27.4.11

Att leva på kanske

Jag är just hemkommen från Skövde efter att ha föreläst om hur Fryshuset jobbar med arbetsmarknadsfrågor med och för unga. Föreläsningen var en del av Fryshusandan, den turné som Fryshuset gjort runt hela landet under snart tre års tid. Under en tvådagars konferens träffas många av de som jobbar med ungdomsfrågor och första dagen deltar alla berörda, även ungdomarna själva och tjänstemän, lärare, politiker och fritidsledare. Tillsammans diskuterar de hur ungdomarna har det i kommunen - en reell möjlighet att mötas på samma arena alltså. Andra dagen är det föreläsningar kring teman som kommunen valt. Idag var det bland annat arbetsmarknad, gängproblematik, tjejers självkänsla och en föreläsning om  socioekonomiska beräkningar. Plus en föreställning med "Teater Fryshuset".

- Att leva på kanske - man blir galen. Att leva på kanske, förmodligen inte - man går sönder.
Dansaren Emil Rosén och skådespelaren Ulf Stenberg står på scenen med "Förorten brinner" på Skövde Kulturhus och publiken sitter andäktig. Men när Ulf berättar om Ricky som sa "Förut var jag rånare, nu är jag keramiker!" skrattar alla lättat. Och kanske ser alla, precis som jag, bilden av den hårdföra Ricky  i bandana med flames framför drejskivan - ser möjligheterna, ser att han fick en andra, tredje, sjätte, hundrade chans och landade i Dalarna.

Och det är ju precis det som alla vi som var på Fryshusandan jobbar med, föreläsare som deltagare, att hitta vägar att ge unga den här möjligheten, den andra, sjätte, tjugonde chansen om det är vad de behöver. Även de unga som har en hård verklighet, som Emil uttrycker det i föreställningen:
- Ljus, jag ser inget jävla ljus. Men fråga mig om mörker, jag vet allt om alla nyanser av svart.
Och vad viktigt det är att vi alla vågar se det som är obekvämt - det kan ju faktiskt vara så som Ulf sammanfattar Teater Fryshusets arbete i Gokväll
-Vuxenvärlden tycker att ungdomar gör dumma och rent idiotiska saker. De tycker att ungdomar gör irrationella val i en rationell värld. Men vi försöker vända på det. Det kanske istället är rationella val i en irrationell värld för dessa ungdomar. 

Heja alla som arbetar för att unga ska få rättigheter, hundra chanser och alla möjligheter! Jag är stolt över att få vara en del av det här och möta så många engagerade människor runt om i Sverige. 
Tänk alla som jobbar utifrån värderingar om alla människors lika värde, respekt och väljer att se möjligheterna istället för alla hinder.
_Det_ är fantastiskt!


För övrigt...
...så är Unga in representerade på EU ordförande konferensen “Stepping Up to the Challenge: Repositioning Public Employment Services to Enhance Youth Employment Prospects”  i Ungern. Hoppas de gillar oss!






Bilden: Ulf Stenberg & Emil Rosén
Teater Fryshuset gör föreställningar som handlar om destruktiva utanförskap och "Förorten brinner" är deras andra uppsättning, som de gjort tillsammans med dramatikern Birgitta Ingras. Den första var "Top Boy" som handlade om fotbollsvåld. 
 På gång är en föreställning om högerextremism som har premiär under Almedalsveckan och de jobbar även på ett stycke som handlar om unga tjejers självskadebeteende.

Onsdag den 30 mars var Teater Fryshuset med i SVT´s Go´kväll.
De visade upp smakprov ur föreställningar Förorten brinner och Topboy-en huliganberättelse. 3.30 in i programmet.

18.4.11

Vi behandlar alla individuellt, alltså automatiskt jämlikt. Eller?

Planeringen inför Almedalen på Fryshuset är i full gång. Vi kommer att ha ett brett program, precis som de senaste åren vi har varit på plats. Ni hittar oss i högskolan, där vi har ett rum för alla våra seminarier.

Nu är det också dags att sätta seminariet som kommer röra likabehandlingsarbetet och jag behöver tips på intressanta personer och verksamheter som har kopplat verksamhetens värdegrundsarbete till sitt likabehandlingsarbete.
Jag behöver också tips på verksamhet som jobbar på ett konkret sätt mot föreställningen att bemötande automatiskt blir jämlikt för att man behandlar varje person individuellt. Gärna en verksamhet som jobbar med flera olika diskrimineringsgrunder.

Kommentera nedan eller maila mig på ellen.landberg@fryshuset.se

Tack!

13.4.11

Premiär för genusfotograf

Igår var jag på Add Genders treårsfest och såg genusfotografen Tomas Gunnarssons fotoutställning om manligt företagande. Läs mer på: http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/add-gender/pressrelease/view/stoetta-manligt-foeretagande-fotoutstaellning-614881
Mer kommer om detta, men måste puffa för den redan nu – fantastiska intervjuer och bilder. En av bilderna i väntan på resten:






För övrigt, läs Hanna Kjöllers ledare i dagens DN, om hur Linusarna blev Lennartar: http://www.dn.se/ledare/kolumner/hora-sa-raven 

11.4.11

Socioekonomiska potential

Jag kommer precis från Ungdomsstyrelsens frukostmöte där Temagruppen Unga i arbetslivet presenterade sin nya rapport ”Det lönar sig En analys av 28 arbetsmarknadsprojekts samhällsekonomiska potential”, 2011:2.
Det blir den tredje av tre rapporter som hänger tätt samman och som också Suzanne Zander från Ungdomsstyrelsen kommer att prata om på Unga ins halvtidskonferens nu på torsdag här på Fryshuset.
Den första är ”Unga som är utanför arbetsmarknaden En socioekonomisk diskussion”, 2010:3 som Ungdomsstyrelsen beställde från Ingvar Nilsson inför Almedalen 2010. Rapporten är en diskussion med faktiska exempel på vad ungas marginalisering från arbetsmarknaden faktiskt kostar och vilka vinster som kan fås av att investera i att bryta ungas marginalisering från arbetsmarknaden. (På plats i publiken på torsdag kommer även Ingvar Nilsson vara. Och håll utkik efter Fryshuset i Almedalen i år. Även där kommer Ingvar Nilsson att medverka med sitt nya projekt som handlar om socioekonomiska beräkningar på flickors psykiska ohälsa.)
Den andra är ”Unga som varken arbetar eller studerar – hur många är de och vad gör de?”  2011:1 som presenterar en ny analysmodell för att beskriva unga mellan 16–25 år som varken ar­betar eller studerar. I rapporten ges en bild av hur många som varken arbetar eller studerar och vilka aktiviteter denna grupp befinner sig i. Och nu ”Det lönar sig” 2011:2
Läser man dessa tre rapporter så får man en god bild av både den socioekonomiska diskussionen och målgruppen unga utanför.
Unga in nämndes också som ett projekt som har en spännande metodutveckling, främst nämndes vi genom våra metoder att försöka hitta unga som ingår i den här målgruppen. I förprojekteringen finns också definierat att vi i slutrapporten även kommer inkludera en socioekonomisk beräkning.
Men nu först – väl mött på Unga ins halvtidskonferens på torsdag. Det finns några få platser kvar så är du intresserad så anmäl dig via Fryshusets hemsida.



7.4.11

Lina Thomsgård säger nej tack

Igår hade Rättviseförmedlingens Lina Thomsgård sitt egna två timmars pratprogram i Radio1 – kanalen som tar gubbrekord genom att stapla följande programledare på varandra: Gert Fylking, Robert Aschberg, Hasse Aaro, Alex Schulman och nu senast Adam Alsing. Stolta gick de ut med sina programledarnamn och fick (som tur var) snabbt hård kritik för att det inte fanns några kvinnor med.
Lina Thomsgård fick igår möjligheten att hålla ett eget program – ett program som blev smart, intressant och väl genomfört. Den sorten jag och många med mig vill ha mer av.

Lina Thomsgård har tackat nej till en eventuellt fortsatt programledarroll, på solklara grunder, läs hennes öppna svar här: http://rattviseformedlingen.se/post/4414750580/brevtillradio1

Det enda som oroar mig, som jag pratade med en vän om igår, är om det hela var uttänkt av nån PR konsult som anade att uppställningen av programledare och debatten däromkring skulle ge massa uppmärksamhet till en radiokanal som annars snabbt skulle falla i glömska p g a dess orimlighet. Och att Thomsgård således blivit en bricka i ett reklamspel? Det vore verkligen tragiskt. Och hon borde få väldigt bra betalt för sina två timmar igår!

Jag hoppas att hela det här resulterar i att Lina (om hon vill) får en programledarroll i radio i en annan kanal som drivs av vettiga värderingar, eller varför inte en massa erbjudanden: Programledarroll i radio/TV, moderator i viktiga debatter eller ett helt eget program fyllt av alla viktiga Rättviseförmedlingsfrågor?

Och - shame on Radio1 och Gert Fylking – ofattbart.

6.4.11

Processtöd till hjälp i analys av könsuppdelad statistik

För ett par veckor sedan bjöd vi in Dennis Kullman, processtödjare i jämställdhetsintegrering från Länsstyrelsen, att leda vår analys av den könsuppdelade statistik som vi tagit fram i Unga in.

Det är steg tre i metoden 4R som vi jobbar med i projektet: Realia – analysera villkoren. Knäckfrågan här är ”Vem får vad på vilka villkor?”

Vi hade en rad diagram på hur deltagare kommer till projektet, vad som händer under processen de är med i projektet och vad som händer när de avslutar.
Steg för steg gick vi genom de olika diagrammen kring ålder, aktivitet, marknadsföring, vem som träffar vilken kompetens, jobb, praktik och en hel del annat. Vi utgick från frågan ”Vilka könsmönster ser vi?” Och följdfrågor kring ”Är detta ett problem? På vilket sätt isåfall?

Resultatet blev ett antal nya frågor och en fortsättning i att se vilken statistik som vi ska jobba med och vilken statistik vi eventuellt saknar.
Nu har jag och min kollega Andrea Gidoff gått genom det digra materialet och funderat vidare på alla de frågor som kom upp och tagit fram den statistik som vi ska fortsätta jobba med.
För statistiken ÄR central. Den ger oss en möjlighet att se mönster i det vi gör, mönster som vi kan vara omedvetna om. Andrea och jag trodde att helt andra saker skulle hända när vi gjorde analysen i gruppen, och det är ju också spännande, att inte veta. Att alla i gruppen har sina perspektiv, farhågor och kompetenser att bidra med. Förstås. Sådant här reflekterande arbete är intressant och givande för de allra flesta tror jag och statistiken ger oss också möjlighet att se på saker utifrån eller med ett helikopterperspektiv på verksamheten. Det innebär också att ansvaret ligger kvar hos varje medarbetare utan att denne behöver uppleva sig utpekad.

Till exempel så går fler kvinnor än män till studier av deltagarna i Unga in, liksom fler män har avslutats för att de fått jobb – är det ett problem? Varför det isåfall?
Med tanke på att de allra flesta i målgruppen saknar gymnasiebetyg kan det vara positivt att deltagare går till studier. Är det ett problem att det är fler tjejer? Hur kan det vara det och vilka värderingar lägger vi in när vi diskuterar?
Mönstret av framgång i skolan för kvinnor och män är också kopplat till mycket större strukturer än vad vi gör i vårt projekt - vad betyder dessa samhälleliga strukturer och mönster? Det är viktigt att vi har kunskap om de omvärldsfaktorer som påverkar också vårt arbete.

Sammanställningen av detta arbete kommer även vidarebefordras till Processtöden i jämställdhetsintegrering, som efterfrågat detta eftersom många projekt sitter med mycket statistik som de inte vet vad de ska göra med. Här kan Unga in bidra med erfarenhet och resultat. Är du intresserad av mer detaljer och själva genomförandet så går det bra att maila mig på ellen.landberg@fryshuset.se



Och ingen har väl missat att Rättviseförmedlingens Lina Thomsgård blev erbjuden jobb på radiokanalen som annars befolkades av de gubbigaste gubbarna? Heja Lina!