Om vikten att jobba för att förändra strukturerna

Jag läser Tema Likabehandlings nulägesrapport av projekt som arbetare med likabehandling och antecknar stödord: normkritiskt, individuellt/strukturellt, informell kunskap och stryker under Lissabonstrategin, regional tillväxt och intersektionalitet.

Tema Likabehandling är en temagrupp som arbetar på uppdrag av Europeiska socialfonden för att sprida lärandet från ESF-projekten. De har som uppgift att ”ta fram, analysera och systematisera projektresultat i syfte att påverka mer långsiktigt vad de olika projekten kan göra själva. Temagruppen ska nå genomslag och påverka målgrupper inom det aktuella området.” Deras egna syfte är att bidra till ett arbetsliv där likabehandling är norm.

I deras genomgång av projekt så pekar de särskilt på avsaknaden av projekt som arbetar med likabehandlingsfrågorna strukturellt. Istället visar granskningen att ”efterfrågan på insatser fokuserar främst på grupperna [av de som diskrimineras], inte på strukturerna. Man utgår från att individerna ska förändras snarare än strukturerna.” (Min kursivering, 6.1.1)

De metoder som projekten beskriver och som används för att lösa identifierade problem är till största del individuellt anpassade insatser, t ex coaching, praktik etc.  (6.2.1) Och få kopplar vidare på en strukturell nivå.

Detta är intressant. Och när jag läste det tänkte jag på hur vi i Unga in jobbar och de mål och metoder som vi har formulerat och strävar mot.

Vi har också i hög utsträckning tänkt i termer av individerna som vi möter – hur vi ska underlätta för och stärka dem. Unga in är ett samverkansprojekt mellan stat, kommun och ideell sektor och jag kan inte låta bli att undra…OM detta projekt, som ju ligger på högsta strategiska nivå, utarbetar metoder för att individen ska förändras istället för strukturerna, för att låna formuleringen från Tema Likabehandlings nulägesrapport, vem ska då utarbeta metoder för att förändra strukturerna?

Samtidigt så arbetar Unga in och våra samverkansparter också på mycket hög strategisk nivå. Vi identifierar samverkansproblem och förmedlar den kunskapen vidare till berörda parter och på så sätt öppnas en möjlighet för samverkansparterna att förändra i sina egna strukturer.

En utmaning, bland många, är ju att integrera jämställdhetsperspektivet. Just nu jobbar vi bland annat med att formulera de tjänster och metoder vi arbetar med för att få dem att passa i Arbetsförmedlingens existerande tjänsteutbud. I ett samtal kring detta kom vi fram till att det i varje tjänstebeskrivning ska vara en jämställdhets- och tillgänglighetsrubrik där vi beskriver vad användaren specifikt behöver tänka på när denne använder respektive tjänst. Om vi inte har det riskerar vårt arbete med detta gå förlorat i ett system som inte tidigare fokuserat på dessa områden. Frågan är om vi kan formulera om det så det genomsyrar tjänstebeskrivningen istället? Risken är ju som sagt att det blir för vagt.

Ibland kanske målet med en jämställdhetsintegrerad verksamhet nås bäst med specifika rubriker ändå, för att det ska vara extra tydligt att det är en viktig del och dessutom något nytt? Precis som särorganisering kan vara en framgångsrik metod i olika sammanhang även om man kan mötas av starka åsikter att det motverkar själva målet.