Visar inlägg med etikett Tema Likabehandling. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tema Likabehandling. Visa alla inlägg

1.12.11

Plötsligt finns åldersdiskriminering nära


Såhär snyggt är det i Uppsala konsert- och kongress. Röda, tysta rulltrappor mötte oss när vi klev in på ESF-dagen "Vi och de andra - om likabehandling i arbetslivet", som anordnades i samarbete med Tema Likabehandling. Särskilt uppmärksammades åldersdiskriminering i just arbetslivet.
Faktum är att jag blev lite obekväm av hur tydligt det är att äldre diskrimineras. Och äldre - det är man efter 35 år för det är gränsen för att räknas som ung i Sverige idag.

"Alla vill ha en 35-åring. Vi får kuppa in 43-åringarna" var ett citat från en chefsrekryterare.
Kuppa in 43-åringarna? Och jag som är 40. Det är som om att det redan liksom är över. Jag som faktiskt trodde att det var en tillgång med kompetens, erfarenhet och pondus. Naivt kanske.

Detta är helt nytt för mig, jag har intresserat mig för diskriminering länge men utifrån de andra diskrimineringsgrunderna; kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning. 
Och nu plötsligt finns frågan om åldersdiskriminering i mitt liv. D, som jag känner, berättar hur svårt det är att få nytt jobb inom sin branch, han får svar som "Vi söker en mer junior medarebetare" när han ber om feedback när han inte kommer vidare till intervju. D är 44 år och mycket kvalificerad.

Diskrimineringsombudsmannens (DO) utredare Arja Lehto var på plats i Uppsala för att ge exempel på fall av åldersdiskriminering i arbetslivet som de haft. Hon berättade om två fall där de som anmält arbetsgivare fått rätt.

Jag och min kollega diskuterar viskande om hur komplext det måste vara, just att reda ut vilken eller vilka diskrimineringsgrunder som kan vara aktuella i en anmälan. I ett av DOs exempel var det en 62-årig kvinna som inte blivit kallad till intervju trots att hon var kvalificerad för jobbet och andra mindre kvalificerade sökande gått vidare i anställningsprocessen. Hon kan ju blivit diskriminerad för både ålder och kön, och alla andra av diskrimineringsgrunderna. Hur funkar processen om man anmäler diskriminering utifrån flera gunder?
Vid tillfälle ska jag fråga DO om det.




För övrigt...
Lyssna på Cecilia Åhl från Fryshuset verksamhet United Sisters när hon i Aktuellt pratar om hur de jobbar med att stötta tjejer i att själva stärka sittsjälvförtroende och sin självkänsla."- Det går inte att säga att alla tjejer har det så här men vi märker såklart att många tjejer bryr sig om sina kroppar precis som de säger i inslaget. Men det är inte säkert att de upplever just det som jobbigt utan att pressen utifrån på hur man ska se ut snarare är det jobbiga", säger Cecilia.
Se inslaget här, 21.30 in i programmet: http://svtplay.se/t/102534/aktuellt




29.9.11

Releasefest för "Jämställdhet i verksamhetsutveckling"

Arbetsmiljöforum bjöd igår in till release av boken "Jämställdhet i verksamhetsutveckling", en bok som jag verkligen ser fram emot att läsa. "Offentliga organisationer har en skyldighet att arbeta för jämställdhet både i sin verksamhet och för att påverka samhället i stort. Men vad är fruktbara strategier för ett hållbart utvecklingsarbete - hur går man till väga?"
Boken är delvis uppbyggd kring olika dilemman som behöver hanteras för att utvecklingsarbetet ska bli framgångsrikt och hållbart.

Jag lyssnade till ett intressant panelsamtal mellan Susanne Andersson, fil. dr Stockholms Universitet, Bruno Rudström, jämställdhetsstrateg Karlskoga och Degerfors kommun och Sara Molander, utvecklingsstrateg  i Eskilstuna kommun, ett samtal som leddes av Mika Fogelberg från SKL. Mika menade att det var en ovanlig bok på så sätt att den är uppbyggd kring olika reella dilemman som behöver hanteras och att dessa dilemman diskuteras både av praktiker och forskare. Vilket ju låter väldigt intressant. (Lyxigt nog fick vi som var där varsin bok så inom kort kan jag berätta här på bloggen och ge exempel.) På plats träffade jag, förutom bekanta på Tema Likabehandling, som var med och arrangerade också kollegor från Add Gender som jobbar inom organisationsutveckling och jämställdhet. 

Vidare talde panelen om vikten av att diskutera sin egen organisation och att det i ett jämställdhetsarbete finns möjlighet till just det. Vanligtvis finns inga forum för den typen av diskussioner. Jag tyckte det var en intressant iakttagelse. För lyckas man ha en lärande utvecklingsorganisation utifrån normer som mod och öppenhet - ja då kan man komma hur långt som helst i sin verksamhet, på alla sätt, inte bara vad gäller jämställdhet.
Och har man det perspektivet så kan kanske fler se nyttan i jämställdhetsintegreringsarbetet t ex, och kontakten med processtödjare kan "spilla över" på resten av verksamheten.

Boken kan användas som kurslitteratur inom t ex genusvetenskap och statsvetenskap men vänder sig också till praktiskt verksamma med intresse för förändringsprocesser i organisationer, verksamhetsutveckling, utvärdering och jämställdhet.



23.8.11

Du behöver möta dig själv först

"Hur bemöter vi andra på ett jämlikt sätt? Det var en fråga som diskuterades på ett seminarium i Almedelen som Fryshuset stod bakom i samarbete med Tema Likabehandling. Ett av svaren: Du behöver möta dig själv först!"
Så skriver Tema Likabehandling i en sammanfattning om seminariet som Fryshuset arrangerade i Almedalen om likabehandlingsarbete. Läs mer här

Almedalen känns nu långt borta, hela sommaren och semestern har gått och vi är tillbaka på Fryshuset.
Nya tider alltså, och Unga in går in på sitt sista halvår i den konstellation som vi nu har.
Arbetet med jämställdhetsintegrering tar därför också en ny form. Nu är det hög tid att utvärdera arbetet som gjorts och testa de nya idéer vi formulerat.

Då har vi fortfarande chans att implementera metoderna i det "nya" Unga in som förhoppningsvis blir en permanent verksamhet här på Fryshuset. Och förstås ha det med både i vår slutrapport till ESF och i den metodbok vi har som mål att göra i början av nästa år.

Vi har också bytt lokaler och det mesta ligger nerpackat i flyttlådor, så lite mer tid tar det innan den här bloggen är på gång igen. Men snart...!

Lästips så länge kan vara att gå in på Jämställdhetsintegrering i Statens (Jämis) hemsida och förkovra sig i deras rapport. Den finns nu även på engelska.
Jämi arbetade med att under två och ett halvt år skapa förutsättningar för ett långsiktigt stöd för jämställdhetsintegrering i staten. Ett uppdrag som avslutades i december 2010.


17.6.11

DN.se pinsamt dålig på mångfald

Hur sköter DN.se sin rapportering utifrån en granskning med fokus på kön och etnicitet?
Sådär, visar resultatet som nu finns publicerat på deras blogg http://www.dn.se/blogg/mangfald/2011/06/14/resultatet/

Bland annat är sju av tio huvudpersoner i artiklarna män och bara åtta procent av de centrala aktörerna har minoritetsbakgrund. Kvinnor får sällan representera eliten, men desto oftare vara "allmänhet".

Förvånande? Knappast, det är såhär det ser ut i svenska medier. Därför är det ju så annorlunda att läsa till exempel Feministiskt perspektiv som har ett feministiskt fokus och där alla avdelningar i tidningen även innehåller kvinnor i elitfacken.

10.6.11

Lyxig läsning...

...på tåget till Gävle. Kan varmt rekommenderas. 
Begrepp reds ut, lästips ges och översikt skapas.




4.5.11

Presenterar stolt seminariet i Almedalen



Så kan jag stolt presentera en första version av frågeställningar och panel på mitt seminarie i Almedalen i år! Vill du se mer av hela programmet? Här kan du söka efter alla programpunkter, även Fryshusets.


Individuellt = jämlikt. Eller?
”Bara vi behandlar alla unga vi möter individuellt så är det också jämlikt”. Eller är det det?
Seminariet är ett reflekterande samtal mellan panel (och publik) kring hur vi ska jobba med ett likabehandlingsarbete i verksamheter med unga.
Kan ett sätt att göra arbetet framgångsrikt på lång sikt vara att koppla det närmare ett värdegrundsarbete?
Med utgångspunkt från verksamheter som arbetar med frågorna på olika sätt tittar vi också på hur vi kan gå från ord till handling.

Frågorna rör följande områden:
Hur kan vi bemöta jämlikt?
I ”Kön, klass och platsanvisning” visar Ulla Rantakeisu på många olika strukturer som resulterar i att ungdomarna behandlas olika - hur kan vi arbeta även om vi är en del av strukturerna?
Kan ett sätt för långsiktigt likabehandlingsarbete vara att koppla det närmare ett värdegrundsarbete i verksamheten?
Värdegrundsarbete och likabehandlingsarbete är båda lönlösa om det inte omsätts i handling. Hur kan vi koppla ihop dessa och samtidigt gå från ord till handling?

Medverkande:
Moderator: Ellen Landberg, Fryshuset/Unga in
Enikö Koch, Tema Likabehandling
Carita Juselius, COPA
Alán Ali, Elektra/Fryshuset (förhoppningsvis)
Inbjuden att medverka: DO
Inbjuden att medverka: RFSL
Projektmedarbetare i verksamhet som jobbar med flera diskrimineringsgrunder


Alla kommentarer välkomna här eller via mail ellen.landberg@fryshuset.se


För övrigt...
...så verkar dokumentären "Tjejer typ tolv" som går i svt 8 maj vara intressant.
"Det jobbiga är att inte vara i mitten. Det är dit alla vill, till mitten. Utom några som vågar balansera på kanten."


25.3.11

Från toleranspedagogik till normkritisk pedagogik. Eller?

Veckans andra konferens om jämställdhetsintegrering i regi av ESF jämt handlade till viss del om uppföljning och utvärdering. Det mest intressanta av förmiddagens pass var genomgången av hur man har ett normkritiskt perspektiv i sitt likabehandlingsarbete. Det visade sig att i början på 2000-talet så var det ett ganska nytt begrepp och arbetet att röra sig från toleranspedagogik till en normkritisk pedagogik började. Det vill säga från att hitta metoder för att skapa empati, förståelse och tolerans för de som diskriminerades till att istället se på de normer och maktstrukturer som skapar själva diskrimineringen.
Så långt är allt väl, men som jag skrev tidigare, så visar ju Tema Likabehandlings genomgång av ESF projekt att övervägande del just jobbar för att förändra individen och inte strukturer. Och det är faktiskt samma sak.
Här har vi alla ett stort ansvar att förändra denna struktur. Vi som jobbar med ESF-projekt har ju förmånen att kunna ta hjälp av processtöd i t ex jämställdhetsintegrering och tillgänglighet för analys och praktiska råd. Och den dagen jag ska vara med och ansöka om ett nytt projekt ska jag absolut använda dem redan inför projektansökan för att få hjälp med att se blinda fläckar. För det här kan verkligen vara en sådan, med all god vilja blir det ändå fel.
På konferensen träffade jag också en representant från ett metodutvecklingsprojekt som tagit in en imam i verksamheten bland annat som en del av jämställdhetsintegreringen. Hon kommer inom kort förhoppningsvis berätta mer om det här på bloggen.
En annan sak som är på gång är ett antal frågor som kommer gå ut till alla åtta ESF processtöd som jobbar med jämställdhetsintegrering i landet. Vilken är den vanligaste frågan de möter när de är ute t ex?

Och på tal om på gång så boka in dessa två datum:
14 april är det halvtidskonferens för Unga in. Fokus kommer vara hur vi kan arbeta med arbetsgivare för att hjälpa unga utanför systemen till etablering på arbetsmarknaden. I den frågeställningen ligger ju även en jämställdhetsaspekt eftersom arbetsmarknaden är så starkt könssegregerad. Anmälan sker via en länk som du kan nå här.
5 juli kl.12.30-13.30 genomför Fryshuset ett seminarie i Almedalen kring frågan i vilken utsträckning ett framgångsrikt likabehandlingsarbete hänger ihop med värderingsfrågor i organisationen/på företaget. Vi vill även lyfta bra exempel på sådant arbete, har ni tips kring detta hör gärna av er.

23.3.11

Använd kompetensen i rummet!

Idag var det konferens med rubriken Jämställdhetsintegrering – vad krävs för att lyckas? Anordnare var Länsstyrelserna, Europeiska Socialfonden (ESF), Europeiska Socialfondens processtöd i jämställdhetsintegrering (ESF jämt), Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Tema Likabehandling och Strategisk påverkan & Lärande (Spel).

I slutet av dagen satt jag med fullskrivet block; idéer om hur Unga in ska lägga upp sin halvtidskonferens (panel och publiksamtal utifrån att vi presenterar ett dilemma – på så sätt tar vi ju hjälp av all kompetens i rummet!), om hur vi i arbetsgruppen i Unga in ska jobba vidare utifrån vår analys av vår könsuppdelade statistik, upplägg i Almedalen och hur vi kan bygga in ett reflekterande och lärande i vårt vardagliga arbete (inget svar på det, men bra idéer kom fram.)

Jag kommer sammanställa de konkreta idéerna som kom fram idag på den här konferensen och skriva om här på bloggen. Det var en ovanligt konkret konferens och jag tror det beror på att publiken i så stor utsträckning fick vara delaktiga i olika dilemman som man kan stöta på i det här arbetet. Efter diskussioner delades sedan vissa av idéerna i rummet.
Med publik som kan sina frågor och dessutom har erfarenhet kan man komma hur långt som helst!

Det är intressant, igår pratade jag med Carita Juselius från COPA om hur man kan jobba vidare med jämställdhetsintegreringsarbetet i en arbetsgrupp och hon pratade då om möjligheten att titta på gruppens inställning till förändring innan man kommer till själva sakfrågan.

Och det är ju spännande, för med det i bakhuvudet såg jag idag hur det hänger ihop med det som några av forskarna pratade om idag; vikten av att se på kontexten, det eventuellt kontextuella motståndet som kan finnas när man arbetar med likabehandlingsfrågor. Kanske är det inte alls i sakfrågan motståndet ligger utan i själva förändringsarbetet? Eller i det faktum att det är en stor omorganisering på företaget vilket gör att det är i fokus och behöver energi? Eller…vad som helst annat.
Så hur tar man reda på det – vad som är vad?
Det diskuterades idag, och där tror jag Carita är något på spåret. (Vad det är får jag återkomma till, jag ska träffa henne senare i veckan.)

Imorgon är det dags för ett fördjupat seminarium om jämställdhetsintegrering, också det anordnat av Länsstyrelserna och ESF. Med dagens nya insikter så kommer det säkert bli mycket intressant.


För övrigt, om man undrar "What´s in it for me?" (Som kanske it- och regionministern, landshövdingen och de andra vi presenterade projektet för i fredags tänkte.) :





16.3.11

Om vikten att jobba för att förändra strukturerna

Jag läser Tema Likabehandlings nulägesrapport av projekt som arbetare med likabehandling och antecknar stödord: normkritiskt, individuellt/strukturellt, informell kunskap och stryker under Lissabonstrategin, regional tillväxt och intersektionalitet.

Tema Likabehandling är en temagrupp som arbetar på uppdrag av Europeiska socialfonden för att sprida lärandet från ESF-projekten. De har som uppgift att ”ta fram, analysera och systematisera projektresultat i syfte att påverka mer långsiktigt vad de olika projekten kan göra själva. Temagruppen ska nå genomslag och påverka målgrupper inom det aktuella området.” Deras egna syfte är att bidra till ett arbetsliv där likabehandling är norm.

I deras genomgång av projekt så pekar de särskilt på avsaknaden av projekt som arbetar med likabehandlingsfrågorna strukturellt. Istället visar granskningen att ”efterfrågan på insatser fokuserar främst på grupperna [av de som diskrimineras], inte på strukturerna. Man utgår från att individerna ska förändras snarare än strukturerna.” (Min kursivering, 6.1.1)

De metoder som projekten beskriver och som används för att lösa identifierade problem är till största del individuellt anpassade insatser, t ex coaching, praktik etc.  (6.2.1) Och få kopplar vidare på en strukturell nivå.

Detta är intressant. Och när jag läste det tänkte jag på hur vi i Unga in jobbar och de mål och metoder som vi har formulerat och strävar mot.
Vi har också i hög utsträckning tänkt i termer av individerna som vi möter – hur vi ska underlätta för och stärka dem. Unga in är ett samverkansprojekt mellan stat, kommun och ideell sektor och jag kan inte låta bli att undra…OM detta projekt, som ju ligger på högsta strategiska nivå, utarbetar metoder för att individen ska förändras istället för strukturerna, för att låna formuleringen från Tema Likabehandlings nulägesrapport, vem ska då utarbeta metoder för att förändra strukturerna?

Samtidigt så arbetar Unga in och våra samverkansparter också på mycket hög strategisk nivå. Vi identifierar samverkansproblem och förmedlar den kunskapen vidare till berörda parter och på så sätt öppnas en möjlighet för samverkansparterna att förändra i sina egna strukturer.

En utmaning, bland många, är ju att integrera jämställdhetsperspektivet. Just nu jobbar vi bland annat med att formulera de tjänster och metoder vi arbetar med för att få dem att passa i Arbetsförmedlingens existerande tjänsteutbud. I ett samtal kring detta kom vi fram till att det i varje tjänstebeskrivning ska vara en jämställdhets- och tillgänglighetsrubrik där vi beskriver vad användaren specifikt behöver tänka på när denne använder respektive tjänst. Om vi inte har det riskerar vårt arbete med detta gå förlorat i ett system som inte tidigare fokuserat på dessa områden. Frågan är om vi kan formulera om det så det genomsyrar tjänstebeskrivningen istället? Risken är ju som sagt att det blir för vagt.
Ibland kanske målet med en jämställdhetsintegrerad verksamhet nås bäst med specifika rubriker ändå, för att det ska vara extra tydligt att det är en viktig del och dessutom något nytt? Precis som särorganisering kan vara en framgångsrik metod i olika sammanhang även om man kan mötas av starka åsikter att det motverkar själva målet.

8.3.11

Gör det jämt i praktiken!

Hur skulle man t ex jämställdhetsintegrera industrin? Arbetsplatser som till stor utsträckning är enkönade? Kan man jämställdhetsintegrera dem? Och när vi började prata, alla idéer och frågeställningar som kom. Som industrin tex; är arbetstider och arbetsuppgifter planerade efter att även män ska kunna vara föräldralediga och/eller hämta barnen?

Detta var ett inlägg som gästbloggare på  Tema Likabehandling, men inläggen går inte att nå längre, därför kommer de inklippt här istället.



Olika frågeställningar beroende på sektor
För mer konkreta frågeställningar, tips och redogörelser om hur man arbetat med jämställdhetsintegrering i praktiken och då inte specifikt skola, som jag nämnde i förra inlägget, kan jag rekommendera  magasinet ”Gör det Jämnt i praktiken”http://gordetjamt.vgregion.se/sv/Ovriga-sidor/Gor-det-jamt/Bestallning-av-publikationer/Bestallning-av-foldermagasin/ där man kan läsa om hur tio offentliga verksamheter i Västra Götaland har arbetat.
Det är ju så spännande! Bara att se hur olika frågeställningarna är om det rör jordbruket, vården eller skolan. Det pratade vi också om, jag och min lärarvän, alla dessa olika sektorer och arbetsplatser som skiljer sig åt så mycket. Hur skulle man t ex jämställdhetsintegrera industrin? Arbetsplatser som till stor utsträckning är enkönade? Kan man jämställdhetsintegrera dem? Och när vi började prata, alla idéer och frågeställningar som kom. Som industrin t ex; är arbetstider och arbetsuppgifter planerade efter att även män ska kunna vara föräldralediga och/eller hämta barnen? Vilket språk använder man i enkönade verksamheter, främst kom vi att tänka på mansdominerade arbetsplatser där det råder en machokultur, men det gäller säkert också kvinnodominerade arbetsplatser. Vad krävs för att bryta normen på en arbetsplats om man inte tycker att man vill ha det så som det är? Ja, och så vidare.
Det finns ju hur mycket frågor som helst, och när man läser ”Gör det jämt i praktiken” så utgår mycket från att samla på sig statistik och göra en analys utifrån det. Där får man mycket viktig information som är en bra grund för vidare arbete. Och som jag skrev i min blogg i höstas,http://ellensbloggfryshuset.blogspot.com/2011/01/steg-2-i-jamstalldhetsintegreringsarbet.html dela upp statistik på de diskrimineringsgrunder ni arbetar med redan från början och för statistik på allt. Det kommer ni att ha nytta av.
 


1.3.11

Var ska vi börja med vårt likabehandlingsarbete?

”Vad ska vi göra? Hur ska vi göra? Vi tycker att vi är så medvetna och engagerade men sen sitter en uppgiven rektorn ändå där med likabehandlingsplanen och säger: Vad ska vi göra med den här då”?

Detta var ursprungligen ett inlägg jag skrev som gästbloggare på  Tema Likabehandling, nu kan man inte längre komma åt de inläggen så därför klipper jag in det här istället.


En bekant till mig som arbetar på en högstadieskola ringde mig en dag och ville prata om likabehandlingsarbete. ”Vad ska vi göra? Hur ska vi göra? Vi tycker att vi är så medvetna och engagerade men sen sitter en uppgiven rektorn ändå där med likabehandlingsplanen och säger: Vad ska vi göra med den här då”?
Och det har inte med att göra att rektorn är ointresserad av frågorna, utan istället om brist på kunskap och tid och därmed resurser. Hur ska vi få in frågan i arbetet, undrade min vän, utan att ta in en hbt-person som berättar om sin situation? Det är ju inte vad det handlar om.
Nej, naturligtvis är det inte vad det handlar om. Och så pratade vi vidare om vikten av det där genomgripande arbetet med värderingar, gemensamma mål och integreringen av frågorna på alla nivåer. Och sen även om vad hon och hennes kollegor kan göra redan nu. 
Reflektionspunkter  http://www.temalikabehandling.se/viewNavMenu.do?menuID=114&oid=2397&blog=2080 på varje möte. Jag tycker det är en bra idé. Och då en punkt som inte ligger längst ned på mötesdagordningen så att alla är trötta och man får se hur mycket man hinner, utan en lika prioriterad punkt som andra. 
En diskussion som bygger på medarbetarnas reflektioner kan t ex utgå från det som samma vän hörde en lärare säga om några elever i lärarrummet: ”Ja men Mohammed och Mohammed, man ser ju inte skillnad på dem och de heter ju samma sak.”
Att uttalandet inte väckte någon reaktion bland kollegorna väcker en massa olika frågor som man kan diskutera: Vad betyder det att vi använder ett sådant språk? Vad innebär det för vår syn på våra elever, för vår betygsättning? Vad betyder det för vår vilja till förståelse för det som är okänt för oss? Vad betyder det ur ett lagperspektiv - får vi betygsätta elever som vi inte ens vet vad de heter? Hur vill vi ha det på vår skola? Vilka värderingar ska styra alla medarbetare, vårt bemötande, vårt språk?
Just vad gäller skola så finns det ju material att tillgå. Jag känner mest till material som är en bra grund för att diskutera jämställdhet. Boken ”Genuspedagogik”http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9147051485  av Kajsa Svaleryd är ett exempel på konkreta råd och metoder. På portalen för jämställdhetsintegreringwww.jamstall.nu finns en speciell del som handlar om jämställdhetsarbete för skola och förskola. Och i min blogg har jag skrivit om Ungdomsstyrelsens lärarhandledningen ”Ses offline” http://ungdomsstyrelsen.se/kat/1,2070,1732,00.html  som de tagit fram inom ramen för deras  regeringsuppdrag att de ska förebygga och motverka att ungdomar blir sexuellt utnyttjade på nätet.

23.2.11

Självreflektion en annan framgångsfaktor

[...] Reflektionsarbetet kan sedan fortsätta i resten av organisationen, det vill säga också till dem i beslutsfattande position. Tänk att ha en reflektionspunkt på varje möte med styrgrupp, ledningsgrupp eller styrelse – utifrån både deras reflektioner på den nivå där de arbetar men också med erfarenheter från arbetsgruppen. Så intressant!

Detta var ursprungligen ett gästblogginlägg hos Tema Likabehandling,  dock kan man ej nå inläggen längre så därför klipper jag in det nedan.

Läs även Tema Likabehandlings dagsfärska nyhetsbrev. Där nämns Unga in också under ”Alltfler unga helt utan stöd”.


Självreflekterande medarbetare en annan framgångsfaktor

Att arbeta fram en värdegrund i sin organisation och sedan verkligen leva den är en omfattande uppgift men också, som jag skrev i förra inlägget, en förutsättning för ett verkligt framgångsrikt likabehandlingsarbete.
Men hur kan man arbeta innan eller under tiden verksamheten gör det jobbet?

En första diskussion där man i arbetsgruppen sätter ett gemensamt mål med likabehandlingsarbetet är en början. I Unga in enades vi om att vi vill bredda möjligheterna för deltagarna som kommer till oss och inte begränsa dem på grund av föreställningar baserade på kön (eftersom vi i Unga in arbetar specifikt med jämställdhetsintegrering).
När målet är satt så ska varje beslut, möte och aktivitet genomsyras av det. Och det här kan man starta med direkt eftersom arbetet alltid, oavsett om det finns en värdegrund eller inte, är helt beroende av var och en som arbetar i verksamheten.
Varje medarbetare kan då välja att reflektera över sitt språk, sin roll, sitt bemötande och sina beslut och fortsatta möten i arbetsgruppen kan grunda sig på de reflektionerna. Det här kräver mod och öppenhet från alla medarbetare och ett respektfullt och lyssnande diskussionsklimat.
Som en förlängning kan samma reflektionsarbete fortsätta i resten av organisationen, det vill säga också till dem i beslutsfattande position. Tänk att ha en reflektionspunkt på varje möte med styrgrupp, ledningsgrupp eller styrelse – utifrån både deras reflektioner på den nivå där de arbetar men också med erfarenheter från arbetsgruppen. Så intressant.

Min erfarenhet från den coachutbildning jag gick på COPA visar att nedanstående självreflekterande frågor starkt bidrar till det egna lärandet och att det är ett bra sätt att också nå sina egna värderingar. Följande frågor är delvis direkt tagna från COPAs utbildningsmaterial.

* Vilka föreställningar om kön kom till uttryck i mötet/påverkade mötet? (Mina egna och den jag mötte.)

* Behandlade jag på något sätt denna person annorlunda p g a kön, etnicitet, sexualitet, ålder eller funktionshinder? 

* Vad är jag mest nöjd med i mötet?

* Vad lärde jag mig om mig själv?

* Vad kan jag göra annorlunda nästa gång? 

Jag garanterar att detta är kraftfulla frågor som bidrar till kunskap om sig själv. Dessutom sätter de även fokus på vad man själv tycker man gjort bra vilket är minst lika viktigt att dela med sig av till sina medarbetare.



21.2.11

Genom att leva våra värderingar skapar vi mening i vårt liv

Värderingarna är själva energin bakom våra mål och det som driver oss framåt.
Jag skriver om värderingar och samtalar med Carita Juselius på COPA.

Se hela texten på Tema Likabehandling


För övrigt är dagens tips Tanja Suhininas text Hej vit man.