19.12.11

Fatta vilken chans på släktjulmiddagen!



Illustration: "Kan du tala?" av Catti Brandelius

Okej, nu är det snart dags att hänga med familj och släkt lite mer än vanligt. Dessa sammankomster som kan bli rätt så...traditionella och konservativa?
Jag har i min familj ständigt ifrågasatt hur vi vill ha det och försökt undvika stress och skyhöga förväntningar. Något som varit i ständig förändring. När vi fick barn valde vi att fira själva på julafton och träffa resten av släkten på annandagen för att undvika just julaftonshetsen. När vi separerade och den lilla kärnfamiljen bröts upp fortsatte vi att ses, fast kortare stunder på julafton och när min styvfar dog började vi åka till Gävle och mamma på julafton eftersom det var viktigt att vara med henne. Och det här fortsätter förstås att förändras. Men vi har alltid blivit bjudna på stor släktmiddag runt jul och nu har jag tänkt kring hur jag skulle vilja att de var.
De är alltid trevliga, generösa och med mycket skratt. Helt klart värt. 
Men - vad är det vi pratar om egentligen? Och är det inte så att det går rätt mycket runt, runt? Vi har våra roller av den som håller låda, den som är rolig, den som ifrågasätter och den som är tyst.


Jag vill bryta det där, eftersom jag vet att det finns så mycket mer där inne i varje fin person runt bordet. Jag vill veta vad min 80-åriga ingifta morbror tänker om tacksamhet, och vad min framgångsrika kusin har reflekterat kring när det kommer till respekt, och vad min mamma funderar kring när det kommer till rasism. Jag vill verkligen veta hur mina kusinbarn gör när de vill göra någon glad och hur min 16-åriga unge läser Khemiris text om filmen "Play". 

Vi har som sagt ingen vana av att prata om andra saker än det vanliga släktsnacket. När vi väl kommer in på värdefrågor blir det hetsigt och polemiskt eftersom vi har olika perspektiv och dessutom är ovana att faktiskt prata just värderingar.
Jag kommer speciellt ihåg ett tillfälle när vi började diskutera städhjälp och jag valde att prata utifrån den kurs i genusvetenskap jag läst där vi bland annat hade ett globaliseringsperspektiv. Ur det perspektivet är arbete i hemmet tydligt genus- och klasskodat. I USA är det världens business med fattiga kvinnor som lämnar sina egna familjer och reser till just USA för att överhuvudtaget ha en möjlighet att försörja barnen. Medel- och överklassfamiljerna pratar om att de behöver kvalitetstid med familjen medan fattigare kvinnor helt får lämna sin egen familj.
Min kusin däremot pratade utifrån Sverige idag och lagliga städfirmor och att det både är män och kvinnor som jobbar inom den branschen idag. Han hade inga problem med att anlita städfirma utan såg det som att man gynnar företagarna.
Klart vi krockade.
Så att diskutera värdefrågor kräver också respekt och vilja att faktiskt förstå varandra även om man har olika utgångspunkter. (Jag ska öva på att lyssna på kusinen i år.)

Men vilket tillfälle att öva att lyssna på varandra. På riktigt. 
Fatta vad galet mycket information du har möjlighet att få här. Varenda en runt bordet har ett helt universum inom sig. Vilken chans.

Här kommer en lista!
Så jag har gjort en lista på förslag på ämnen och utgångspunkter att börja med  under julledighetens sammankomster. Lyssnar man noga kommer såklart tusen nya frågor komma från var och en av de nedan listade.  Tänk vad mycket tid vi kommer att ha prata om viktiga saker. Nu är det dags att ta vara på jultiden.

1. Läs Niklas Orrenius artikeln om svensk rasism och diskutera utifrån det faktum att muslimska kvinnor får räkna med hån och trakasserier i rika områden i Malmö. Vad betyder det att de använder exakt samma ord som återkommer när man pratar om förorten, fast omvänt?
"Flera säger att de undviker områden i Malmö som i deras ögon känns mindre trygga: ofta lite vitare, rikare platser som Limhamn, Västra hamnen och Lilla Torg."
Hela artikeln hittar du här: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hur-blir-man-en-manniska-i-hatarens-ogon

2. Vad känner du tacksamhet för?

3. Vad skulle du vilja göra mer av i ditt liv? Hur kan du göra det?

4. Se Ruben Östlunds film Play och prata om vad Jonas Hassen Khemiri menar med punkt 37 under rubriken "47 anledningar till att jag grät när jag såg Ruben Östlunds film Play"37. Jag grät för att de var mänskliga, eller så grät jag för att de inte var mänskliga nog.

5. Vilken sorts människa vill jag vara?
   
6. Vad är respekt för dig?

7. Hur kan jag öka förståelsen för någon som jag inte förstår alls?

8. Hur kan man leva sina värderingar i vardagen?

9. Ger jag pengar till den som tigger? Varför/varför inte?

10. När gjorde du någon glad senast?

11. Gå bordet runt och svara på frågan: Gör jag skillnad på människor?

12. Ta med en bra låt och spela upp för varandra och berätta varför ni valde just den. 

(Tack vänner för input)

För övrigt...
...är det deppigt att julen förstärker könsroller.
"Under julen vill vi ha frid. varför vi shoppar klappar som inte väcker anstöt", skriver DN idag.
 här http://www.dn.se/nyheter/sverige/julen-kan-gora-flickor-extra-rosa
"För att underlätta – samt för att om möjligt uppnå det som kallas julefrid – gäller naturligtvis att minimera antalet möjliga stötestenar. Till det hör att pricka rätt med presenterna."

Alltså fler saker som man kan göra annorlunde på julen för att se till att få den som man vill och inte som den alltid varit eller som den förväntas vara.
Själv har jag köpt Pija Lindenbaums "kenta och barbisarna" till det ena inofficiella 4-åriga gudbarnet och "Konstiga djur" av xx till det andra. Konstiga djur är inte särskilt kontroversiell, fast den pekar på att det är okej att vara annorlunda. Boken om Kenta som gärna leker med barbisar kan väcka fler reaktioner.
och böckerna från Annorlunda förlag om barn som blir kära i andra av samma kön kan upplevas provocerande. Min kollega E berättade om en bekant till henne som undrat om hon verkligen skulle läsa de böckerna för barnen om hon hade egna? "Då påverkar du ju dem till att bli homosexuella!" var argumentet mot.
Fram för mångfald i allt blir svaret på det. Förstås.

Kolla de fantastiska böckerna på Sagolika förlag och läs hela artikeln om julens könsstereotypa klappar
 
Och vill du sen läsa nåt som räcker längre, inhandla Fanny Ambjörnssons senaste bok "Rosa. Den farliga färgen".
Ur Julia Svenssons recension i DN 14 december:
 
"Fanny Ambjörnsson ställer enkla frågor och analyserar utan pekpinnar. Men den rosa färgen är farlig just för att den speglar våra värderingar. Till och med i så kallad genusmedveten barnuppfostran upphöjs de manliga egenskaperna, kaxighet och fysisk styrka, högre än de traditionellt feminina. Fortfarande, 2011, är flickorna förändringsprojektet. Flickorna, som älskar rosa, utsätts för rosabojkott – och fostras att ta för sig för att kunna hävda sig bland de stökiga pojkarna, inte tvärtom. Små pojkar som vill klä sig i rosa riskerar att ses som för feminina alternativt bögar. När barnen blir tillräckligt stora kopierar de vuxenvärldens åsikter."

 
God jul!


9.12.11

För vems skull?

"Det här är till alla flickor som fått lära sig att det viktigaste är att vara väna, välvårdade och söta. Ledsen flickor, ni har blivit lurade! Den som klipper sina naglar klöser inte lika bra.

Hur många flickor har inte fått lära sig att det viktigaste är att man ska vara trevlig att ha i möblerade rum. Ledsen flickor, ni har blivit lurade! Vill de ha något trevligt att ha i möblerade rum kan de skaffa en gardinuppsättning.

Till alla dom som vill hejda er och göra er mindre än ni är
Res er raka i ryggen och sjung till dem såhär
I’m gonna fuck you ’til you stay fucked"
Bild och text från Jonas Gardells facebooksida.

5.12.11

Mellan silversmide och matkassar

Min vän och kollega Anna var på ett mingel hos en silversmed. En smed som gör jättefina smycken som kostar mycket. Anna och jag har haft en del diskussioner om vilka som har mycket pengar och vilka som har lite. Vi har diskuterat filmen ”Play” och hur vi såg samma sak, vi har diskuterat hur ungdomar som grupp är diskriminerade eftersom så många pratar om dem i grupp, som att de är ett helt eget släkte. Vi har diskuterat föräldraskap och vikten av respekt och att lyssna på vad ungarna säger och vi har pratat om att det är skillnad på att jobba för en lön som man inte klarar sig på, och lön + bonus + pension, säg en och en halv miljon i påslag på ett år, som en del får.
Det är skillnad. Det är olika.
På facebook skrev hon så, efter att ha varit hos silversmeden på mingel:  
”En tusing för mycket. Medelålders man med bonusar, hjälp här.”
Morgonen efter skrev hon vidare:
[…nu fick jag ta del av Fatimas familjs ekonomi och tänker att silverarmband bara är löjligt. Och så kommer jag ihåg att jag åkte tunnelbana igår och att julvälgörenhetskampanjen inte handlade om att skicka getter till långt bort, utan nu istället matkassar till våra grannar. Det var då fanfan att inte alla barn ska ha mat. Hur kan vi misslyckas med det i ett land med så lite folk? Och så tänker jag, att alla rutavdrag skulle gå till gratis busskort till alla unga?...och så fortsätter jag att kastas mellan min girighet och solidaritet och hur ja skulle kunna bidra till en bättre lösning, men det är inte helt lätt tycker jag. Och då är jag tillbaka till ”medelåldersmannen med bonusarna” och tänker att det skulle vara lättare om han också vill att barn ska ha mat och gratis busskort. Ska du önska dig matkassar i julklapp?”



När vi promenerade in till stan i fredags, gick vi förbi en kvinna som tiggde. Och då pratade vi om det. Och jag sa att jag hade fattat ett beslut att det är okej att göra olika. Ge ibland och inte ge ibland. Att det är bättre att ge ibland istället för att inte ge alls.
Och då sa Anna att det handlar väl också om värderingar och vad är det för värdering vi lever om vi inte ger? Eller om vi ger? Man kan välja att inte ge för att man tycker samhället ska sörja för dem som har det svårt. Jo, men då bör man också göra något aktivt för det och inte bara inte ge för det gör ju inte skillnad. För i Stockholm idag är det inte lika många som tigger som i, säg, Bombay, för där kan man ju faktiskt inte ge till alla. Men vi kan ge till alla vi ser i Stockholm idag. Om vi vill.


Vilken sorts människa vill jag vara?
Sara Stridsberg talade om det här på sitt egna sätt i sitt ”Sommar” i somras. Värt att lyssna på.

1.12.11

Plötsligt finns åldersdiskriminering nära


Såhär snyggt är det i Uppsala konsert- och kongress. Röda, tysta rulltrappor mötte oss när vi klev in på ESF-dagen "Vi och de andra - om likabehandling i arbetslivet", som anordnades i samarbete med Tema Likabehandling. Särskilt uppmärksammades åldersdiskriminering i just arbetslivet.
Faktum är att jag blev lite obekväm av hur tydligt det är att äldre diskrimineras. Och äldre - det är man efter 35 år för det är gränsen för att räknas som ung i Sverige idag.

"Alla vill ha en 35-åring. Vi får kuppa in 43-åringarna" var ett citat från en chefsrekryterare.
Kuppa in 43-åringarna? Och jag som är 40. Det är som om att det redan liksom är över. Jag som faktiskt trodde att det var en tillgång med kompetens, erfarenhet och pondus. Naivt kanske.

Detta är helt nytt för mig, jag har intresserat mig för diskriminering länge men utifrån de andra diskrimineringsgrunderna; kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning. 
Och nu plötsligt finns frågan om åldersdiskriminering i mitt liv. D, som jag känner, berättar hur svårt det är att få nytt jobb inom sin branch, han får svar som "Vi söker en mer junior medarebetare" när han ber om feedback när han inte kommer vidare till intervju. D är 44 år och mycket kvalificerad.

Diskrimineringsombudsmannens (DO) utredare Arja Lehto var på plats i Uppsala för att ge exempel på fall av åldersdiskriminering i arbetslivet som de haft. Hon berättade om två fall där de som anmält arbetsgivare fått rätt.

Jag och min kollega diskuterar viskande om hur komplext det måste vara, just att reda ut vilken eller vilka diskrimineringsgrunder som kan vara aktuella i en anmälan. I ett av DOs exempel var det en 62-årig kvinna som inte blivit kallad till intervju trots att hon var kvalificerad för jobbet och andra mindre kvalificerade sökande gått vidare i anställningsprocessen. Hon kan ju blivit diskriminerad för både ålder och kön, och alla andra av diskrimineringsgrunderna. Hur funkar processen om man anmäler diskriminering utifrån flera gunder?
Vid tillfälle ska jag fråga DO om det.




För övrigt...
Lyssna på Cecilia Åhl från Fryshuset verksamhet United Sisters när hon i Aktuellt pratar om hur de jobbar med att stötta tjejer i att själva stärka sittsjälvförtroende och sin självkänsla."- Det går inte att säga att alla tjejer har det så här men vi märker såklart att många tjejer bryr sig om sina kroppar precis som de säger i inslaget. Men det är inte säkert att de upplever just det som jobbigt utan att pressen utifrån på hur man ska se ut snarare är det jobbiga", säger Cecilia.
Se inslaget här, 21.30 in i programmet: http://svtplay.se/t/102534/aktuellt




29.11.11


Idag lärde jag mig följande:
Det är lätt att debattera utifrån värderingar, det finns inget hotfullt i nåt då. Publik, andra paneldeltagare och debattörer kan säga vad som helst. Det rubbar inte det minsta. För jag lever mina värderingar och förmedlar dem.

