Jag är just hemkommen från Skövde efter att ha föreläst om hur Fryshuset jobbar med arbetsmarknadsfrågor med och för unga. Föreläsningen var en del av Fryshusandan, den turné som Fryshuset gjort runt hela landet under snart tre års tid. Under en tvådagars konferens träffas många av de som jobbar med ungdomsfrågor och första dagen deltar alla berörda, även ungdomarna själva och tjänstemän, lärare, politiker och fritidsledare. Tillsammans diskuterar de hur ungdomarna har det i kommunen - en reell möjlighet att mötas på samma arena alltså. Andra dagen är det föreläsningar kring teman som kommunen valt. Idag var det bland annat arbetsmarknad, gängproblematik, tjejers självkänsla och en föreläsning om socioekonomiska beräkningar. Plus en föreställning med "Teater Fryshuset".
- Att leva på kanske - man blir galen. Att leva på kanske, förmodligen inte - man går sönder.
Dansaren Emil Rosén och skådespelaren Ulf Stenberg står på scenen med "Förorten brinner" på Skövde Kulturhus och publiken sitter andäktig. Men när Ulf berättar om Ricky som sa "Förut var jag rånare, nu är jag keramiker!" skrattar alla lättat. Och kanske ser alla, precis som jag, bilden av den hårdföra Ricky i bandana med flames framför drejskivan - ser möjligheterna, ser att han fick en andra, tredje, sjätte, hundrade chans och landade i Dalarna.
Och det är ju precis det som alla vi som var på Fryshusandan jobbar med, föreläsare som deltagare, att hitta vägar att ge unga den här möjligheten, den andra, sjätte, tjugonde chansen om det är vad de behöver. Även de unga som har en hård verklighet, som Emil uttrycker det i föreställningen:
- Ljus, jag ser inget jävla ljus. Men fråga mig om mörker, jag vet allt om alla nyanser av svart.
Och vad viktigt det är att vi alla vågar se det som är obekvämt - det kan ju faktiskt vara så som Ulf sammanfattar Teater Fryshusets arbete i Gokväll:
-Vuxenvärlden tycker att ungdomar gör dumma och rent idiotiska saker. De tycker att ungdomar gör irrationella val i en rationell värld. Men vi försöker vända på det. Det kanske istället är rationella val i en irrationell värld för dessa ungdomar.
Och vad viktigt det är att vi alla vågar se det som är obekvämt - det kan ju faktiskt vara så som Ulf sammanfattar Teater Fryshusets arbete i Gokväll:
-Vuxenvärlden tycker att ungdomar gör dumma och rent idiotiska saker. De tycker att ungdomar gör irrationella val i en rationell värld. Men vi försöker vända på det. Det kanske istället är rationella val i en irrationell värld för dessa ungdomar.
Heja alla som arbetar för att unga ska få rättigheter, hundra chanser och alla möjligheter! Jag är stolt över att få vara en del av det här och möta så många engagerade människor runt om i Sverige.
Tänk alla som jobbar utifrån värderingar om alla människors lika värde, respekt och väljer att se möjligheterna istället för alla hinder.
_Det_ är fantastiskt!
För övrigt...
...så är Unga in representerade på EU ordförande konferensen “Stepping Up to the Challenge: Repositioning Public Employment Services to Enhance Youth Employment Prospects” i Ungern. Hoppas de gillar oss!
Bilden: Ulf Stenberg & Emil Rosén
Teater Fryshuset gör föreställningar som handlar om destruktiva utanförskap och "Förorten brinner" är deras andra uppsättning, som de gjort tillsammans med dramatikern Birgitta Ingras. Den första var "Top Boy" som handlade om fotbollsvåld.
På gång är en föreställning om högerextremism som har premiär under Almedalsveckan och de jobbar även på ett stycke som handlar om unga tjejers självskadebeteende.
Onsdag den 30 mars var Teater Fryshuset med i SVT´s Go´kväll.
De visade upp smakprov ur föreställningar Förorten brinner och Topboy-en huliganberättelse. 3.30 in i programmet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar