Om spel som kultur

I fredags var jag på mitt andra insynsrådsmöte på Ungdomsstyrelsen och fick lyssna på dragningar av regeringsuppdrag, den aktuella rapporten om ”Det lönar sig”, (se även mitt tidigare inlägg) en socioekonomisk beräkning av 28 arbetsmarknadsprojekt samt en presentation av Ungdomsstyrelsens regeringsrapport ”När, var, hur om ungas kultur En analys av ungas kulturutövande på fritiden” som kommer i tryckt format om ungefär en månad.
Jag kommer att skriva mer om den då, bland annat om de könsmönster som man sett och diskuterar i rapporten.

Det var mycket intressant och efteråt diskuterade jag definitionen av kultur med vänner och bekanta. I rapporten har Ungdomsstyrelsen valt att ha flera ingångar kring vad som räknas som kultur, från de klassiska konstformerna bild, skrivande, musik, dans och teater till hantverk och slöjd vidare till exempel som lajv, standup-komik, nycirkus till utövandeaktiviteter kopplade till teknik och nätet, t ex musik gjord enbart av datorprogram och bloggar.

Det som inte fanns med var spelkultur och det var vad jag diskuterade med vänner under helgen. Är spel kultur? Eller är det sport, kommunikation,  ren teknik? 
"Kultur ska kommentera det samhälle vi lever i på något sätt och inte i första hand vara kommersiellt", var en definition av min vän Carita. "Kultur är livet och hur vi lever det", sa min konstnärskompis Catti Brandelius, "kultur – konstnärlig, andlig odling" står det i Wikipedia. 

Heidi Ander, som tidigare arbetat på Nätvandrarna på Fryshuset förser mig siffror på ungas medievanor: 2009 spelade 47% av killarna och 25 % av tjejerna i åldern 12-13 år onlinespel dagligen. Och då är det bara tolv- trettonåringarna. Siffror från 2010 visar på att 78% av ungdomar 12-16 år spelar 1- 4 ggr/veckan, vilket är betydligt mer tid än de lägger ner på facebook.

När jag pratar med Heidi om spelkultur konstaterar vi att det kan vara allt från en sport till en fritidsaktivitet till en hel livsstil. Och att medier korsbefruktar varandra, spel influerar film, böcker , kläder, musik och så vidare. Sverige har också en av världens största datorfestival - Dreamhack. 2010 sattes det nya världsrekordet i antal uppkopplade datorer i ett nätverk där: 13 153 datorer. 
Så visst är spel en del av ungdomskulturen. 
Och nog säger spelkulturen nåt om vårt samhälle? Idag var huvudnyheten när jag klev upp på morgonen avrättningen av Usama Bin Ladin. Idag spelar massor av unga superrealistiska krigsspel som utspelar sig i Afghanistan eller Irak eller i fiktiva miljöer som ser ut som det vi sett från denna del av världen.

I en diskussion med Anders Hellspong som jobbar på DICE , Sveriges mest framgångsrika spelföretag, ställde jag frågan om hur det kommer sig att man fortfarande i så hög utsträckning måste ha krigstema i spel – med all den kreativitet och kompetens och resurser som finns i spelbranschen? Han menade att nu satsar man på realism i så hög utsträckning och när man kommit så långt man kan med det, då kommer man att vilja utmana gränserna på andra sätt. Och tittar man på de mest realistiska spelen just nu, som enligt min 15-åriga son är Battlefield Bad Company 2 och Medal Of Honor, så kan man se att det inte kan vara långt kvar till den brytningen.

Och det låter ju lovande.  För tänk vad många tankar som är otänkta och spel som är ogjorda. Jag hörde vid ett tillfälle att våra tankar är till 95 % samma tankar som igår. Och förrgår. Och dagen innan dess. Vilken möjlighet – vilken arena för helt nya tankar. Tänk om vi bara skulle tänka, säg 70 % gamla tankar varje dag, det skulle betyda en 25% ökning – alltså hur många nya tankar som helst, som kan bli till innovativa lösningar i spel, musik, text och bild. Heja kulturen!

För övrigt....
..så var det modigt av Patrik Sjöberg att berätta om övergreppen han varit utsatt för. Så otroligt viktigt att lyfta upp och motverka skulden och skammen. Heja Patrik och de andra som nu vågar berätta!