”Vad ska vi göra? Hur ska vi göra? Vi tycker att vi är så medvetna och engagerade men sen sitter en uppgiven rektorn ändå där med likabehandlingsplanen och säger: Vad ska vi göra med den här då”?
Detta var ursprungligen ett inlägg jag skrev som gästbloggare på Tema Likabehandling, nu kan man inte längre komma åt de inläggen så därför klipper jag in det här istället.
En bekant till mig som arbetar på en högstadieskola ringde mig en dag och ville prata om likabehandlingsarbete. ”Vad ska vi göra? Hur ska vi göra? Vi tycker att vi är så medvetna och engagerade men sen sitter en uppgiven rektorn ändå där med likabehandlingsplanen och säger: Vad ska vi göra med den här då”?
Och det har inte med att göra att rektorn är ointresserad av frågorna, utan istället om brist på kunskap och tid och därmed resurser. Hur ska vi få in frågan i arbetet, undrade min vän, utan att ta in en hbt-person som berättar om sin situation? Det är ju inte vad det handlar om.
Nej, naturligtvis är det inte vad det handlar om. Och så pratade vi vidare om vikten av det där genomgripande arbetet med värderingar, gemensamma mål och integreringen av frågorna på alla nivåer. Och sen även om vad hon och hennes kollegor kan göra redan nu.
Reflektionspunkter http://www.temalikabehandling.se/viewNavMenu.do?menuID=114&oid=2397&blog=2080 på varje möte. Jag tycker det är en bra idé. Och då en punkt som inte ligger längst ned på mötesdagordningen så att alla är trötta och man får se hur mycket man hinner, utan en lika prioriterad punkt som andra.
En diskussion som bygger på medarbetarnas reflektioner kan t ex utgå från det som samma vän hörde en lärare säga om några elever i lärarrummet: ”Ja men Mohammed och Mohammed, man ser ju inte skillnad på dem och de heter ju samma sak.”
Att uttalandet inte väckte någon reaktion bland kollegorna väcker en massa olika frågor som man kan diskutera: Vad betyder det att vi använder ett sådant språk? Vad innebär det för vår syn på våra elever, för vår betygsättning? Vad betyder det för vår vilja till förståelse för det som är okänt för oss? Vad betyder det ur ett lagperspektiv - får vi betygsätta elever som vi inte ens vet vad de heter? Hur vill vi ha det på vår skola? Vilka värderingar ska styra alla medarbetare, vårt bemötande, vårt språk?
Just vad gäller skola så finns det ju material att tillgå. Jag känner mest till material som är en bra grund för att diskutera jämställdhet. Boken ”Genuspedagogik”http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9147051485 av Kajsa Svaleryd är ett exempel på konkreta råd och metoder. På portalen för jämställdhetsintegreringwww.jamstall.nu finns en speciell del som handlar om jämställdhetsarbete för skola och förskola. Och i min blogg har jag skrivit om Ungdomsstyrelsens lärarhandledningen ”Ses offline” http://ungdomsstyrelsen.se/kat/1,2070,1732,00.html som de tagit fram inom ramen för deras regeringsuppdrag att de ska förebygga och motverka att ungdomar blir sexuellt utnyttjade på nätet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar