshuset, även om det hos oss inte finns någon officiell överenskommelse om det. Sambandet mellan våra yrken är att vi jobbar värderingsstyrt.

Eller så kan man istället säga att det är så för alla som vill leva sina värderingar.  För mina värderingar bär jag alltid med mig.
Det kan ju låta självklart det där med att inte vända bort blicken, ren medmänsklighet förstås. Men hur många av oss har inte gått förbi människor i nöd, gått vidare mot våra vänner, mot restaurangen, vad det än är vi ska göra. Jag vet att jag gjorde det senast igår. En ung flicka tiggde pengar och jag valde att gå förbi utan att ge henne några kronor. Vi ser människor i nöd hela tiden och väljer att inte agera.
Men det jag kan göra är att hela tiden våga reflektera och omvärdera, om jag inte gav pengar igår, kan jag, vill jag göra det idag? Vad betyder det att inte
ge? Vad betyder det att ge? Kan jag ge något annat om jag inte vill ge pengar? Vilken sorts människa är jag och vilken sorts människa vill jag vara. (Lyssna på Sara Stridsberg sommarprogram där hon på sitt rika språk bland annat pratar om att inte ge
 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=4548834 )

För att vara en god förebild krävs mod att se och ifrågasätta sina egna och andras svagheter och våga förändra. Det krävs civilkurage. För människor i nöd men också i vardagliga situationer – som att stå upp för en unge som blir dåligt bemött av en vuxen. Hur många gånger har man inte hört hur vuxna pratar till ungdomar och barn – på ett sätt som de aldrig skulle prata med vuxna?

Mod: är en personlig egenskap. En modig person handlar i överensstämmelse med sina övertygelser och önskningar, även vid risk för negativa konsekvenser mot det egna jaget.

Mod är en av mina kärnvärderingar och för mig är det viktigt att hela tiden diakutera förutsättningarna för att vara modig. Vad är det att vara modig, orädd, visa civilkurage? 
Häromdagen sa jag till min nya bekant D att jag tycker han verkar orädd. Han funderade en kort stund och sen sa han: ”Jag är modig i vissa sammanhang. Jag säger min mening och står för den. Men om jag möter ett gäng supportrar som ställer till bråk ger jag mig inte in i fajten, utan då flyr jag hellre. Det är klart, om jag måste skydda någon annan en gång, då gör jag det, men annars flyr jag hellre än slåss.”

Modigt är inte alltid att slåss. Modigt kan vara att gå åt andra hållet.
Alla är vi inte som Roberto Saviano. Hade de allra flesta av oss ett sådant starkt rättspatos och civilkurage som honom, ja då skulle de andra vara i minoritet. På samma sätt som om alla i tunnelbanan skulle säga ifrån om någon blir trakasserad i vagnen, ja då skulle den som trakasserade vara i minoritet. Tystnaden är farlig.

CivilkurageAtt ha civilkurage innebär att ha mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk, förmågan att stå upp för sina värderingar, trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen.

Läste förresten en artikel om en person som blivit utsatt för flera hatbrott, hennes tips var att filma brott med sin mobil om man inte vill/kan/vågar gå in i till exempel bråket själv. 

Alla kan vi göra något. Alltid.


Här kommer Bodil Malmstens öppna brev till Saviano igen, om det är så att någon inte har läst den. Utdrag ur hennes bok "De från norr kommande leoparderna":

"Roberto Saviano - benvenuto till Sverige, tack för Gomorra, mille grazie, din bok kommer att bestå jämsides med Är detta en människa, av Primo Levi, Smärtan av Marguerite Duras, allt av Marcel Proust, Imre Kertész, Ryszard Kapuscinski, Kafka och Montaigne.
Tack vare dig vet vi hur världen fungerar från soporna till sidenkostymen. Och närr vi frestas, när vi står och tvekar vid prislappen på något lyxplagg hejdar vi oss för att tack vare dig vet vi det verkliga priset för Angelina Jolies vita sidenkostym.
Utan din bok hade vi – svedesi stupidi – varit ännu stupidare och eftersom vi, enligt uppgift från Svenska Akademien sändige sekreterare – eternello contabile láccademia svedese, bevisligen är ett obildat folk så tackar vi dig igen.
Millissime grazie, låt oss får ge dig det ultimata beviset på vår tacksamhet – ett gömställe där du kan vara super securitas och a la svedes trygg.
Det handlar om den röda lilla stugan i skoogen, la piccola stuga rossa vid sjön med björkar susande sin milda sommarsång, gran och tall, blåbär och funghi porcini.
I hela vårt 1.571.930 kilometer avlånga Sverige står sådana välutrustade varma små röda stugor till ditt förfogande med stuprännor, vedkamin och dricksvattenbrunn på gården med pump.
Det är bara att välja: Småland – paese piccolo, Lappland, Dalarna eller Västmanland, Västergötland, Västernorrland – paesi västern spagetti, il buono, il brutto, il cattivo.
Runt stugan kommer hemvärnsmän och älgjägare i kamouflagemönstrad bävernylon att smyga med osäkrade gevär så att du och dina livvakter kan ägna er åt de vackra svenska flickorna – i belissimi blondini a la Fellini.
Självklart kommer det att, av strategiska skäl, i liknande röda stugor – casi rosso parallelli – finnas Roberto Saviano-kopior planterade för att vill abort dina förföljare i fucking criminali bombi di merda a la sopranos.
I din lilla stuga rossa, Roberto Saviano, kommer det att stå en utdragssoffa bäddad med hemstoppat vaddtäcke och på väggen ovanför soffan en bonad – piccola cadra textilico – med bilden av en röd liten stuga som den du befinner dig i och texten med korsstygnssöm broderad:
Borta bra med hemma bäst. A casa – känn dig som hemma hos oss Roberto Saviano, a casa som en son, fratello mio, en kusin, ett barnbarn – bambinobámbino.
Ett par små varningar bara, det här med rojalismen, om du finner monarkin omodern och principiellt odemokratisk – prego Roberto Saviano, håll det för dig själv, säg ingenting om det till svenskarna. För då blir det vad som i Sverige kallas för folkstorm och du har ju nog som det är.
En sak behöver du veta, yttrandefrihet är ett begrepp som i Sverige begränsas av svenskarnas förmåga till självcensur – competenza svedese censura se stesso totalissimo.
Bli inte förskräckt, vi kräver inte av dig att du ska lägga band på din medelhavsmässigt utåtriktade natur, bara hålla igen en aning – a la svedese – för husfridens skull.
En sak till, det här med tackandet – det att vi svenskar oavbrutet tackar så orimligt innebär inte att vi är ett särskilt tacksamt folk, tvärtom, det är vara vårt sätt att bekräfta någonting.
Vad gäller dig är vi uppriktigt och ur våra hjärtans djup – con cuore svedesi tutti – tacksamma för att du finns och vill göra allt i vår makt för att det ska fortsätta vara så.
Välkommen till oss, Roberto Saviano, benvenutissimo, dörrnyckeln ligger under förstutrappen, det finns frukost i skafferiet, sirapslimpa, Kalles Kaviar, Löfbergs Lila – espresso violetto timido – och Lätt & Lagom med omega 3.
Vi lämnar utelampan på så du inte snubblar, det är lätt gjort i det svenska mörkret som du redan har gjort så mycket för att iluminare och lysa upp.”


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar