30.3.11

Vad vill du veta om likabehandlingarbete under Almedalsveckan?

Fryshuset är på plats i Almedalen sen ett antal år tillbaka. Vi har en lokal på högskolan och har varje år en mängd programpunkter om aktuella ämnen. I år kommer vi bland annat arrangera seminarier om barnens rätt, skola, demokrati, religion, extremism och likabehandlingsarbete.
De senaste två åren har jag varit en del av detta och förvånats över hur få seminarier, debatter och workshops som handlar om jämställdhet eller annat likabehandlingsarbete.
Förra året var det som mest ett par, tre seminarier om dagen i ett program med 1400 punkter under en vecka.

Nu är det snart dags igen, i alla fall känns det så för oss som nu sitter med planering av våra seminarier. Tidigare år har jag haft tema unga och arbetsmarknad men i år blir det lite annorlunda eftersom fokus kommer vara likabehandlingsarbete kopplat till värderingar i organisationer. Tanken har vuxit fram under årets arbete med jämställdhetsintegrering i Unga in, Fryshuset som en värdegrundsdriven arbetsplats och i samtal kring värderingar med Carita Juselius på COPA.
Tesen som samtalet kommer att utgå från på plats är att ett långsiktigt likabehandlingsarbete kräver ett gott värdegrundsarbete.
Både för att alla medarbetare måste driva frågan själv, en organisation är aldrig mer än sina medarbetare och för att ledningens engagemang är helt avgörande i sånt här arbete. Det återkommer i alla rapporter, seminarier, i forskning och i diskussioner. Ledningen måste vara med och agera enligt organisationens etik.

Nu vill jag be er om hjälp att tänka kring det här temat.
Med tanke på de få programpunkter som finns på Almedalsveckan med likabehandlingstema – vad vill man som intresserad av de här frågorna veta mer om? Vilka frågor är intressanta att diskutera?
Hör gärna av er till mig på ellen.landberg@fryshuset.se eller kommentera direkt här på sidan.

För övrigt...
...fick jag igår veta att Arvikafestivalen har som mål att boka jämställt, ett 50/50 program. Heja heja säger vi om det!
Olov Hallberg som är bokningschef på festivalen svarar helt enkelt på frågor kring detta på deras hemsida:
- Men varför inte bara tänka på att boka bra band, varför blanda in kön?
- För att det inte är okej att det är så skevt. Och igen, vi kommer behålla kvalitén, men samtidigt förändra könsfördelningen. Och om man nu kan göra det, varför skulle vi inte tänka på kön?

Trycker på gilla för Olov och de andra på festivalen.

25.3.11

Från toleranspedagogik till normkritisk pedagogik. Eller?

Veckans andra konferens om jämställdhetsintegrering i regi av ESF jämt handlade till viss del om uppföljning och utvärdering. Det mest intressanta av förmiddagens pass var genomgången av hur man har ett normkritiskt perspektiv i sitt likabehandlingsarbete. Det visade sig att i början på 2000-talet så var det ett ganska nytt begrepp och arbetet att röra sig från toleranspedagogik till en normkritisk pedagogik började. Det vill säga från att hitta metoder för att skapa empati, förståelse och tolerans för de som diskriminerades till att istället se på de normer och maktstrukturer som skapar själva diskrimineringen.
Så långt är allt väl, men som jag skrev tidigare, så visar ju Tema Likabehandlings genomgång av ESF projekt att övervägande del just jobbar för att förändra individen och inte strukturer. Och det är faktiskt samma sak.
Här har vi alla ett stort ansvar att förändra denna struktur. Vi som jobbar med ESF-projekt har ju förmånen att kunna ta hjälp av processtöd i t ex jämställdhetsintegrering och tillgänglighet för analys och praktiska råd. Och den dagen jag ska vara med och ansöka om ett nytt projekt ska jag absolut använda dem redan inför projektansökan för att få hjälp med att se blinda fläckar. För det här kan verkligen vara en sådan, med all god vilja blir det ändå fel.
På konferensen träffade jag också en representant från ett metodutvecklingsprojekt som tagit in en imam i verksamheten bland annat som en del av jämställdhetsintegreringen. Hon kommer inom kort förhoppningsvis berätta mer om det här på bloggen.
En annan sak som är på gång är ett antal frågor som kommer gå ut till alla åtta ESF processtöd som jobbar med jämställdhetsintegrering i landet. Vilken är den vanligaste frågan de möter när de är ute t ex?

Och på tal om på gång så boka in dessa två datum:
14 april är det halvtidskonferens för Unga in. Fokus kommer vara hur vi kan arbeta med arbetsgivare för att hjälpa unga utanför systemen till etablering på arbetsmarknaden. I den frågeställningen ligger ju även en jämställdhetsaspekt eftersom arbetsmarknaden är så starkt könssegregerad. Anmälan sker via en länk som du kan nå här.
5 juli kl.12.30-13.30 genomför Fryshuset ett seminarie i Almedalen kring frågan i vilken utsträckning ett framgångsrikt likabehandlingsarbete hänger ihop med värderingsfrågor i organisationen/på företaget. Vi vill även lyfta bra exempel på sådant arbete, har ni tips kring detta hör gärna av er.

23.3.11

Använd kompetensen i rummet!

Idag var det konferens med rubriken Jämställdhetsintegrering – vad krävs för att lyckas? Anordnare var Länsstyrelserna, Europeiska Socialfonden (ESF), Europeiska Socialfondens processtöd i jämställdhetsintegrering (ESF jämt), Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Tema Likabehandling och Strategisk påverkan & Lärande (Spel).

I slutet av dagen satt jag med fullskrivet block; idéer om hur Unga in ska lägga upp sin halvtidskonferens (panel och publiksamtal utifrån att vi presenterar ett dilemma – på så sätt tar vi ju hjälp av all kompetens i rummet!), om hur vi i arbetsgruppen i Unga in ska jobba vidare utifrån vår analys av vår könsuppdelade statistik, upplägg i Almedalen och hur vi kan bygga in ett reflekterande och lärande i vårt vardagliga arbete (inget svar på det, men bra idéer kom fram.)

Jag kommer sammanställa de konkreta idéerna som kom fram idag på den här konferensen och skriva om här på bloggen. Det var en ovanligt konkret konferens och jag tror det beror på att publiken i så stor utsträckning fick vara delaktiga i olika dilemman som man kan stöta på i det här arbetet. Efter diskussioner delades sedan vissa av idéerna i rummet.
Med publik som kan sina frågor och dessutom har erfarenhet kan man komma hur långt som helst!

Det är intressant, igår pratade jag med Carita Juselius från COPA om hur man kan jobba vidare med jämställdhetsintegreringsarbetet i en arbetsgrupp och hon pratade då om möjligheten att titta på gruppens inställning till förändring innan man kommer till själva sakfrågan.

Och det är ju spännande, för med det i bakhuvudet såg jag idag hur det hänger ihop med det som några av forskarna pratade om idag; vikten av att se på kontexten, det eventuellt kontextuella motståndet som kan finnas när man arbetar med likabehandlingsfrågor. Kanske är det inte alls i sakfrågan motståndet ligger utan i själva förändringsarbetet? Eller i det faktum att det är en stor omorganisering på företaget vilket gör att det är i fokus och behöver energi? Eller…vad som helst annat.
Så hur tar man reda på det – vad som är vad?
Det diskuterades idag, och där tror jag Carita är något på spåret. (Vad det är får jag återkomma till, jag ska träffa henne senare i veckan.)

Imorgon är det dags för ett fördjupat seminarium om jämställdhetsintegrering, också det anordnat av Länsstyrelserna och ESF. Med dagens nya insikter så kommer det säkert bli mycket intressant.


För övrigt, om man undrar "What´s in it for me?" (Som kanske it- och regionministern, landshövdingen och de andra vi presenterade projektet för i fredags tänkte.) :





16.3.11

Om vikten att jobba för att förändra strukturerna

Jag läser Tema Likabehandlings nulägesrapport av projekt som arbetare med likabehandling och antecknar stödord: normkritiskt, individuellt/strukturellt, informell kunskap och stryker under Lissabonstrategin, regional tillväxt och intersektionalitet.

Tema Likabehandling är en temagrupp som arbetar på uppdrag av Europeiska socialfonden för att sprida lärandet från ESF-projekten. De har som uppgift att ”ta fram, analysera och systematisera projektresultat i syfte att påverka mer långsiktigt vad de olika projekten kan göra själva. Temagruppen ska nå genomslag och påverka målgrupper inom det aktuella området.” Deras egna syfte är att bidra till ett arbetsliv där likabehandling är norm.

I deras genomgång av projekt så pekar de särskilt på avsaknaden av projekt som arbetar med likabehandlingsfrågorna strukturellt. Istället visar granskningen att ”efterfrågan på insatser fokuserar främst på grupperna [av de som diskrimineras], inte på strukturerna. Man utgår från att individerna ska förändras snarare än strukturerna.” (Min kursivering, 6.1.1)

De metoder som projekten beskriver och som används för att lösa identifierade problem är till största del individuellt anpassade insatser, t ex coaching, praktik etc.  (6.2.1) Och få kopplar vidare på en strukturell nivå.

Detta är intressant. Och när jag läste det tänkte jag på hur vi i Unga in jobbar och de mål och metoder som vi har formulerat och strävar mot.
Vi har också i hög utsträckning tänkt i termer av individerna som vi möter – hur vi ska underlätta för och stärka dem. Unga in är ett samverkansprojekt mellan stat, kommun och ideell sektor och jag kan inte låta bli att undra…OM detta projekt, som ju ligger på högsta strategiska nivå, utarbetar metoder för att individen ska förändras istället för strukturerna, för att låna formuleringen från Tema Likabehandlings nulägesrapport, vem ska då utarbeta metoder för att förändra strukturerna?

Samtidigt så arbetar Unga in och våra samverkansparter också på mycket hög strategisk nivå. Vi identifierar samverkansproblem och förmedlar den kunskapen vidare till berörda parter och på så sätt öppnas en möjlighet för samverkansparterna att förändra i sina egna strukturer.

En utmaning, bland många, är ju att integrera jämställdhetsperspektivet. Just nu jobbar vi bland annat med att formulera de tjänster och metoder vi arbetar med för att få dem att passa i Arbetsförmedlingens existerande tjänsteutbud. I ett samtal kring detta kom vi fram till att det i varje tjänstebeskrivning ska vara en jämställdhets- och tillgänglighetsrubrik där vi beskriver vad användaren specifikt behöver tänka på när denne använder respektive tjänst. Om vi inte har det riskerar vårt arbete med detta gå förlorat i ett system som inte tidigare fokuserat på dessa områden. Frågan är om vi kan formulera om det så det genomsyrar tjänstebeskrivningen istället? Risken är ju som sagt att det blir för vagt.
Ibland kanske målet med en jämställdhetsintegrerad verksamhet nås bäst med specifika rubriker ändå, för att det ska vara extra tydligt att det är en viktig del och dessutom något nytt? Precis som särorganisering kan vara en framgångsrik metod i olika sammanhang även om man kan mötas av starka åsikter att det motverkar själva målet.

9.3.11

Att följa sina drömmar och möta sina utmaningar med mod

Jag pratade om dubbelheten med Internationella kvinnodagen med min son och en vän.
Att det är ett tillfälle att diskutera och reflektera över kvinnornas situation i världen är det mest tilltalande alternativet tycker jag. C nämnde barnprostitutionen i Thailand och jag berättade för min son om flickorna på Haiti och hur tonårsgraviditeterna har skjutit i höjden sedan jordbävningen för att de säljer sex för mat eller bara våldtas för att de är oskyddade. Och det sexuella våldet i krig där kvinnor våldtäkter används som ett vapen för att komma åt fiendens män.
Det finns oändligt mycket viktigt att förändra för flickor och kvinnor runt om i världen.

Gratulera oss inte till att vara kvinnor - gör skillnad istället! 
Som t ex Kvinna till Kvinna rapporterade: 
"I Kosovo samlades drygt ett hundratal kvinnor den 8 mars för att fira den internationella kvinnodagen. De vände sig med ett krav till Kosovos nytillträdda regering.
– Vi vill inte ha blommor, vi vill ha offentlig sjukförsäkring, var budskapet."

Eller som Carolina Guillén Åkerlind delade på facebook igår:


Om jag skulle varit ute i Stockholm och på så sätt uppmärksammat dagen igår skulle jag valt mellan att gå till Strand eller till Rival.
På Strand det var en fest för att stödja popkollo för tjejer, som initierades av artisten Marit Bergman. Riksorganisationen samlar ideella föreningar runt om i Sverige som arrangerar popkollo.
Syftet med riksorganisationen är att nå fler unga tjejer och få dem att börja spela/fullfölja sitt musikintresse, vara en nationell samarbetsplattform för föreningar som jobbar med unga tjejer och musik och sprida kunskap och erfarenhet till dessa lokala föreningar i att jobba mot kommun, region och näringsliv för att få stöttning i sin verksamhet och därmed implementera jämställdhetstänkande och jämställdhetsarbete på lokal och regional nivå.



Det andra alternativet var invigningsfesten för dokumentärfilmfestivalen Tempo på Rival där de bland annat visade filmen ”Jag är min egen Dolly Parton”. En film om Nina Persson, Cecilia Nordlund, Lotta Wenglén, Helena Josefsson och musikproducenten Gudrun Hauksdottir, som möts genom en hyllningskonsert till Dolly Partons ära. ”Jessica Nettelbladts porträtt av de fem kvinnorna är en inspirerande film om att följa sina drömmar och att möta utmaningar med mod.” Läs mer på http://www.svd.se/kulturnoje/film/bio/film-jag-ar-min-egen-dolly-parton_5989871.svd
Den och många andra filmer går att se just nu på Tempo i Stockholm!

Att följa sina drömmar och möta sina utmaningar med mod, får vara internationella kvinnodagens ledord. Och det gäller både jobbet med jämställdhet som förälder, som engagerad för kvinnor och flickor i Sverige och runt om i världen, hemma vid middagsbordet, i arbetet för hbtq frågor, i relationer, i sina drömmar, i sitt skapande och alla andra delar i livet.


Och återigen vill jag tipsa om att teckna en prenumeration på nättidningen ”Feministiskt perspektiv”, en nyhetstidning med genusperspektiv. Där det blir tydligt hur allt har fler dimensioner än man först ser och därmed blir mer intressant med ett genusperspektiv.


8.3.11

Gör det jämt i praktiken!

Hur skulle man t ex jämställdhetsintegrera industrin? Arbetsplatser som till stor utsträckning är enkönade? Kan man jämställdhetsintegrera dem? Och när vi började prata, alla idéer och frågeställningar som kom. Som industrin tex; är arbetstider och arbetsuppgifter planerade efter att även män ska kunna vara föräldralediga och/eller hämta barnen?

Detta var ett inlägg som gästbloggare på  Tema Likabehandling, men inläggen går inte att nå längre, därför kommer de inklippt här istället.



Olika frågeställningar beroende på sektor
För mer konkreta frågeställningar, tips och redogörelser om hur man arbetat med jämställdhetsintegrering i praktiken och då inte specifikt skola, som jag nämnde i förra inlägget, kan jag rekommendera  magasinet ”Gör det Jämnt i praktiken”http://gordetjamt.vgregion.se/sv/Ovriga-sidor/Gor-det-jamt/Bestallning-av-publikationer/Bestallning-av-foldermagasin/ där man kan läsa om hur tio offentliga verksamheter i Västra Götaland har arbetat.
Det är ju så spännande! Bara att se hur olika frågeställningarna är om det rör jordbruket, vården eller skolan. Det pratade vi också om, jag och min lärarvän, alla dessa olika sektorer och arbetsplatser som skiljer sig åt så mycket. Hur skulle man t ex jämställdhetsintegrera industrin? Arbetsplatser som till stor utsträckning är enkönade? Kan man jämställdhetsintegrera dem? Och när vi började prata, alla idéer och frågeställningar som kom. Som industrin t ex; är arbetstider och arbetsuppgifter planerade efter att även män ska kunna vara föräldralediga och/eller hämta barnen? Vilket språk använder man i enkönade verksamheter, främst kom vi att tänka på mansdominerade arbetsplatser där det råder en machokultur, men det gäller säkert också kvinnodominerade arbetsplatser. Vad krävs för att bryta normen på en arbetsplats om man inte tycker att man vill ha det så som det är? Ja, och så vidare.
Det finns ju hur mycket frågor som helst, och när man läser ”Gör det jämt i praktiken” så utgår mycket från att samla på sig statistik och göra en analys utifrån det. Där får man mycket viktig information som är en bra grund för vidare arbete. Och som jag skrev i min blogg i höstas,http://ellensbloggfryshuset.blogspot.com/2011/01/steg-2-i-jamstalldhetsintegreringsarbet.html dela upp statistik på de diskrimineringsgrunder ni arbetar med redan från början och för statistik på allt. Det kommer ni att ha nytta av.
 


1.3.11

Var ska vi börja med vårt likabehandlingsarbete?

”Vad ska vi göra? Hur ska vi göra? Vi tycker att vi är så medvetna och engagerade men sen sitter en uppgiven rektorn ändå där med likabehandlingsplanen och säger: Vad ska vi göra med den här då”?

Detta var ursprungligen ett inlägg jag skrev som gästbloggare på  Tema Likabehandling, nu kan man inte längre komma åt de inläggen så därför klipper jag in det här istället.


En bekant till mig som arbetar på en högstadieskola ringde mig en dag och ville prata om likabehandlingsarbete. ”Vad ska vi göra? Hur ska vi göra? Vi tycker att vi är så medvetna och engagerade men sen sitter en uppgiven rektorn ändå där med likabehandlingsplanen och säger: Vad ska vi göra med den här då”?
Och det har inte med att göra att rektorn är ointresserad av frågorna, utan istället om brist på kunskap och tid och därmed resurser. Hur ska vi få in frågan i arbetet, undrade min vän, utan att ta in en hbt-person som berättar om sin situation? Det är ju inte vad det handlar om.
Nej, naturligtvis är det inte vad det handlar om. Och så pratade vi vidare om vikten av det där genomgripande arbetet med värderingar, gemensamma mål och integreringen av frågorna på alla nivåer. Och sen även om vad hon och hennes kollegor kan göra redan nu. 
Reflektionspunkter  http://www.temalikabehandling.se/viewNavMenu.do?menuID=114&oid=2397&blog=2080 på varje möte. Jag tycker det är en bra idé. Och då en punkt som inte ligger längst ned på mötesdagordningen så att alla är trötta och man får se hur mycket man hinner, utan en lika prioriterad punkt som andra. 
En diskussion som bygger på medarbetarnas reflektioner kan t ex utgå från det som samma vän hörde en lärare säga om några elever i lärarrummet: ”Ja men Mohammed och Mohammed, man ser ju inte skillnad på dem och de heter ju samma sak.”
Att uttalandet inte väckte någon reaktion bland kollegorna väcker en massa olika frågor som man kan diskutera: Vad betyder det att vi använder ett sådant språk? Vad innebär det för vår syn på våra elever, för vår betygsättning? Vad betyder det för vår vilja till förståelse för det som är okänt för oss? Vad betyder det ur ett lagperspektiv - får vi betygsätta elever som vi inte ens vet vad de heter? Hur vill vi ha det på vår skola? Vilka värderingar ska styra alla medarbetare, vårt bemötande, vårt språk?
Just vad gäller skola så finns det ju material att tillgå. Jag känner mest till material som är en bra grund för att diskutera jämställdhet. Boken ”Genuspedagogik”http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9147051485  av Kajsa Svaleryd är ett exempel på konkreta råd och metoder. På portalen för jämställdhetsintegreringwww.jamstall.nu finns en speciell del som handlar om jämställdhetsarbete för skola och förskola. Och i min blogg har jag skrivit om Ungdomsstyrelsens lärarhandledningen ”Ses offline” http://ungdomsstyrelsen.se/kat/1,2070,1732,00.html  som de tagit fram inom ramen för deras  regeringsuppdrag att de ska förebygga och motverka att ungdomar blir sexuellt utnyttjade på nätet.