Praktisk jämställdhetsintegrering i Unga in

Så var det dag för uppföljning av jämställdhetsintegrering med arbetsgruppen i Unga in.

Projektet har drivits här på Fryshuset i ganska precis två år och den första fasen lider mot sitt slut. De metoder vi tagit fram som ska nå och motivera unga utanför och hjälpa dem närmare arbetsmarknaden ska som mål implementeras i Arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet. Första steget mot detta är taget i och med vårt arbete inom ramen för projektet, och nästa steg är att starta upp verksamhet i ytterligare fyra städer parallellt med att verksamheten blir permanent här på Fryshuset i Stockholm.

Jämställdhetsintegreringen är en viktig del av framgången med Unga in och nu i och med att vi ska ta fram ett metodmaterial till andra som arbetar med målgruppen, är det dags att sammanfatta vad vi gjort och se vad vi kan göra annorlunda från och med nu.

Det var intressant att se att vi på olika sätt gått genom de fyra stegen i 4R metoden, även om det inte alltid upplevt så strukturerat. Men sammantaget har vi en bra bild av verksamheten på olika nivåer.

Fokus denna gång var beslutsprocessen vad gäller arbetsgruppen som träffar deltagare. Vid vissa återkommande tillfällen tas formella och informella beslut om ungdomen som kommer till projektet så:

Hur kan vi säkerställa att vi har ett jämställdhetsperspektiv i de beslutsprocesserna?

Vi kommer, som sagt, att ta fram ett metodmaterial kring erfarenheter, tips och processer från dessa två år och eftersom definitionen på jämställdhetsintegrering är just integrering började vi med att titta på vad vi redan gör.
Utmaningen i det är dels att fånga sådant som vi tar för självklart men som faktiskt är en del av vår metod, och förstås säkerställa att det vi redan gör är jämställt. Allt material kommer finnas i vårt metodmaterial, här kommer endast några exempel. Observera att detta endast handlar om beslutsprocessen som beskrivits ovan.

Vad gör vi redan?Inom ramen för vad vi redan gör diskuterade vi till exempel vårt nya system vid kartläggningssamtalet, det möte där deltagaren tillsammans med en person från projektet går genom deltagarens hela livssituation. För att säkerställa att vi behandlar alla lika så bygger systemet på generella punkter som hjälper till att se vad nästa steg är. En annan sak som vi redan gör är att vi ställer samma frågor till alla deltagare när de kommer till oss. Ytterligare ett exempel är att presentera olika typer av yrken utifrån ungdomens intresseområde. Ett fysiskt arbete kan till exempel innebära både bygg- och vårdarbeten. Vår könsuppdelade statistik kring vem som träffar vilken kompetens är också viktig.

Vad kan vi göra annorlunda?

Ta hjälp av vårt statistikunderlag vid ärendedragningen (det möte där arbetsgruppen som jobbar direkt med målgruppen bestämmer vad nästa steg är för deltagaren). T ex så ser vi att fler tjejer än killar går till studier, men också att fler tjejer hoppar av sina studier. Då är det viktigt att vi analyser varför det ser ut så.
En annan konkret åtgärd är att arbetsgruppen vid varje möte ställer frågan skulle vi pratat/beslutat annorlunda om deltagaren haft ett annat kön?Mycket av det kvalitativa jämställdhetsintegreringsarbetet återkommer till alla medarbetares ansvar och reflektion. Därför var det viktigt att vi inledde hela arbetet i starten av projekten med att säkerställa att alla hade samma grundläggande kunskap kring ämnet samt att vi kom överens om vårt uppdrag och våra skyldigheter.
Ytterligare ett exempel på vad vi kan göra annorlunda är att alla ”äger” punkten jämställdhetsintegrering och tillgänglighet på våra personalmöten. Hittills har det varit upp till ansvariga för respektive område att redogöra om det hänt något nytt. Genom att det istället är allas ansvar bidrar vi till att integrera jämställdheten i verksamheten. Det konkreta arbetet i verksamheten är ju lika viktigt som det strategiska påverkansarbetet.

För övrigt...

…läs Frida Nilssons intervju med Johan B Hansson Svedberg på motivation.se, apropå värderingar. Johan jobbade som ansedd nöjesskribent samtidigt som han hade ett tungt heroinmissbruk. Nu föreläser han för företag för att de ska våga se problemet med personer som missbrukar alkohol och droger på arbetet.

"- Många pratar om sin stressade tillvaro med jobb och barn och livspussel. Men att leva det livet jag gjorde kan bara beskrivas som att springa ett gatlopp i motvind med hela famnen full av pingisbollar – med känslan att ”tappar jag en enda, så kommer jag att dö”. Så levde jag mitt liv."

Läs hela artikeln här http://www.motivation.se/hr/konflikthantering/det-ar-livsviktigt-med-arbetsgivarens-stod

SR på besök i Fryshuset

Sverige Radio har varit på Fryshuset och pratat med bland andra vår jobbcoach Lotta Backman och projektledaren i ”Unga in”, Elna Olsson, om deras erfarenheter av att möta unga arbetslösa.

”Hur ser arbetslösheten bland unga ut i dagens Sverige? För att finna svar på den frågan tog sig Konflikts Mikael Olsson till Fryshuset i Södra Hammarbyhamnen i Stockholm, där en mängd olika verksamheter pågår för att både sätta unga i arbete och hjälpa dem med både vardagsliv och ur allvarliga problem som kriminalitet och extremism av olika slag.”

För inslaget med Fryshuset lyssna här: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=1300&grupp=9035&artikel=4710563

För hela programmet lyssna här: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=1300&grupp=9035

På Fryshuset händer det mycket just nu vad gäller arbetsmarknadsfrågorna.

Vi som jobbar på Unga in, Arbetsförmedlingens projekt som drivs med Fryshuset som samverkanspart har nu ett digert jobb framför oss att sammanställa alla metoder till slutrapporten och ett användbart metodmaterial.

Vi väntar tålmodigt på besked från Europeiska Socialfonden (ESF) om pengar till ett nationellt projekt som skulle betyda en permanent verksamhet i Stockholm och spridning till fem övriga städer runt om i Sverige.
Vi har ju som mål att metoderna vi tagit fram ska implementeras i Arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet nationellt. Det kommer bli så spännande att följa arbetet runt om i Sverige eftersom verksamheterna kommer att skilja sig från varandra genom vilka samverkansparter som kommer vara involverade. Naturligtvis måste det arbetet ske utifrån städernas olika förutsättningar.

Jobbcoacherna på Fryshuset har träffat många unga som står utan arbete sedan starten för snart två år sedan, men nu löper avtalet Arbetsförmedlingen ut för alla kompletterande aktörer. En ny upphandling är på gång men inte offentlig än så vi vet inte hur nästa jobbcoachperiod kommer att se ut. Men att vi ska ha jobbcoaching på Fryshuset är självklart.

Det är så många unga som står utanför arbetsmarknaden och vi har en viktig roll att spela, inte minst för att vi har ett holistiskt förhållningssätt till de vi möter.
Både inom ramen för Unga in och till jobbcoacherna möter vi unga som har det verkligt tufft. Många har få eller inga kontakter att använda sig av när de söker jobb och många lider också av psykisk ohälsa. Vilket inte är så konstigt, tänk dig själv att du inte har några kontakter och är arbetslös. Det går ganska fort att tappa gnistan och motivationen när man inte ser några vägar framåt.

Så vad vi gör i våra verksamheter är att vi försöker stärka deras Känsla av Sammanhang (KASAM) så att det blir en långsiktig lösning för våra deltagare.

Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström har också varit på besök och vi diskuterade bland annat idéer kring hur arbetsmarknadsverksamhet i förorterna skulle kunna se ut. 

Presenterar stolt seminariet i Almedalen

Så kan jag stolt presentera en första version av frågeställningar och panel på mitt seminarie i Almedalen i år! Vill du se mer av hela programmet? Här kan du söka efter alla programpunkter, även Fryshusets.

Individuellt = jämlikt. Eller?
”Bara vi behandlar alla unga vi möter individuellt så är det också jämlikt”. Eller är det det?

Seminariet är ett reflekterande samtal mellan panel (och publik) kring hur vi ska jobba med ett likabehandlingsarbete i verksamheter med unga.

Kan ett sätt att göra arbetet framgångsrikt på lång sikt vara att koppla det närmare ett värdegrundsarbete?

Med utgångspunkt från verksamheter som arbetar med frågorna på olika sätt tittar vi också på hur vi kan gå från ord till handling.

Frågorna rör följande områden:

Hur kan vi bemöta jämlikt?
I ”Kön, klass och platsanvisning” visar Ulla Rantakeisu på många olika strukturer som resulterar i att ungdomarna behandlas olika - hur kan vi arbeta även om vi är en del av strukturerna?

Kan ett sätt för långsiktigt likabehandlingsarbete vara att koppla det närmare ett värdegrundsarbete i verksamheten?

Värdegrundsarbete och likabehandlingsarbete är båda lönlösa om det inte omsätts i handling. Hur kan vi koppla ihop dessa och samtidigt gå från ord till handling?

Medverkande:

Moderator: Ellen Landberg, Fryshuset/Unga in
Enikö Koch, Tema Likabehandling

Carita Juselius, COPA

Alán Ali, Elektra/Fryshuset (förhoppningsvis)

Inbjuden att medverka: DO
Inbjuden att medverka: RFSL
Projektmedarbetare i verksamhet som jobbar med flera diskrimineringsgrunder

Alla kommentarer välkomna här eller via mail ellen.landberg@fryshuset.se

För övrigt...

...så verkar dokumentären "Tjejer typ tolv" som går i svt 8 maj vara intressant.
"Det jobbiga är att inte vara i mitten. Det är dit alla vill, till mitten. Utom några som vågar balansera på kanten."

http://www.lekfalkab.se/film_tjejer.html

Socioekonomiska potential

Jag kommer precis från Ungdomsstyrelsens frukostmöte där Temagruppen Unga i arbetslivet presenterade sin nya rapport ”Det lönar sig En analys av 28 arbetsmarknadsprojekts samhällsekonomiska potential”, 2011:2.

Det blir den tredje av tre rapporter som hänger tätt samman och som också Suzanne Zander från Ungdomsstyrelsen kommer att prata om på Unga ins halvtidskonferens nu på torsdag här på Fryshuset.

Den första är ”Unga som är utanför arbetsmarknaden En socioekonomisk diskussion”, 2010:3 som Ungdomsstyrelsen beställde från Ingvar Nilsson inför Almedalen 2010. Rapporten är en diskussion med faktiska exempel på vad ungas marginalisering från arbetsmarknaden faktiskt kostar och vilka vinster som kan fås av att investera i att bryta ungas marginalisering från arbetsmarknaden. (På plats i publiken på torsdag kommer även Ingvar Nilsson vara. Och håll utkik efter Fryshuset i Almedalen i år. Även där kommer Ingvar Nilsson att medverka med sitt nya projekt som handlar om socioekonomiska beräkningar på flickors psykiska ohälsa.)

Den andra är ”Unga som varken arbetar eller studerar – hur många är de och vad gör de?”  2011:1 som presenterar en ny analysmodell för att beskriva unga mellan 16–25 år som varken ar­betar eller studerar. I rapporten ges en bild av hur många som varken arbetar eller studerar och vilka aktiviteter denna grupp befinner sig i. Och nu ”Det lönar sig” 2011:2

Läser man dessa tre rapporter så får man en god bild av både den socioekonomiska diskussionen och målgruppen unga utanför.

Unga in nämndes också som ett projekt som har en spännande metodutveckling, främst nämndes vi genom våra metoder att försöka hitta unga som ingår i den här målgruppen. I förprojekteringen finns också definierat att vi i slutrapporten även kommer inkludera en socioekonomisk beräkning.

Men nu först – väl mött på Unga ins halvtidskonferens på torsdag. Det finns några få platser kvar så är du intresserad så anmäl dig via Fryshusets hemsida.

Från toleranspedagogik till normkritisk pedagogik. Eller?

Veckans andra konferens om jämställdhetsintegrering i regi av ESF jämt handlade till viss del om uppföljning och utvärdering. Det mest intressanta av förmiddagens pass var genomgången av hur man har ett normkritiskt perspektiv i sitt likabehandlingsarbete. Det visade sig att i början på 2000-talet så var det ett ganska nytt begrepp och arbetet att röra sig från toleranspedagogik till en normkritisk pedagogik började. Det vill säga från att hitta metoder för att skapa empati, förståelse och tolerans för de som diskriminerades till att istället se på de normer och maktstrukturer som skapar själva diskrimineringen.

Så långt är allt väl, men som jag skrev tidigare, så visar ju Tema Likabehandlings genomgång av ESF projekt att övervägande del just jobbar för att förändra individen och inte strukturer. Och det är faktiskt samma sak.

Här har vi alla ett stort ansvar att förändra denna struktur. Vi som jobbar med ESF-projekt har ju förmånen att kunna ta hjälp av processtöd i t ex jämställdhetsintegrering och tillgänglighet för analys och praktiska råd. Och den dagen jag ska vara med och ansöka om ett nytt projekt ska jag absolut använda dem redan inför projektansökan för att få hjälp med att se blinda fläckar. För det här kan verkligen vara en sådan, med all god vilja blir det ändå fel.

På konferensen träffade jag också en representant från ett metodutvecklingsprojekt som tagit in en imam i verksamheten bland annat som en del av jämställdhetsintegreringen. Hon kommer inom kort förhoppningsvis berätta mer om det här på bloggen.

En annan sak som är på gång är ett antal frågor som kommer gå ut till alla åtta ESF processtöd som jobbar med jämställdhetsintegrering i landet. Vilken är den vanligaste frågan de möter när de är ute t ex?

Och på tal om på gång så boka in dessa två datum:

14 april är det halvtidskonferens för Unga in. Fokus kommer vara hur vi kan arbeta med arbetsgivare för att hjälpa unga utanför systemen till etablering på arbetsmarknaden. I den frågeställningen ligger ju även en jämställdhetsaspekt eftersom arbetsmarknaden är så starkt könssegregerad. Anmälan sker via en länk som du kan nå här.

5 juli kl.12.30-13.30 genomför Fryshuset ett seminarie i Almedalen kring frågan i vilken utsträckning ett framgångsrikt likabehandlingsarbete hänger ihop med värderingsfrågor i organisationen/på företaget. Vi vill även lyfta bra exempel på sådant arbete, har ni tips kring detta hör gärna av er.

Använd kompetensen i rummet!

Idag var det konferens med rubriken Jämställdhetsintegrering – vad krävs för att lyckas? Anordnare var Länsstyrelserna, Europeiska Socialfonden (ESF), Europeiska Socialfondens processtöd i jämställdhetsintegrering (ESF jämt), Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Tema Likabehandling och Strategisk påverkan & Lärande (Spel).

I slutet av dagen satt jag med fullskrivet block; idéer om hur Unga in ska lägga upp sin halvtidskonferens (panel och publiksamtal utifrån att vi presenterar ett dilemma – på så sätt tar vi ju hjälp av all kompetens i rummet!), om hur vi i arbetsgruppen i Unga in ska jobba vidare utifrån vår analys av vår könsuppdelade statistik, upplägg i Almedalen och hur vi kan bygga in ett reflekterande och lärande i vårt vardagliga arbete (inget svar på det, men bra idéer kom fram.)

Jag kommer sammanställa de konkreta idéerna som kom fram idag på den här konferensen och skriva om här på bloggen. Det var en ovanligt konkret konferens och jag tror det beror på att publiken i så stor utsträckning fick vara delaktiga i olika dilemman som man kan stöta på i det här arbetet. Efter diskussioner delades sedan vissa av idéerna i rummet.

Med publik som kan sina frågor och dessutom har erfarenhet kan man komma hur långt som helst!

Det är intressant, igår pratade jag med Carita Juselius från COPA om hur man kan jobba vidare med jämställdhetsintegreringsarbetet i en arbetsgrupp och hon pratade då om möjligheten att titta på gruppens inställning till förändring innan man kommer till själva sakfrågan.

Och det är ju spännande, för med det i bakhuvudet såg jag idag hur det hänger ihop med det som några av forskarna pratade om idag; vikten av att se på kontexten, det eventuellt kontextuella motståndet som kan finnas när man arbetar med likabehandlingsfrågor. Kanske är det inte alls i sakfrågan motståndet ligger utan i själva förändringsarbetet? Eller i det faktum att det är en stor omorganisering på företaget vilket gör att det är i fokus och behöver energi? Eller…vad som helst annat.

Så hur tar man reda på det – vad som är vad?

Det diskuterades idag, och där tror jag Carita är något på spåret. (Vad det är får jag återkomma till, jag ska träffa henne senare i veckan.)

Imorgon är det dags för ett fördjupat seminarium om jämställdhetsintegrering, också det anordnat av Länsstyrelserna och ESF. Med dagens nya insikter så kommer det säkert bli mycket intressant.


För övrigt, om man undrar "What´s in it for me?" (Som kanske it- och regionministern, landshövdingen och de andra vi presenterade projektet för i fredags tänkte.) :

http://www.dn.se/ekonomi/kvinnor-i-styrelsen-starker-aktiekurs

Om vikten att jobba för att förändra strukturerna

Jag läser Tema Likabehandlings nulägesrapport av projekt som arbetare med likabehandling och antecknar stödord: normkritiskt, individuellt/strukturellt, informell kunskap och stryker under Lissabonstrategin, regional tillväxt och intersektionalitet.

Tema Likabehandling är en temagrupp som arbetar på uppdrag av Europeiska socialfonden för att sprida lärandet från ESF-projekten. De har som uppgift att ”ta fram, analysera och systematisera projektresultat i syfte att påverka mer långsiktigt vad de olika projekten kan göra själva. Temagruppen ska nå genomslag och påverka målgrupper inom det aktuella området.” Deras egna syfte är att bidra till ett arbetsliv där likabehandling är norm.

I deras genomgång av projekt så pekar de särskilt på avsaknaden av projekt som arbetar med likabehandlingsfrågorna strukturellt. Istället visar granskningen att ”efterfrågan på insatser fokuserar främst på grupperna [av de som diskrimineras], inte på strukturerna. Man utgår från att individerna ska förändras snarare än strukturerna.” (Min kursivering, 6.1.1)

De metoder som projekten beskriver och som används för att lösa identifierade problem är till största del individuellt anpassade insatser, t ex coaching, praktik etc.  (6.2.1) Och få kopplar vidare på en strukturell nivå.

Detta är intressant. Och när jag läste det tänkte jag på hur vi i Unga in jobbar och de mål och metoder som vi har formulerat och strävar mot.

Vi har också i hög utsträckning tänkt i termer av individerna som vi möter – hur vi ska underlätta för och stärka dem. Unga in är ett samverkansprojekt mellan stat, kommun och ideell sektor och jag kan inte låta bli att undra…OM detta projekt, som ju ligger på högsta strategiska nivå, utarbetar metoder för att individen ska förändras istället för strukturerna, för att låna formuleringen från Tema Likabehandlings nulägesrapport, vem ska då utarbeta metoder för att förändra strukturerna?

Samtidigt så arbetar Unga in och våra samverkansparter också på mycket hög strategisk nivå. Vi identifierar samverkansproblem och förmedlar den kunskapen vidare till berörda parter och på så sätt öppnas en möjlighet för samverkansparterna att förändra i sina egna strukturer.

En utmaning, bland många, är ju att integrera jämställdhetsperspektivet. Just nu jobbar vi bland annat med att formulera de tjänster och metoder vi arbetar med för att få dem att passa i Arbetsförmedlingens existerande tjänsteutbud. I ett samtal kring detta kom vi fram till att det i varje tjänstebeskrivning ska vara en jämställdhets- och tillgänglighetsrubrik där vi beskriver vad användaren specifikt behöver tänka på när denne använder respektive tjänst. Om vi inte har det riskerar vårt arbete med detta gå förlorat i ett system som inte tidigare fokuserat på dessa områden. Frågan är om vi kan formulera om det så det genomsyrar tjänstebeskrivningen istället? Risken är ju som sagt att det blir för vagt.

Ibland kanske målet med en jämställdhetsintegrerad verksamhet nås bäst med specifika rubriker ändå, för att det ska vara extra tydligt att det är en viktig del och dessutom något nytt? Precis som särorganisering kan vara en framgångsrik metod i olika sammanhang även om man kan mötas av starka åsikter att det motverkar själva målet.

Självreflektion en annan framgångsfaktor

[...] Reflektionsarbetet kan sedan fortsätta i resten av organisationen, det vill säga också till dem i beslutsfattande position. Tänk att ha en reflektionspunkt på varje möte med styrgrupp, ledningsgrupp eller styrelse – utifrån både deras reflektioner på den nivå där de arbetar men också med erfarenheter från arbetsgruppen. Så intressant!

Detta var ursprungligen ett gästblogginlägg hos Tema Likabehandling,  dock kan man ej nå inläggen längre så därför klipper jag in det nedan.

Läs även Tema Likabehandlings dagsfärska nyhetsbrev. Där nämns Unga in också under ”Alltfler unga helt utan stöd”.

Självreflekterande medarbetare en annan framgångsfaktor

Att arbeta fram en värdegrund i sin organisation och sedan verkligen leva den är en omfattande uppgift men också, som jag skrev i förra inlägget, en förutsättning för ett verkligt framgångsrikt likabehandlingsarbete.

Men hur kan man arbeta innan eller under tiden verksamheten gör det jobbet?

En första diskussion där man i arbetsgruppen sätter ett gemensamt mål med likabehandlingsarbetet är en början. I Unga in enades vi om att vi vill bredda möjligheterna för deltagarna som kommer till oss och inte begränsa dem på grund av föreställningar baserade på kön (eftersom vi i Unga in arbetar specifikt med jämställdhetsintegrering).

När målet är satt så ska varje beslut, möte och aktivitet genomsyras av det. Och det här kan man starta med direkt eftersom arbetet alltid, oavsett om det finns en värdegrund eller inte, är helt beroende av var och en som arbetar i verksamheten.

Varje medarbetare kan då välja att reflektera över sitt språk, sin roll, sitt bemötande och sina beslut och fortsatta möten i arbetsgruppen kan grunda sig på de reflektionerna. Det här kräver mod och öppenhet från alla medarbetare och ett respektfullt och lyssnande diskussionsklimat.

Som en förlängning kan samma reflektionsarbete fortsätta i resten av organisationen, det vill säga också till dem i beslutsfattande position. Tänk att ha en reflektionspunkt på varje möte med styrgrupp, ledningsgrupp eller styrelse – utifrån både deras reflektioner på den nivå där de arbetar men också med erfarenheter från arbetsgruppen. Så intressant.

Min erfarenhet från den coachutbildning jag gick på COPA visar att nedanstående självreflekterande frågor starkt bidrar till det egna lärandet och att det är ett bra sätt att också nå sina egna värderingar. Följande frågor är delvis direkt tagna från COPAs utbildningsmaterial.

* Vilka föreställningar om kön kom till uttryck i mötet/påverkade mötet? (Mina egna och den jag mötte.)

* Behandlade jag på något sätt denna person annorlunda p g a kön, etnicitet, sexualitet, ålder eller funktionshinder? 

* Vad är jag mest nöjd med i mötet?

* Vad lärde jag mig om mig själv?

* Vad kan jag göra annorlunda nästa gång? 

Jag garanterar att detta är kraftfulla frågor som bidrar till kunskap om sig själv. Dessutom sätter de även fokus på vad man själv tycker man gjort bra vilket är minst lika viktigt att dela med sig av till sina medarbetare.

Ungdomsstyrelsens insynsråd

Så har jag då varit med på mitt första möte som ledamot i Ungdomsstyrelsens insynsråd, ett uppdrag som jag blivit utsedd till av Regeringen. Uppgifterna på första mötet var att gå genom delar av årsredovisningen och få en överblick av hela verksamheten och sen att få veta mer om en del av de uppdrag som Ungdomsstyrelsen arbetar med just nu.

Insynsrådet företräder det allmännas insyn i myndigheten, så vår uppgift är just att ha insyn och ge råd. Eller som det står i skriften från Riksdagskansliet: ”Insynsrådet vid de statliga myndigheterna har en viktig uppgift. Insynsrådets uppgift är att utöva insyn och ge myndighetschefen råd. Det tillgodoser behovet a en demokratisk insyn och medborgerligt inflytande.”

Det var intressant och såklart viktigt att få veta mer om myndighetens verksamhet. Bland annat lärde jag mig att de har en hel del jämställdhetsuppdrag, bland annat Gift mot sin vilja och en hel del arbete för att förebygga våld mot unga kvinnor

Ett av flera projekt som genererat intressanta skrifter är ”Unga, sex och internet”. Sedan 2008 har Ungdomsstyrelsen ett regeringsuppdrag kring unga, sex och internet där de ska förebygga och motverka att ungdomar blir sexuellt utnyttjade på nätet. Rapporten ”Se mig – unga om sex och internet” är en forskningsrapport som bygger på intervjuer med unga. De har även tagit fram ett metodmaterial till skola kring hur man kan lägga upp lektioner och diskussioner kring ämnet.

Jessica, min engagerade vän som jobbar som högstadielärare i Gävle ringde mig en dag.
- Vad ska jag göra? Jag vill bara ta hem dem allihop! Hur ska jag få dem att fatta? Tänk vad de kan få se och vara med om som inte är nåt bra!Hon hade pratat med eleverna om nätet och speciellt kring pornografi. Hon ville få till en diskussion där hon kunde förmedla vikten av att veta vad man själv vill, vad som är realistiskt, vad som goda värden och vad som är motsatsen. Hennes intention var att hjälpa dem se och vara kritiska, men hon visste inte hur hon skulle göra.
Metodmaterialet ”Ses offline” är framtaget för henne och alla andra som jobbar med unga.

Är man mer intresserad av nätet och hur man kan möta ungdomar på deras egna arena har Fryshusets verksamhet ”Nätvandrarna” tillsammans med Motala kommun tagit fram ett mer generellt metodmaterial ”Nätvandra – En instruktion till samtal med unga online” kring hur man möter unga på nätet. Skriften ger en bild av varför och hur man kan använda internet i sitt arbete med ungdomar.

Steg 2 i jämställdhetsintegreringsarbetet: Kartlägg och analysera verksamheten

Parallellt med det kvalitativa arbete, som bland annat innefattar de självreflekterande frågorna som jag skrev om i december så ska vi nu genomföra 4R-metoden.

I JämStödspraktikan, den metodbok som utredningen om stöd för jämställdhetsintegrering, tagit fram, finns olika metoder för jämställdhetsarbete tydligt beskrivna. Där finns också en definition av en arbetsgång för hållbar jämställdhetsintegrering i form av en trappa, och enligt den är Unga in projektet nu på trappsteg 4-6: ”Inventera verksamheten, Kartlägg och analysera, Formulera mål och åtgärder.”

Vi tänker göra detta genom en metod som heter 4R, efter de fyra stegen Representation, Resurser, Realia och Realisera.

Förväntat resultat av 4R är:

* en bild av fördelningen av kvinnor och män inom verksamhetens olika delar och på alla nivåer

* en bild av hur resurserna fördelas mellan kvinnor och män

* en bild av de könsmönster som råder i organisationen och vilka effekter de får

* en plan för att åtgärda brister

Så nästa steg för oss är att göra en analys av all den statistik som vi har sedan ett år tillbaka.

Genom att utgå från det resultat vi får fram och ställa frågan: Hur många kvinnor/flickor och hur många män/pojkar? kan vi se vilka könsmönster som finns i verksamheten.

Fokus kommer att ligga på tre delar av projektet:

• Inflödet – hur kommer deltagarna till oss? T ex var, när, hur får de kontakt med Unga in?
• Processen när de är inne i projektet. T ex hur mycket tid får var och en? Vilka åtgärder bedöms varje individ att behöva? Vilka får vilka typer av korta jobb?
• Utflödet – vad händer när de lämnar? T ex vilka får jobb/går till studier? Vilka droppar av utan att vi vet vad de gör?

Vi har just nu massor av variabler att ta hänsyn till, eftersom vi fick ett ovärderligt tips i början av projektet att dela upp all statistik (och det är en hel del) på kön. Och mycket riktigt har vi under tiden som projektet pågått sett behovet av statistik inom områden som vi inte kunde tänka oss var relevant när vi startade.

Nästa vecka ska jag och min kollega Andrea sätta oss och börja gå genom det som finns och plocka ut det som är väsentligt för att genomföra de första stegen i 4R. Målet är att vi ska ha en åtgärdsplan i mitten på mars, så att vi hinner genomföra de förändringar vi kommer fram till och se effekterna innan projekttiden löper ut i mars 2012.

Återkommer med uppdateringar om hur arbetet går framåt.

För övrigt... 
rekommenderar jag varmt att teckna en prenumeration på nättidningen "Feministiskt Perspektiv" på http://feministisktperspektiv.se/ 
Äntligen!