Om man agerar utifrån värderingar är allt möjligt.
Och min tes förstärktes ytterligare: regelstyrd är motsatsen till värderingsstyrd.


17.11.11

Alltså ärligt, nu räcker det

Okej, morgonen är seg, järnbristen som ska botas med naturmedel sätter in. Somnade sju igår kväll. Som tur är har jag massa kloka vänner och bekanta som väcker mig direkt när jag sätter på datorn, kollar facebook, bloggar och twitter. Tankarna susar, det börjar blåsa upp till storm snabbt som ögat.
Det går inte att fastna i ett gu vad det är synd om mig som är så trött, när jag läser, hör och får reaktioner kring att mäns våld mot kvinnor är ett kollektivt problem.
Jag blir tokig av människor som vägrar inse detta, som blir förbannade, hotfulla, klagande och obstinata när ämnet kommer på tal.
Det är väl ingen överraskning?! Det KAN inte vara en överraskning för någon?
Kristian Lundberg beskriver det klockrent i texten på Helsingborgs Dagblad (som följts av många intressanta artiklar). Hatreaktionerna mot honom går inte att ta miste på.
Jag bryr mig inte om ifall någon känner sig personligt kränkt och hotad av idén om ett kollektivt ansvar - för det förminskar och gör att själva problemet hamnar i skymundan: Mäns våld mot kvinnor är ett otroligt stort och överjävligt problem.
Därmed - självklart - inte sagt att alla män slår eller att mäns våld mot män inte är ett problem. Men nu handlar det inte om det.

Mäns våld mot kvinnor är inte i närheten av att upphöra eller minska.
Det finns en anledning till att det är ett av Sveriges jämställdhetspolitiska delmål: "Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet."
Det är ett av fyra delmål i vårt lands jämställdhetspolitik!
Ämnet är uppe till diskussion på olika sätt - tack Gode Gud för det. Och just nu har Turteaterns uppsättning som är baserat på Valerie Solanas SCUMmanifest väckt starka känslor. hatuttryck som tveklöst hör hemma i diskussionen kring våld.

Turteaterns affisch

"Sara unnar inte de som är arga över SCUM-teatern att sura mera."Turteatern i stockholm har satt upp en föreställning som bygger på Valerie Solanas SCUMmanifest. Detta väcker ont blod hos en del personer. Lyssna på Sara Hanssons dryga fem minuter om varför det faktiskt räcker nu apropå mäns våld mot kvinnor och om reaktionerna från förbannade män. Bland annat tar hon upp frågan om varför det blir en facebookprotest kring föreställningen men inte våldet som sker mot kvinnor varje dag. Tror bestämt att jag fått ett nytt radioprogram att följa, Tankesmedjan i p3.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3718&artikel=4802417

Svante Tidholm twittrade häromdagen på temat och vred perspektivet ett snäpp;
"Och i SCUM-debatten glöms det att det största Manshatet står män för själva. i datapsel, film osv torteras o mördas miljoner män av andra män"
och
"För att inte tala om verkligheten. Solanas misslyckades m att döda 1 man. Undrar hur många män som dödats av män sedan dess."

Nina Lekanders recension av uppsättningen kanske också kan intressera?
"[...]det har aldrig slagit mig att det skulle göra sig så MAGNIFIKT bra och, ursäkta svärandet, skitkul som teatermonolog. Och Andrea Edwards spottar, ryter och ryar ut texten lika magnifikt hon - i ett rasande tempo och inom en rytmiskt regisserad ram som inte lämnar publiken i fred för en enda sekund. Vi viker oss av skratt och applåderar impulsivt mitt i föreställningen, men hör vartenda ord ändå."
Läs hela recensionen här http://www.expressen.se/kultur/1.2623751/scummanifestet-turteatern

Idag (fredag 18/11 skriver även DNs Ingegärd Waaranperää om uppsättningen på Turteatern.
"Teatern har dödshotats för Andrea Edwards framförande av ”Scum­manifestet” från 1967. Manssamhällets talibaner skjuter från höften hellre än de ser föreställningen.
Synd, för det är lysande teater, stor konst. Om man är kvinna (vilket i grunden är vad det handlar om), ingenting alls att provoceras av. En ögontvätt, bara, som borde göras regelbundet. Total igenkänning, samtidigt totalt främmandegörande, så att det självklara blir synligt igen. Man kommer hem till ett hus som stått tomt över vintern, Andrea Edwards drar av möbelskynkena och visar att en stol är en stol."
Läs hela recensionen här http://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/scummanifestet-pa-turteatern

Och vill du själv gå? Boka här!
http://turteatern.se/scum-manifestet/

Fortsättning i Helsingborgs Dagblad
Jag har i tidigare inlägg länkat till artikelserien om mäns våld mot kvinnor i Helsingborgs Dagblad. Ann Lingebrandt fortsätter diskussionen:
"Mänskliga relationer, särskilt kärleksrelationer, är komplicerade saker. Man irriterar varandra, man sårar varandra, man provocerar varandra. Men i samma ögonblick som en knytnäve träffar hud upphör nyanserna. Det finns inte några ursäkter. Inget men."
Läs hela artikeln här http://hd.se/kultur/2011/11/09/radslans-blinda-flack

15.11.11

Praktisk jämställdhetsintegrering i Unga in


Så var det dag för uppföljning av jämställdhetsintegrering med arbetsgruppen i Unga in.
Projektet har drivits här på Fryshuset i ganska precis två år och den första fasen lider mot sitt slut. De metoder vi tagit fram som ska nå och motivera unga utanför och hjälpa dem närmare arbetsmarknaden ska som mål implementeras i Arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet. Första steget mot detta är taget i och med vårt arbete inom ramen för projektet, och nästa steg är att starta upp verksamhet i ytterligare fyra städer parallellt med att verksamheten blir permanent här på Fryshuset i Stockholm.
Jämställdhetsintegreringen är en viktig del av framgången med Unga in och nu i och med att vi ska ta fram ett metodmaterial till andra som arbetar med målgruppen, är det dags att sammanfatta vad vi gjort och se vad vi kan göra annorlunda från och med nu.

Det var intressant att se att vi på olika sätt gått genom de fyra stegen i 4R metoden, även om det inte alltid upplevt så strukturerat. Men sammantaget har vi en bra bild av verksamheten på olika nivåer.

Fokus denna gång var beslutsprocessen vad gäller arbetsgruppen som träffar deltagare. Vid vissa återkommande tillfällen tas formella och informella beslut om ungdomen som kommer till projektet så:
Hur kan vi säkerställa att vi har ett jämställdhetsperspektiv i de beslutsprocesserna?

Vi kommer, som sagt, att ta fram ett metodmaterial kring erfarenheter, tips och processer från dessa två år och eftersom definitionen på jämställdhetsintegrering är just integrering började vi med att titta på vad vi redan gör.
Utmaningen i det är dels att fånga sådant som vi tar för självklart men som faktiskt är en del av vår metod, och förstås säkerställa att det vi redan gör är jämställt. Allt material kommer finnas i vårt metodmaterial, här kommer endast några exempel. Observera att detta endast handlar om beslutsprocessen som beskrivits ovan.

Vad gör vi redan?Inom ramen för vad vi redan gör diskuterade vi till exempel vårt nya system vid kartläggningssamtalet, det möte där deltagaren tillsammans med en person från projektet går genom deltagarens hela livssituation. För att säkerställa att vi behandlar alla lika så bygger systemet på generella punkter som hjälper till att se vad nästa steg är. En annan sak som vi redan gör är att vi ställer samma frågor till alla deltagare när de kommer till oss. Ytterligare ett exempel är att presentera olika typer av yrken utifrån ungdomens intresseområde. Ett fysiskt arbete kan till exempel innebära både bygg- och vårdarbeten. Vår könsuppdelade statistik kring vem som träffar vilken kompetens är också viktig.

Vad kan vi göra annorlunda?

Ta hjälp av vårt statistikunderlag vid ärendedragningen (det möte där arbetsgruppen som jobbar direkt med målgruppen bestämmer vad nästa steg är för deltagaren). T ex så ser vi att fler tjejer än killar går till studier, men också att fler tjejer hoppar av sina studier. Då är det viktigt att vi analyser varför det ser ut så.
En annan konkret åtgärd är att arbetsgruppen vid varje möte ställer frågan skulle vi pratat/beslutat annorlunda om deltagaren haft ett annat kön?Mycket av det kvalitativa jämställdhetsintegreringsarbetet återkommer till alla medarbetares ansvar och reflektion. Därför var det viktigt att vi inledde hela arbetet i starten av projekten med att säkerställa att alla hade samma grundläggande kunskap kring ämnet samt att vi kom överens om vårt uppdrag och våra skyldigheter.
Ytterligare ett exempel på vad vi kan göra annorlunda är att alla ”äger” punkten jämställdhetsintegrering och tillgänglighet på våra personalmöten. Hittills har det varit upp till ansvariga för respektive område att redogöra om det hänt något nytt. Genom att det istället är allas ansvar bidrar vi till att integrera jämställdheten i verksamheten. Det konkreta arbetet i verksamheten är ju lika viktigt som det strategiska påverkansarbetet.



För övrigt...
…läs Frida Nilssons intervju med Johan B Hansson Svedberg på motivation.se, apropå värderingar. Johan jobbade som ansedd nöjesskribent samtidigt som han hade ett tungt heroinmissbruk. Nu föreläser han för företag för att de ska våga se problemet med personer som missbrukar alkohol och droger på arbetet.

"- Många pratar om sin stressade tillvaro med jobb och barn och livspussel. Men att leva det livet jag gjorde kan bara beskrivas som att springa ett gatlopp i motvind med hela famnen full av pingisbollar – med känslan att ”tappar jag en enda, så kommer jag att dö”. Så levde jag mitt liv."

Läs hela artikeln här http://www.motivation.se/hr/konflikthantering/det-ar-livsviktigt-med-arbetsgivarens-stod

9.11.11

Officiella Fru Gårman

Jodå, det finns en officiell Fru Gårman Skylt sedan 1 januari 2009. Och då verkar det ju som att Botkyrkabyggen valt att använda den. Föredömligt!



Transportstyrelsens svar:
"Hej Ellen!
Tack för din fråga med ärendenummer TSMS 2011/10900.

Fråga: jag undrar vad som hände med "Fru Gårman" skylten som Vägverket tog fram 2008 och som regeringen skulle ta beslut om?

Svar: Regeringen tog beslut om detta 2008. Genom en förordning (2008:1073) om ändring i vägmärkesförordningen (2007:90) föreskrevs att vägmärket ´B3 Övergångsställe´ utgörs av både "Herr Gårman" och "Fru Gårman".  Ändringen trädde i kraft den 1 januari 2009.

I den närmare föreskriften till B3 anges: "Märkena, som är likvärdiga och kan användas var för sig eller tillsammans, anger ett övergångsställe. Vid obevakade övergångsställen är för fordonsförare bestämmelserna i  3 kap. 61 § och för gående bestämmelserna i 7 kap. 4 §  trafikförordningen tillämpliga".

Med vänliga hälsningar
Sannholm Bo VTk

Supportenheten
Transportstyrelsen"

För övrigt...
...berättade en kollega att hennes man driver frågan om Herr Ur.
Han tycker han borde passa perfekt i rollen på grund av sin röst och kom på det i en jobbsvacka - kreativ idé för att ha ett lätt jobb.
Fast det klart, så mycket motsvarande stim pengar lär det ju inte vara i den uppgiften...


Manligt företagande, Fru Gårman och makt


Missa inte!
I vintras skrev jag om Tomas Gunnarssons utställning "Stötta manligt företagande" här på bloggen, en utställning med ett annorlunda perspektiv både i bild och text. Mycket sevärd!
Nu finns chansen att se utställningen här i Stockholm.

"På lördag är det vernissage för Add Gender och Genusfotografens fotoutställning "Stötta manligt företagande". Klockan 13.30 diskuterar fotografen Tomas Gunnarsson hur man kan tänka kring genus och bilder, missa inte!

Utställningen är gjord av fotograf Tomas Gunnarsson och består av sex porträtt och intervjuer av manliga entreprenörer och deras ”livspussel”. Männen berättar om arbetsskador, rädslor, förebilder, manlighet och att ta hand om sig. Utställningen syftar till att ifrågasätta normer kring företagande och entreprenörskap", skriver Add Gender.

Läs mer på ABFs hemsida: http://www.abf.se/Distrikt-och-avdelningar/ABF-Stockholms-lan/ABF-Norra-Stor-Stockholm/Temasatsningar/Tre-konstnarer-fran-Sudan--Burkina-Faso/Kommande-utstallningar/Fotoutstallning-Stotta-manligt-foretagande/


Fru Gårman i Alby

Igår såg jag den här trevliga bilden på facebook - en värdig Fru Gårman som tydligen finns på Alhagsvägen i Alby här i Stockholm.
Många lokala varianter finns med en fru Gårman skylt runt om i Sverige. Dock finns ännu ingen officiell sådan vad jag kan hitta- men Vägverket tog fram ett förslag som regeringen skulle ta beslut om 2008. Såhär skulle den se ut - påtagligt lik den i Alby alltså. Kan det vara så att det är den officiella skylten som äntligen börjat användas?
Jag återkommer i frågan när svar kommit från Vägverket och Botkyrkabyggen (som tydligen varit inblandad i Albyskylten).


Vägverkets förslag 2008

För övrigt...
...så fortsätter diskussionen om mäns våld mot kvinnor och maktfrågan i Helsingborgs Dagblad. Jag kan varmt rekommendera att läsa alla artiklarna, framförallt Mats Söderlunds bidrag, här det senaste:
http://hd.se/kultur/2011/11/08/man-har-makt/

Se även tidigare inlägg här på bloggen:
http://ellensbloggfryshuset.blogspot.com/2011/10/obs-viktigt.html
http://ellensbloggfryshuset.blogspot.com/2011/11/valdet-mot-kvinnor-och-black-power.html






8.11.11


Någon som ännu inte läst Nina Hemmingsson?
Då är det verkligen dags.


2.11.11

Våldet mot kvinnor och The Black Power mixtape

Diskussionen om mäns våld mot kvinnor och maktstrukturen som patriarkatet utgör fortsätter i Helsingborgs Dagblad. Här är författaren jens Liljestrands svar på Kristian Lundbergs text:
"[...] För såhär är det ju: även om en minoritet står för det konkreta våldet och förtrycket, åtnjuter vi alla de privilegier som det manliga våldet garanterar oss (ungefär som den vita befolkningen i Sydafrika under apartheid).
Vi kan, när vi vill, använda vår identitet som män för att sprida rädsla och otrygghet omkring oss och sedan utnyttja den rädslan för att få våra behov tillfredsställda – makt, pengar, sex, ömhet. Man höjer rösten. Man ställer sig för nära. Man spänner ögonen i henne."

Läs hela artikeln här http://hd.se/kultur/2011/11/01/manlighetens-kris-och-mannens/

För övrigt...
...
tänker jag på bussen i New York där kvinnorna endast får sitta längst bak (dagens DN, hittar den ej på nätet), kopplingen till medborgarrättsrörelsens start med Rosa Parks och bussbojkotten är tydlig och skrämmande. Tipsar alla att se DOX dokumentären "The blackpower mixtape 1967-1975" som utgår från svenska filmares perspektiv på Black power rörelsen i USA. Den ligger kvar på nätet till 24 november. Allt hänger ihop. Som vanligt.
Se dokumentären här http://svtplay.se/v/2577951/dox/the_black_power_mixtape_1967-1975



28.10.11

Med all god vilja

En gång i tiden, för tjugo år sen närmare bestämt, gick jag på Röda Korsets folkhögskola. Den låg då i Mariefred, nära Gripsholms slott och kungens hjorthage. Det var en fantastisk tid. Både för upplevelsen att bo på en folkhögskola och bli så tajt med klasskompisarna som jag då blev, att varje dag bli serverad frukost och lunch, att leva som i nåt parallellt intressant universum där undervisningen handlade mycket om etik, moral och biståndsfrågor. Sen åkte vi på resor och jag valde Sierra Leone. Mitt mål: Bli en skrivande biståndarbetare.



Freetown, Sierra Leone


Igår träffade jag Pia Jertfeldt, en av de som arbetade som lärare på folkhögskolan när det begav sig – hon blev senare studierektor på densamma.  Hon är idag generalsekreterare på Social Venture Network (SVN), som är "ett internationellt nätverk av företag och organsiationer som vill förena affärsnytta med ett ökat fokus på socialt ansvar, god affärsetik och miljöarbete", och vi diskuterade möjliga framtida samarbeten mellan SVN och Fryshuset.
Förutom samarbete pratade vi också om tiden i Mariefred och jag fick chansen att berätta för henne att resan till Västafrika var en verkligt viktigt vändpunkt i mitt liv. För när jag väl kom dit, med all min goda vilja, så förstod jag att jag faktiskt inte hade något att bidra med. Jag hade inte tänkt på att jag behövde kunna något, ha ett yrke eller kunskap kring något annat som liksom inte redan fanns.

Det kan ju låta naivt och dumt. Och det var det ju förstås, naivt alltså. Så vilken tur att jag åkte iväg och fick den insikten. Och förstod att jag inte heller behöver åka till andra sidan jorden för att bidra.
Vilken möjlighet jag hade, att jag faktiskt kunde åka iväg. Jag var inte särskilt intresserad av att gå i skolan, varken i högstadiet eller gymnasiet och även om jag gick ut med fullständiga betyg fick jag läsa upp dem på Komvux senare för att komma in på den universitetsutbildning som jag sen ville gå.
Folkhögskolan är en viktig form av utbildning för många som inte riktigt passade in i den vanliga skolan. Här fick vi alla handlingsutrymme att lära på olika sätt, att utgå från nåt vi var intresserade av, att träffa lärare och andra som var engagerade i sitt ämne och villiga att hela tiden lyssna, diskutera och ta oss på allvar i våra frågor och funderingar.
Etik, moral, värderingar - möjlighet att ta reda på vad det är, hur komplex världen är och i detta fall, hur komplext det är med bistånd. Fast Sverige och alla andra länder gör det just med all god vilja. Men det räcker inte alltid. Kunskap, reflektion, goda värderingar, prestigelöshet och engagemang behöver finnas med.
Som vanligt för att det ska bli riktigt bra. Och såklart - utgångspunkt från de som man vill jobba för. Att alltid ha det som riktlinje. Jag kommer ihåg ett exempel som vi fick studera under tiden på skolan, som var just ett komplext biståndsärende, men där slutsatsen ändå blev att de hade missat att fråga vad mottagarna ville ha.
Det är ju något för alla oss som jobbar med människor att tänka på - det är faktiskt ganska lätt att glömma bort. Och samtidigt så är det faktiskt mycket lättare att utveckla framgångsrik verksamhet för en viss målgrupp om vi vågar fråga dem vad de vill och sedan korsbefruktat det med vår kunskap och erfarenhet.
Pia berättade också om forna klasskompisar, som alla nu är runt 40 år och förstås mitt i karriären. Och om vi alla valde att gå just Röda Korsets folkhögskola då, när vi var runt 20, så är det förstås så att många fortsatt välja jobb utifrån sina värderingar. Så inspirerande!
Tänk vilket nätverk jag egentligen har, om jag hade kontakt med alla dem som jag träffade då. Vilka fantastiska trådar rakt in in i media, ideell sektor och näringsliv - Sverige är inte så stort ändå.
What goes around comes around. Så är det ju. Och jag är övertygad om att detta bara är början på så mycket mer. Som det brukar vara. Vad som helst kan hända.
För övrigt...
...och apropå värderingar – läs Frida Nilssons (redaktör på motivation.se) intervju med COPAs VD Carita Juselius om mod och vikten av en värdegrundsstyrd organisation. Läs intervjun här  http://www.motivation.se/coacha/ledarskap/lat-varderingarna-vara-levande-i-verksamheten

 

27.10.11

OBS! Viktigt!


”Men jag tog ett steg närmare den här kvinnan. Inte för nära. Rörde inte vid henne. Tittade inte på henne. Bara ställde mig bredvid henne. Den där mannen tystnade direkt. Det söker mig ännu.”

Läs författaren Mats Söderlund. Klockrent, självklart, välformulerat. Läs hela texten här

http://hd.se/kultur/2011/10/27/vad-ar-vi-radda-for/

21.10.11

Ledamoten rapporterar från Ungdomsstyrelsen

Foto: Claudia Torres

Jag har ju mitt hedersuppdrag som ledamot i Ungdomsstyrelsens insynsråd. Vårt uppdrag är att vara allmänhetens representanter och rådgivande till Generaldirektören. Förra veckan var det dags för höstens första insynsrådsmöte. Dessa möten är alltid intressanta och denna gång var det extra många diskussioner kring de punkter som fanns på dagordningen.
Vi fick en dragning kring ”När Var Hur En analys av ungas kulturutövande på fritiden” där en del tänkvärd statistik presenterades.  Bland annat visades siffror om musikutövande, att det är relativt jämnt fördelat mellan tjejer och killar under tiden i musikskolan. Men efter det sker en dramatisk minskning av tjejer som deltar i studiecirklar, som är det vanligaste sättet att fortsätta spela.
Vad betyder dessa siffror? Att tjejerna hittar en annan form som här inte finns med i beräkningen? Att tjejerna slutar spela och prioriterar annat?  
Den här och annan statistik i rapporten är viktiga också för att beslut om vilka verksamheter som ska stödjas i framtiden.
Förra gången den skriften var uppe på bordet så pratade vi mer om definitionen av kultur, denna gång handlade diskussionerna bland annat om svårigheten att definiera och mäta. Gårdagens mätmetoder är inte alltid så aktuella idag, liksom definitioner och gränsdragningar. Framförallt för att mycket ser annorlunda ut genom olika sociala medier.
En diskussion som även fanns med efter presentationen av deras senaste Fokusrapport, ”Fokus10 Om ungas inflytande.
Traditionella mätmetoder i form av enkät i pappersform används fortfarande för att samla information från ungdomar. Men är det optimalt? Om inte, hur skulle man kunna göra det annorlunda?
Det är spännande att vi på sätt och vis står inför ett paradigmskifte vad gäller mätmetoder, informationsinsamling men även definitioner av vad som är vad. En fråga som ställs i Fokus 10 är frågan om ungas engagemang, t ex politiskt sådant. Men kan vi verkligen mäta det efter traditionella mått?
Under rubriken Inflytande i nya former? Står följande:
”En tendens som uppmärksammades redan iden stora maktutredningen från slutet av 1980-talet var att det svenska samhållet rör sig bort från den svenska modellens kollektivistiska medborgarideal och i riktning mot ett mer individorienterat ideal. En annan tendens som ibland förknippas med den ökade individualiseringen är att medlemskapet och aktiviteten i föreningar och organisationer minskat stadigt de senaste decennierna.”
(Fokus 10 – om ungas inflytande, kortversionen, sid. 39)
Och hur ska vi i det här sammanhanget tänka kring de sociala medierna? Kan politiskt engagemang också vara att agera i olika medier?
I vissa fall är det självklart så, se händelseutvecklingen i mellanöstern och Egypten, där till exempel twitter öppnade nya dörrar för kontakt och engagemang.
I DN i veckan (16/10) stod det om ”slackeraktivism” som exempel på 1. Utarmat politiskt engagemang och/eller en typ av engagemang som visst kan förändra och bör räknas.
I den fullständiga rapporten finns också ett kortare kapitel om sociala medier (kapitel 14).
Jag har ännu inte hittat vilket råd eller myndighet som har ansvaret för att täcka in just sociala medier och anar att det faktiskt är så att det finns en speciell institution till detta. Statens medieråd har visst intresse av området men inte specifikt att ta ett helhetsgrepp på alla sociala medier. Frågan kom upp för första gången för mig just i förra dragningen av rapporten av ungas kulturutövande, när man valt att inte ha med datorspel i rapporten.
Snälla ni, om någon av er vet mer om vilka som jobbar med just helhetsgreppet på sociala medier och unga hör av er till mig!

19.10.11

Om styrka och goda värderingar



Idag fick jag förmånen att lyssna på Nadins historia. Om hur hon vägrade inordna sig i hederskulturen, om hur hon fortfarande vägrar acceptera den kvinnoförtryck som finns i den. Om hur hon förlorat och återvunnit sina barn, om Elektras betydelse för henne. Om hennes liv idag, att hon kan leva sina värderingar fullt ut.

Så lyssnade jag på grundidén till Lugna Gatan, om passion och motivation. Om att skapa möjligheter och ge fler chanser än en enda, om drivkraft. Om att skapa verksamhet utifrån värderingar.

Jag är stolt över att vara en del av alla de verksamheter som vågar utmana och göra annorlunda.

Och jag är övertygad om att besöket från Norge på 51 personer som kom för inspiration, kände vår stolthet.


18.10.11

En ständig ström av orättvisor och kassa värderingar

Det finns massor att skriva om hela tiden som rör jämställdhet och jämlikhet.
Här dagens urval (hittills) med tack till Josefin Carnolf, Frida Nilsson och Gisela Jönsson för tips.

Petra Jankov Picha skriver idag i Aftonbladet: "Nej du behöver inte amma din bebis
[...]Många vittnar också om att deras val inte­ respekteras och flera har till och med nekats de tabletter som finns att ta om man vill stoppa mjölkproduktionen efter förlossning."
Läs hela debattartikeln här

Herregud, jag kommer ihåg hur det var när jag födde min son 1995. Den naturliga moderligheten stod högt i kurs, och även om jag valde att föda på det som då hette ABC-kliniken, utan smärtlindring och i hemlik miljö, så ville jag faktiskt inte ha dåligt samvete för att amningen inte funkade. Men så indoktrinerad som jag var av att amningen var SUPERVIKTIG för alla möjliga olika saker, från vikten av närhet som tydligen bara kunde uppnås genom amning, till allergi var det en stor sorg när det inte funkade. Men sen när jag accepterat - vilka fördelar! Pappan och jag kunde dela på ALLT.
Toppen.


Erik Ullenhag, integrationsministern, kommenterar det faktum att nyanlända kvinnor hamnar allt mer utanför arbetsmarknaden:
"– Det finns en del som tyder på att vi har varit ganska könsstereotypa i hur vi har bemött en familj som kommer hit där man på tjänstemannanivå har känt att bara mannen får jobb så händer ju någonting, säger han."
Vågar man hoppas på en förändring?
Läs hela artikeln här

För övrigt
...så fick jag igår nys om att företaget msi haft lapdance på förra årets Dreamhack. Gisela Jönsson twittrade " Om jag hade en tonårig son skulle jag vara SÅDÄR förtjust i att han åker på LAN och så är det en jävla lapdancetävling"

Återkommer till det här, väntar på svar från Dreamhack.

17.10.11

Allt kan hända!


Började dagen med att besöka Södertörns högskola och diskutera möjliga samarbeten mellan Fryshuset och dem. Så intressant och inspirerande.
Att sammanföra teori och praktik på det sättet vi diskuterade gör mig övertygad om att allt är möjligt.

Vi träffade flera personer som på olika sätt hade koppling till deras erfarenhetsbaserade utbildningar, bland annat ”Interkulturell lärarutbildning mot fritidspedagogik” och hade givande diskussioner kring informellt lärande och erfarenhetsbaserad kunskap.

Tänk om vi kunde få möjlighet att till exempel göra ett metodutvecklingsprojekt tillsammans kring detta? Snacka om praktik och teori i ett perfekt giftermål. Bygga metoder kring hur vi synliggöra den informella kompetensen utifrån deras undervisningsmetoder som handlar mycket om reflektion kopplat till dilemman kring praktisk erfarenhet. Reflektioner som hela tiden också kopplar tillbaka till teori.

För övrigt
Så var jag på Unga Klara i fredags och såg föreställningen ”Uppfostrarna och de ouppfostringsbara”.
Fantastiska skratt, gråt i halsen, stilla intryck, tankar om makt och föräldraskap, hög igenkänning och lyckorus över att få vara en del av föreställningen.

”Hur är man en bra förälder? Och hur är man ett bra barn?”
Visst väcker det tankar. Och känslor.

Många situationer och repliker stannade kvar hos mig. Bland annat en scen när barnet höjer rösten mot den vuxne och säger: ”Du säger inte så till mig!”, en stund efter att tonårsmamman gjort detsamma till ett annat barn i affekt.
En så vanlig replik hos många, men omvänt vad betyder den då? Stannar vi som vuxna upp och lyder? Accepterar? Tar det till oss?
Knappast.

Eller den uppgivna pappan som höll sin dotter i ett järngrepp, fick henne att dansa, spela, vara vacker och ljuv. Och spela cp-skadad.
”Inför sina barn är man alltid liten.
Men man måste vara större än dem. Man måste var större än dem.”

Pjäsen ställer många frågor kring vad vi föräldrar ska ha våra barn till.

Se den.




13.10.11

Alla kan nåt


"Jag har aldrig träffat någon som inte kan nåt.
Det vore intressant att träffa nån sån; Idag ska vi träffa en person som inte kan någonting!"

Pelle Sandstrak delar med sig av sitt liv på mässan Working Life i Stockholm.
Vissa ord och fraser han säger fastnar. Han berättar om när han förstod att han kunde någonting. Professorn från Karolinska som konstaterade att han hade Tourettes och i hans tillstånd 97 % handikapp och 3 % hopp.

3% hopp! Vilken ocean av hopp för en som inte han trodde han hade nåt alls.

"Som en harpun i hjärtat", när han berättar om läraren Lillemor som var den första (och enda) som vågade ta i honom. Insikten hur viktigt det var, frånvaron av fysisk kontakt som han inte visste han saknade innan hon tvingade ner honom och med en tår i ögat sa att han inte skulle dö, att han hade så mycket att ge med hjärtat; "Det var inget övergrepp, det var ett ingrepp i mitt liv."

Och uppmaningen att våga gå utanför ramarna och lita till improvisation, integritet och intuition. För då kan vi rädda liv.


12.10.11

Feminist Ryan Gosling!



Ah - detta gillar jag - bloggen Feminist Ryan Gosling.

Jag skrattar högt åt kombinationen av bilderna och texterna imponerad av folks kreativitet, ni vet på det där sättet att man själv önskar man kommit på det. Så enkelt och så genialt!
Jag vill skriva ut flera stycken av dem och tapetsera hemma. Ytterligare bidrag till livets väsentligheter. Hmm...ska nog skaffa mig en vägg med mina kloka och roliga tavlor, utskrifter och bilder. Så får det bli. Samlat.
Ryan Gosling är en brittisk skådespelare som tydligen gjort en del bra feministiska uttalanden. Enligt källor på nätet så känner han till bloggen. Hoppas han är hedrad.



Igår var jag på Fotografiska här i Stockholm och såg två fina utställningar; Nick Brandts fantastiska djurbilder "On This Earth, A Shadow Fall", Helene Levitts foton från New York från 30-talet och framåt "Urban Lyrics" och en video av Joanna Rytel, "The Seal" som tar upp det tabubelagda ämnet om "kvinnor som tror det kan skada sitt barn i magen". Jag säger JA! till det som utmanar normer och tabun, särskilt som rör könsroller och familjebildning.

Framförallt blev jag tagen av flera djurbilder av Nick Brandt på grund av att de bryter mot normen hur man brukar fotografera djur. Jag blir ofta provocerad av djurprogram på film och TV eftersom de förmänskligar djur i en sådan extrem utsträckning, inte minst ur ett könsrollsperspektiv. Läser in både det ena och det andra i deras beteende och kopplar det till oss människor och vice versa, ofta med slutsatser som cementerar begränsande normer om män och kvinnor.
Så att få se en sådan här utställning som inte alls går på den linjen utan istället är könsneutrala var fantastiskt  intressant.

9.10.11

Om det obekväma i att vara kvinna och olycklig


”Det är en sak som jag inte förstår. Varför måste alla unga kvinnor vara förebilder för andra unga kvinnor? Motsvarande krav ställs inte på unga män. Jag kan inte komma på en enda ung, vit, heterosexuell man som tvingas bära alla andra med samma förutsättningar på sina ensamma axlar. Kan ni? ”

Läs Hanna Hellqvist på: http://www.pastan.nu/bloggen/inlagg/3833




8.10.11

Mod att leva sina värderingar


Att jobba på Fryshuset är som att vara polis eller präst, tänkte jag när jag sitter och lyssnar på Cecilia Malmström under Forum för Eldsjälar. Hon pratar om vikten av förebilder för unga på temat preventivt arbete mot extremism.
Poliser och präster är ju hela tiden sitt yrke, bara för att du är ledig kan du inte vända bort blicken om du ser ett brott eller en människa i nöd. Det är ju en grundläggande del av ditt liv och vem du är.
Så är det också för mig som jobbar på Fryshuset, även om det hos oss inte finns någon officiell överenskommelse om det. Sambandet mellan våra yrken är att vi jobbar värderingsstyrt.

Eller så kan man istället säga att det är så för alla som vill leva sina värderingar.  För mina värderingar bär jag alltid med mig.
Det kan ju låta självklart det där med att inte vända bort blicken, ren medmänsklighet förstås. Men hur många av oss har inte gått förbi människor i nöd, gått vidare mot våra vänner, mot restaurangen, vad det än är vi ska göra. Jag vet att jag gjorde det senast igår. En ung flicka tiggde pengar och jag valde att gå förbi utan att ge henne några kronor. Vi ser människor i nöd hela tiden och väljer att inte agera.
Men det jag kan göra är att hela tiden våga reflektera och omvärdera, om jag inte gav pengar igår, kan jag, vill jag göra det idag? Vad betyder det att inte
ge? Vad betyder det att ge? Kan jag ge något annat om jag inte vill ge pengar? Vilken sorts människa är jag och vilken sorts människa vill jag vara. (Lyssna på Sara Stridsberg sommarprogram där hon på sitt rika språk bland annat pratar om att inte ge
 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=4548834 )

För att vara en god förebild krävs mod att se och ifrågasätta sina egna och andras svagheter och våga förändra. Det krävs civilkurage. För människor i nöd men också i vardagliga situationer – som att stå upp för en unge som blir dåligt bemött av en vuxen. Hur många gånger har man inte hört hur vuxna pratar till ungdomar och barn – på ett sätt som de aldrig skulle prata med vuxna?

Mod: är en personlig egenskap. En modig person handlar i överensstämmelse med sina övertygelser och önskningar, även vid risk för negativa konsekvenser mot det egna jaget.

Mod är en av mina kärnvärderingar och för mig är det viktigt att hela tiden diakutera förutsättningarna för att vara modig. Vad är det att vara modig, orädd, visa civilkurage? 
Häromdagen sa jag till min nya bekant D att jag tycker han verkar orädd. Han funderade en kort stund och sen sa han: ”Jag är modig i vissa sammanhang. Jag säger min mening och står för den. Men om jag möter ett gäng supportrar som ställer till bråk ger jag mig inte in i fajten, utan då flyr jag hellre. Det är klart, om jag måste skydda någon annan en gång, då gör jag det, men annars flyr jag hellre än slåss.”

Modigt är inte alltid att slåss. Modigt kan vara att gå åt andra hållet.
Alla är vi inte som Roberto Saviano. Hade de allra flesta av oss ett sådant starkt rättspatos och civilkurage som honom, ja då skulle de andra vara i minoritet. På samma sätt som om alla i tunnelbanan skulle säga ifrån om någon blir trakasserad i vagnen, ja då skulle den som trakasserade vara i minoritet. Tystnaden är farlig.

CivilkurageAtt ha civilkurage innebär att ha mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk, förmågan att stå upp för sina värderingar, trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen.

Läste förresten en artikel om en person som blivit utsatt för flera hatbrott, hennes tips var att filma brott med sin mobil om man inte vill/kan/vågar gå in i till exempel bråket själv. 

Alla kan vi göra något. Alltid.


Här kommer Bodil Malmstens öppna brev till Saviano igen, om det är så att någon inte har läst den. Utdrag ur hennes bok "De från norr kommande leoparderna":

"Roberto Saviano - benvenuto till Sverige, tack för Gomorra, mille grazie, din bok kommer att bestå jämsides med Är detta en människa, av Primo Levi, Smärtan av Marguerite Duras, allt av Marcel Proust, Imre Kertész, Ryszard Kapuscinski, Kafka och Montaigne.
Tack vare dig vet vi hur världen fungerar från soporna till sidenkostymen. Och närr vi frestas, när vi står och tvekar vid prislappen på något lyxplagg hejdar vi oss för att tack vare dig vet vi det verkliga priset för Angelina Jolies vita sidenkostym.
Utan din bok hade vi – svedesi stupidi – varit ännu stupidare och eftersom vi, enligt uppgift från Svenska Akademien sändige sekreterare – eternello contabile láccademia svedese, bevisligen är ett obildat folk så tackar vi dig igen.
Millissime grazie, låt oss får ge dig det ultimata beviset på vår tacksamhet – ett gömställe där du kan vara super securitas och a la svedes trygg.
Det handlar om den röda lilla stugan i skoogen, la piccola stuga rossa vid sjön med björkar susande sin milda sommarsång, gran och tall, blåbär och funghi porcini.
I hela vårt 1.571.930 kilometer avlånga Sverige står sådana välutrustade varma små röda stugor till ditt förfogande med stuprännor, vedkamin och dricksvattenbrunn på gården med pump.
Det är bara att välja: Småland – paese piccolo, Lappland, Dalarna eller Västmanland, Västergötland, Västernorrland – paesi västern spagetti, il buono, il brutto, il cattivo.
Runt stugan kommer hemvärnsmän och älgjägare i kamouflagemönstrad bävernylon att smyga med osäkrade gevär så att du och dina livvakter kan ägna er åt de vackra svenska flickorna – i belissimi blondini a la Fellini.
Självklart kommer det att, av strategiska skäl, i liknande röda stugor – casi rosso parallelli – finnas Roberto Saviano-kopior planterade för att vill abort dina förföljare i fucking criminali bombi di merda a la sopranos.
I din lilla stuga rossa, Roberto Saviano, kommer det att stå en utdragssoffa bäddad med hemstoppat vaddtäcke och på väggen ovanför soffan en bonad – piccola cadra textilico – med bilden av en röd liten stuga som den du befinner dig i och texten med korsstygnssöm broderad:
Borta bra med hemma bäst. A casa – känn dig som hemma hos oss Roberto Saviano, a casa som en son, fratello mio, en kusin, ett barnbarn – bambinobámbino.
Ett par små varningar bara, det här med rojalismen, om du finner monarkin omodern och principiellt odemokratisk – prego Roberto Saviano, håll det för dig själv, säg ingenting om det till svenskarna. För då blir det vad som i Sverige kallas för folkstorm och du har ju nog som det är.
En sak behöver du veta, yttrandefrihet är ett begrepp som i Sverige begränsas av svenskarnas förmåga till självcensur – competenza svedese censura se stesso totalissimo.
Bli inte förskräckt, vi kräver inte av dig att du ska lägga band på din medelhavsmässigt utåtriktade natur, bara hålla igen en aning – a la svedese – för husfridens skull.
En sak till, det här med tackandet – det att vi svenskar oavbrutet tackar så orimligt innebär inte att vi är ett särskilt tacksamt folk, tvärtom, det är vara vårt sätt att bekräfta någonting.
Vad gäller dig är vi uppriktigt och ur våra hjärtans djup – con cuore svedesi tutti – tacksamma för att du finns och vill göra allt i vår makt för att det ska fortsätta vara så.
Välkommen till oss, Roberto Saviano, benvenutissimo, dörrnyckeln ligger under förstutrappen, det finns frukost i skafferiet, sirapslimpa, Kalles Kaviar, Löfbergs Lila – espresso violetto timido – och Lätt & Lagom med omega 3.
Vi lämnar utelampan på så du inte snubblar, det är lätt gjort i det svenska mörkret som du redan har gjort så mycket för att iluminare och lysa upp.”