28.1.11

Värderingskrockar, inte kulturkrockar


– Jag kom från ingenting och nu är jag här, säger Arhe Hamednaca som sitter i justitieutskottet i Riksdagen.
Jag och mina kollegor från Fryshuset är på besök hos Arhe, som tidigare arbetat bland annat på Fryshuset. Vi vill prata med honom om vad vi ska tänka på när vi ska arbeta med nyanlända och såsmåningom förhoppningsvis dra vårt strå till stacken vad gäller ensamkommande flyktingar, det vill säga de som är under arton år.

Det blir ett samtal om värderingar, respekt och vikten av validering av den kunskap varje människa har. Precis det som också är Fryshusets utgångspunkt och delar av vår värdegrund.
Dagen efter vi träffade Arhe lyssnade jag på Marlena Rembe från Säkerhetspolisen http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sapo-om-extremism-i-sverige_5810319.svd som föreläste om våldsbejakande extremism på CIDES nätverksträff. Hon fick en fråga kring om det verkligen räcker med integration för att nå extremister idag. Den som frågade menade att det finns ju extremister från alla samhällsklasser och som kan språket och har utbildning. Marlena svarade då att integration är en upplevelse.
Jag tycker att det är en viktig definition: Integration är en upplevelse som inte går att utläsa av yttre attribut.

Det var också vad som låg till grund i samtalet kring integration på Riksdagen, även om vi pratade om integration och inte extremism. I grunden handlar det (alltid) om ett bemötande som är ärligt och respektfullt. En syn på människor som en resurs istället för som problem och ett hinder.
- De som kommer hit vet att livet inte är enkelt, de har kämpat för att klara sig i sina hemländer och för att komma hit, säger Arhe. Men de har en livserfarenhet som inte stämmer överens med vår arbetsmarknad. Därför är valideringen så viktig,

Validering betyder för mig och mina medarbetare att se all kompetens som viktig, även den informella. I projektet Unga in arbetar vi med att implementera ELD (Exerienced Learning Description) som metod. Det är ett sätt att synliggöra och lyfta ungdomarnas informella kompetens. För även om du inte har gått ut gymnasiet, eller ens grundskolan och knappt jobbat så har du ju gjort något annat den där tiden. De har erfarenheter av andra saker som kan vara minst lika viktiga. Och det kan man lyfta i ett kompetensbrev som kan komplettera eller ersätta ett traditionellt CV. Skriver man dessutom en ansökan som fokuserar på ens värderingar, ja då har man förhoppningsvis en chans att konkurrera om jobbet även om det sker på andra premisser än andra sökande.
Fryshusets jobbcoacher arbetar också med att lyfta andra erfarenehter och färdigheter än de som vanligtvis finns i ett CV. Ungdomarna som kommer till oss har ofta mycket intressant informell kunskap som de inte har tänkt på kan vara viktig att berätta om när de söker jobb.

- ”Jag hatar ordet kulturkrock! Det är inte kulturkrockar utan värderingskrockar. Det handlar om en sammanblandning av kultur och religion, och arbete med värderingar är därför mycket mycket viktigt.” Arhes hitills tillbakalutade kropp får en ny position när han pratar om värderingar och det märks tydligt att det är ett ämne som engagerar. ”Ibland krockar detta med de mänskliga rättigheter vi har anammat i Sverige. Det är inte svenska värderingar utan universella rättigheter. Kom ihåg att många av de som kommer hit aldrig har haft några rättigheter, bara skyldigheter.”

- ”Men det är också universellt för alla människor att man vill ha en meningsfull aktivitet, oavsett bakgrund och även om man har upplevt trauman, förlorat anhöriga eller gått genom andra svårigheter. Man vill kunna leva vidare. Jobb öppnar för möjligheten till detta, liksom att vara aktiv i föreningslivet kan vara en viktigt del av integrationen. I föreningslivet kan man möta mångfalden som finns. Jag engagerade mig till att börja med i hyresgästföreningen och sen fortsatte jag inom politiken,” berättarArhe.

Vi som jobbar med arbetsmarknadsprojekten på Fryshuset kommer att ta många av Arhes tips med oss i det fortsatta metodarbetet; valideringen, tydligheten, arbetet med värderingar, utgångspunkten i att visa Sveriges utveckling, uppmärksamheten på allt det som är positivt med mångfald, de positiva förebilderna och framförallt målet att varje individ ska se fram emot och längta till nästa möte med Fryshusets medarbetare.

Flera olika verksamheter på Fryshuset har blivit uppmuntrade att vara en tydligare del i arbetet med integration på olika sätt. Elektra, Teater Fryshuset och CIDES är exempel på projekt inom Fryshuset som idag arbetar med frågan från olika perspektiv.
 

25.1.11

Besök från dokumentärredaktionen på Sveriges radio


Idag hade vi besök av Susanne Björkman från dokumentärredaktionen i P1. Hon gjorde sin första dokumentär för radio 1976 och hittade redan då sitt säregna format som innebär att hon själv knappt är synlig i programmen. Jag har lyssnat mycket på Sveriges radios dokumentärer sedan hösten 2010 och Susanne blev snabbt en favorit hos mig. När jag hör  hennes program undrar jag om det ändå inte är med radio jag ska jobba. 
Hennes dokumentärer präglas alltid av samma lugn och respekt för de hon träffar.

På sr.se hittar jag följande målande kommentar om en av hennes dokumentärer:
"Det finns stunder då man stannar upp och lyssnar på radion så noga att man tappar synen.
Ögonblick då det som sägs är så angeläget att allt i det fysiska rummet försvinner”.


På vägen till och från jobbet lyssnade jag till ”En värld för sig” om Marianne Francke som föddes i början på 1900-talet och växte upp på Öfvre Östermalm. Marianne berättar om sin mopssamling, om uppväxten med barnflicka som extremt bortskämt barn, om sorgen över att inte kunna vara med sin man som hon varit gift med i över femtio år, om vännerna som består. Samtidigt som hon har haft ett extremt privilegierat liv framstår hon som en mycket ödmjuk och inkännande person, och troligen är det vad som gör programmet så intressant.

En annan höjdpunkt är ”Du har alla rätt” om diakonen Gunilla Moshi i Skärholmens församling. När jag hörde det programmet undrade jag om det kanske var diakon jag skulle blivit. Och då är jag inte ens religiös.

Så, jag är mycket glad över att ha fått samtala med en av mina förebilder idag.Vi får se vad fortsättningen blir.

En annan reflektion efter dagens möte är vissa tydliga likheter mellan hennes sätt att arbeta och det jag lärde mig på den coachutbildning jag gick hos COPA. Lyssnar man på människor öppet, intresserat och utan att värdera kan man få höra de mest fantastiska historier. Och som Susanne sa, ”de flesta människor vill bli lyssnade på.” I alla fall om det sker med respekt.

Detta kommer snart på bloggen
Och mer kring respekt blir det inom kort då jag ska berätta om besöket hos riksdagsmannen Arhe Hamednaca där jag och mina kollegor hade ett intressant samtal om värderingar och just respekt för allas lika värde. 
Annat som är på gång på den här bloggen är ett mycket intressant samtal med Carita Juselius, VD på COPA på temat värderingar och lite senare i vinter ett samtal med Josefin Carnolf, genusvetare som arbetar på Länsstyrelsen, aktuell med uppföljningen av den regionala strategin för jämställdhet i länet som antogs 2008. 

19.1.11

Innehållet anses stötande


Mitt senaste inlägg handlar om språket som maktmedel och som på beställning en direkt reaktion på det när jag försökte dela det på facebook. Jag utgick från att det var på grund av vissa ord i texten (som i mitt inlägg är titlar på program och böcker bland annat).
I väntan på okej från facebookguden började jag fundera på exakt vilka ord det är som anses stötande? Och hur de väljs ut? Undrar om det är jämlikt? 
Trodde jag!

Inget inlägg kan nu delas på facebook eftersom det har rapporterats som stötande. (!)  "Det här meddelandet innehåller blockerat innehåll som tidigare har flaggats som stötande eller skräppost. Meddela oss om du tycker att detta är felaktigt." hälsar facebook.
 
Språket som maktmedel! Hur ska jag veta vilka ord som stoppas av nåt filter? Undra om det finns nån lista...
Mycket märkligt.

Språket som maktmedel


Jag hade tänkt att skriva ett inlägg om att Sverige inte alls är det mest jämställda landet i världen (som många tror) enligt Global Gender Gap-rapporten från Världsekonomiforum. Men jag får återkomma till det. 

För istället kom jag att tänka på journalisten och författaren Maria Svelands radiodokumentär ”Som en hora eller tio gånger jag kallats för hora” och på hur språket, vilka ord vi använder, speglar våra värderingar.
Hennes dokumentär utgår från att hon frågar flera olika personer om deras erfarenheter av att bli kallad hora (kvinnor) och erfarenheter av att kalla någon hora (män).
Man i 35-årsåldern, kvinna i 18-års åldern, man i 50-årsåldern, kvinna i 50-årsåldern, kille i 17-årsåldern och så vidare. Alla har de blivit kallade eller kallat någon för hora.
Maria Sveland ramar också in programmet med att berätta om de första tio gångerna hon själv blivit kallad hora; av pappan till en kompis när hon var liten, killar på skolan när hon var lite äldre, äldre män i hissen och killar och män på krogen som inte kan ta ett nej när de frågar om de får sätta sig ned. Så fortsätter det och så vanligt är det.

Tolv minuter och trettio sekunder in i dokumentären pratar en försvarsadvokat om ett mål som rörde en gruppvåldtäkt. Den unga kvinnan hade blivit runtkörd i Södertälje och tvingats ha sex med flera män. Försvarsadvokaten pratar om att kvinnan hade ett rykte om sig att vara en hora, och menar att om har man ett sånt rykte så måste det ju ligga nåt i det.

Inslaget får mig att hämta Katarina Wennstams böcker ” Flickan och skulden” och ”En riktig våldtäktsman” i bokhyllan. De handlar om samhällets syn på våldtäkt och om gärningsmännen.
Jag läste dem en gång när jag var högt upp i svenska fjällen, i ett fantastiskt trevligt sällskap. Jag kommer ihåg att jag låg där i min säng, trött efter skidåkningen, lycklig och tillitsfull - tills jag läste de här böckerna. För inget blev sig riktigt likt efter det. Inget blev sig riktigt likt efter att ha läst hur rättsväsendet och killarna som begått sådana extrema övergrepp förklarade det, tyckte de hade rätt till tjejerna. Och advokater som vägde in rykten, kläder, syn på kvinnans sexualitet och moral som något helt annat än männens. Hur samhället inte alls står på de utsatta tjejernas sida. Och om tjejer som inte anmäler, vågar inte, orkar inte, eftersom övergreppen fortsätter in i rättssalen. Ingen borde någonsin behöva utsättas för det som dessa våldtagna kvinnor går genom. Att överleva det med tilliten i behåll...jag vet inte om det överhuvudtaget är möjligt.

Tillbaka till språket. Maria Svelands dokumentär utgår ju från det, hur vi använder ordet hora och hur det påverkar kvinnan som blir kallad det – språket som maktmedel.
Hanna Olsson, som arbetar med kvinnor i prostitution säger angående sitt språkbruk och möjligheten att påverka genom de ord vi väljer (tjugotre minuter in i programmet):
”[…] det är en sexuell aggressiv stark laddning i ordet hora. Jag använder "kvinna i prostitutionen". Och kvinna betyder i nästa steg, det är som du och jag, vi är också kvinnor. Ett sätt att riva ner murar mellan kvinnor att säga jag liksom du är kvinna, du befinner dig i en annan livssituation än jag men vi delar detta faktum att vi är kvinnor.”

Så det är klart att det gör skillnad.

För övrigt…
och apropå Maria Sveland, så hoppas jag alla som funderar på, på väg att skaffa eller har familj har läst hennes bok "Bitterfittan" om hur svårt det kan vara att leva jämställt och bryta normen. Jag håller med Katarina Wennstam om att det är en av 00-talets viktigaste böcker. http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/katarina-wennstam-ska-det-vara-en-unge-till

För alla som upplever sig jämställda rekommenderar jag också starkt ”Det kallas kärlek” av sociologen och forskaren Carin Holmberg. Den fokuserar på hur unga par utan barn tolkar varandra utifrån de föreställningar som finns i samhället om vad som är kvinnligt och manligt. Så alla som är, har varit eller kommer vara i en relation var beredda att omförhandla idén om i vilken utsträckning de val ni tar är individuella och inte strukturella.
Se där – ännu en bok som skakar om grundvalarna vi tycker oss stå på.

17.1.11

Fryshusets konkreta värdegrundsarbete

Fryshuset har det pågått ett arbete kring värdegrunden under det senaste året. Små skillnader har gjorts i själva formuleringen av de fyra satser som värdegrunden består av, men det har också tillkommit punkter efter varje sats som syftar till att göra värdegrunden användbar för alla oss som arbetar i huset.
Eftersom min ambition med den här bloggen och jämställdhetsintegreringsarbetet är att det ska vara praktiskt och konkret i stor utsträckning är det intressant att lyfta Fryshusets värdegrund här. För, som sagt, det är i värdegrundsarbetet, självreflektionen och det egna ansvaret jag hamnar om och om igen när jag arbetar med den kvalitativa delen av jämställdhetsintegreringen som i så stor utsträckning handlar om var och en i arbetsgruppen, styrgruppen och andra inblandade.
Min förhoppning är att vår värdegrund ska inspirera andra, inte minst i hur man kan göra den så konkret som möjligt. Vi har alla ansvaret att i det dagliga arbetet visa på vad som är viktigt, vad vi står för och på så sätt leva värdegrunden, var vi än arbetar.

Frågar som jag kan ställa till mig själv utifrån värdegrunden är till exempel:

Under sats ett: När gav jag senast unga ansvar? På vilket sätt?
Under sats två: Är vi där unga är? Kan vi vara det oftare? På annat sätt?
Pratar vi verkligen om det som är viktigt? När gjorde vi det senast? Är det något vi borde prata om som är viktigt som vi väljer att inte prata om? Hur kan jag som chef bidra till att prata om det som är viktigt?
Under sats fyra: När agerade jag senast på ett sätt som var nyfiket?

Ja, ni förstår. Detta är självreflektion i allra högsta grad, och om jag ställer mig dessa frågor dagligen (jag har värdegrunden uppsatt så jag ser den vid mitt skrivbord), ja då har jag stora möjligheter att agera annorlunda.
Precis som de självreflekterande frågor som jag skrev om tidigare.

FRYSHUSETS VÄRDEGRUND

”Uppmuntran, förtroende, ansvar och kunskap bygger självkänsla och lyfter fram människors inneboende kraft ”
-I våra verksamheter ger vi unga ansvar
-Vi fokuserar på styrkor och möjligheter

”Fryshuset lyssnar på vad som händer i samhället och agerar direkt. Vi är inte rädda för det som är nytt och okänt. Vi ser möjligheter och mobiliserar krafter där andra bara ser problem. Vi provar oss fram, korrigerar och förbättrar ständigt våra metoder ”
-Vi är där unga är
-Vi vågar göra och prata om det som är viktigt
- Vi söker feedback och använder den för att förbättra det vi gör

"Fryshuset utgår från individens behov. Här står dörren alltid på glänt för den som vill engagera och utveckla sig, oavsett bakgrund.”
-Vi ser bortom handlingar och fasader och dömer inte personen
-Vi frågar oss alltid vad målgruppen tjänar på det vi gör

”Vi tror på respektfulla möten människor emellan där lusten att delta och gemensamma intressen överbryggar alla motsättningar, minskar olikheter och ökar förståelse.”
-Vi är nyfikna och försöker förstå.
-Vi skapar möten mellan människor som sällan träffas
- Vi skapar möjlighet för unga att hitta sammanhang och sin passion

12.1.11

Steg 2 i jämställdhetsintegreringsarbetet: Kartlägg och analysera verksamheten

Parallellt med det kvalitativa arbete, som bland annat innefattar de självreflekterande frågorna som jag skrev om i december så ska vi nu genomföra 4R-metoden.

I JämStödspraktikan, den metodbok som utredningen om stöd för jämställdhetsintegrering, tagit fram, finns olika metoder för jämställdhetsarbete tydligt beskrivna. Där finns också en definition av en arbetsgång för hållbar jämställdhetsintegrering i form av en trappa, och enligt den är Unga in projektet nu på trappsteg 4-6: ”Inventera verksamheten, Kartlägg och analysera, Formulera mål och åtgärder.”
Vi tänker göra detta genom en metod som heter 4R, efter de fyra stegen Representation, Resurser, Realia och Realisera.

Förväntat resultat av 4R är:
* en bild av fördelningen av kvinnor och män inom verksamhetens olika delar och på alla nivåer
* en bild av hur resurserna fördelas mellan kvinnor och män
* en bild av de könsmönster som råder i organisationen och vilka effekter de får
* en plan för att åtgärda brister

Så nästa steg för oss är att göra en analys av all den statistik som vi har sedan ett år tillbaka.
Genom att utgå från det resultat vi får fram och ställa frågan: Hur många kvinnor/flickor och hur många män/pojkar? kan vi se vilka könsmönster som finns i verksamheten.

Fokus kommer att ligga på tre delar av projektet:

  • Inflödet – hur kommer deltagarna till oss? T ex var, när, hur får de kontakt med Unga in?
  • Processen när de är inne i projektet. T ex hur mycket tid får var och en? Vilka åtgärder bedöms varje individ att behöva? Vilka får vilka typer av korta jobb?
  • Utflödet – vad händer när de lämnar? T ex vilka får jobb/går till studier? Vilka droppar av utan att vi vet vad de gör?

Vi har just nu massor av variabler att ta hänsyn till, eftersom vi fick ett ovärderligt tips i början av projektet att dela upp all statistik (och det är en hel del) på kön. Och mycket riktigt har vi under tiden som projektet pågått sett behovet av statistik inom områden som vi inte kunde tänka oss var relevant när vi startade.
Nästa vecka ska jag och min kollega Andrea sätta oss och börja gå genom det som finns och plocka ut det som är väsentligt för att genomföra de första stegen i 4R. Målet är att vi ska ha en åtgärdsplan i mitten på mars, så att vi hinner genomföra de förändringar vi kommer fram till och se effekterna innan projekttiden löper ut i mars 2012.

Återkommer med uppdateringar om hur arbetet går framåt.

För övrigt... 
rekommenderar jag varmt att teckna en prenumeration på nättidningen "Feministiskt Perspektiv" på http://feministisktperspektiv.se/ 
Äntligen!

10.1.11

Årets...

Läsning: "Utrensning" av Sofi Oksanen. För språket, temat och självklarheten i hur historien påverar nuet.

Händelse: FI var första feministiska partiet i världshistorien som kommit in i en parlamentarisk församling.

Ångest: Att det ändå, trots allt går så långsamt med jämställdheten på så många sätt. Och att det fortfarande är så att man upplever att det är egna val och att man själv inte ingår i någon struktur.

Lycka: Det solidariska och fantastiska parallella universum som det fem veckor långa danslägret Herräng Dance Camp utgör varje sommar. Åk dit och dansa!

Backlash: Att Victoria valde att bli överlämnad av en man till en annan på sitt bröllop.

För övrigt...
så är det spännande att nu läsa den helt färska veckotidningen Feministiskt Perspektiv på nätet.
Inrikes- och utrikesnyheter, ekonomi, arbetsmarknad, kultur, forskning, debatt och sport – ur ett feministiskt perspektiv. Dessutom ett feministiskt kalendarium och feministisk expertbank.