SR på besök i Fryshuset

Sverige Radio har varit på Fryshuset och pratat med bland andra vår jobbcoach Lotta Backman och projektledaren i ”Unga in”, Elna Olsson, om deras erfarenheter av att möta unga arbetslösa.

”Hur ser arbetslösheten bland unga ut i dagens Sverige? För att finna svar på den frågan tog sig Konflikts Mikael Olsson till Fryshuset i Södra Hammarbyhamnen i Stockholm, där en mängd olika verksamheter pågår för att både sätta unga i arbete och hjälpa dem med både vardagsliv och ur allvarliga problem som kriminalitet och extremism av olika slag.”

För inslaget med Fryshuset lyssna här: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=1300&grupp=9035&artikel=4710563

För hela programmet lyssna här: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=1300&grupp=9035

På Fryshuset händer det mycket just nu vad gäller arbetsmarknadsfrågorna.

Vi som jobbar på Unga in, Arbetsförmedlingens projekt som drivs med Fryshuset som samverkanspart har nu ett digert jobb framför oss att sammanställa alla metoder till slutrapporten och ett användbart metodmaterial.

Vi väntar tålmodigt på besked från Europeiska Socialfonden (ESF) om pengar till ett nationellt projekt som skulle betyda en permanent verksamhet i Stockholm och spridning till fem övriga städer runt om i Sverige.
Vi har ju som mål att metoderna vi tagit fram ska implementeras i Arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet nationellt. Det kommer bli så spännande att följa arbetet runt om i Sverige eftersom verksamheterna kommer att skilja sig från varandra genom vilka samverkansparter som kommer vara involverade. Naturligtvis måste det arbetet ske utifrån städernas olika förutsättningar.

Jobbcoacherna på Fryshuset har träffat många unga som står utan arbete sedan starten för snart två år sedan, men nu löper avtalet Arbetsförmedlingen ut för alla kompletterande aktörer. En ny upphandling är på gång men inte offentlig än så vi vet inte hur nästa jobbcoachperiod kommer att se ut. Men att vi ska ha jobbcoaching på Fryshuset är självklart.

Det är så många unga som står utanför arbetsmarknaden och vi har en viktig roll att spela, inte minst för att vi har ett holistiskt förhållningssätt till de vi möter.
Både inom ramen för Unga in och till jobbcoacherna möter vi unga som har det verkligt tufft. Många har få eller inga kontakter att använda sig av när de söker jobb och många lider också av psykisk ohälsa. Vilket inte är så konstigt, tänk dig själv att du inte har några kontakter och är arbetslös. Det går ganska fort att tappa gnistan och motivationen när man inte ser några vägar framåt.

Så vad vi gör i våra verksamheter är att vi försöker stärka deras Känsla av Sammanhang (KASAM) så att det blir en långsiktig lösning för våra deltagare.

Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström har också varit på besök och vi diskuterade bland annat idéer kring hur arbetsmarknadsverksamhet i förorterna skulle kunna se ut. 

Processtöd till hjälp i analys av könsuppdelad statistik

För ett par veckor sedan bjöd vi in Dennis Kullman, processtödjare i jämställdhetsintegrering från Länsstyrelsen, att leda vår analys av den könsuppdelade statistik som vi tagit fram i Unga in.

Det är steg tre i metoden 4R som vi jobbar med i projektet: Realia – analysera villkoren. Knäckfrågan här är ”Vem får vad på vilka villkor?”

Vi hade en rad diagram på hur deltagare kommer till projektet, vad som händer under processen de är med i projektet och vad som händer när de avslutar.

Steg för steg gick vi genom de olika diagrammen kring ålder, aktivitet, marknadsföring, vem som träffar vilken kompetens, jobb, praktik och en hel del annat. Vi utgick från frågan ”Vilka könsmönster ser vi?” Och följdfrågor kring ”Är detta ett problem? På vilket sätt isåfall?

Resultatet blev ett antal nya frågor och en fortsättning i att se vilken statistik som vi ska jobba med och vilken statistik vi eventuellt saknar.

Nu har jag och min kollega Andrea Gidoff gått genom det digra materialet och funderat vidare på alla de frågor som kom upp och tagit fram den statistik som vi ska fortsätta jobba med.

För statistiken ÄR central. Den ger oss en möjlighet att se mönster i det vi gör, mönster som vi kan vara omedvetna om. Andrea och jag trodde att helt andra saker skulle hända när vi gjorde analysen i gruppen, och det är ju också spännande, att inte veta. Att alla i gruppen har sina perspektiv, farhågor och kompetenser att bidra med. Förstås. Sådant här reflekterande arbete är intressant och givande för de allra flesta tror jag och statistiken ger oss också möjlighet att se på saker utifrån eller med ett helikopterperspektiv på verksamheten. Det innebär också att ansvaret ligger kvar hos varje medarbetare utan att denne behöver uppleva sig utpekad.

Till exempel så går fler kvinnor än män till studier av deltagarna i Unga in, liksom fler män har avslutats för att de fått jobb – är det ett problem? Varför det isåfall?

Med tanke på att de allra flesta i målgruppen saknar gymnasiebetyg kan det vara positivt att deltagare går till studier. Är det ett problem att det är fler tjejer? Hur kan det vara det och vilka värderingar lägger vi in när vi diskuterar?

Mönstret av framgång i skolan för kvinnor och män är också kopplat till mycket större strukturer än vad vi gör i vårt projekt - vad betyder dessa samhälleliga strukturer och mönster? Det är viktigt att vi har kunskap om de omvärldsfaktorer som påverkar också vårt arbete.

Sammanställningen av detta arbete kommer även vidarebefordras till Processtöden i jämställdhetsintegrering, som efterfrågat detta eftersom många projekt sitter med mycket statistik som de inte vet vad de ska göra med. Här kan Unga in bidra med erfarenhet och resultat. Är du intresserad av mer detaljer och själva genomförandet så går det bra att maila mig på ellen.landberg@fryshuset.se

För övrigt: Om kvinnor inom jazzen: http://www.npr.org/programs/jazzprofiles/archive/women_1.html

Och ingen har väl missat att Rättviseförmedlingens Lina Thomsgård blev erbjuden jobb på radiokanalen som annars befolkades av de gubbigaste gubbarna? Heja Lina!

Använd kompetensen i rummet!

Idag var det konferens med rubriken Jämställdhetsintegrering – vad krävs för att lyckas? Anordnare var Länsstyrelserna, Europeiska Socialfonden (ESF), Europeiska Socialfondens processtöd i jämställdhetsintegrering (ESF jämt), Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Tema Likabehandling och Strategisk påverkan & Lärande (Spel).

I slutet av dagen satt jag med fullskrivet block; idéer om hur Unga in ska lägga upp sin halvtidskonferens (panel och publiksamtal utifrån att vi presenterar ett dilemma – på så sätt tar vi ju hjälp av all kompetens i rummet!), om hur vi i arbetsgruppen i Unga in ska jobba vidare utifrån vår analys av vår könsuppdelade statistik, upplägg i Almedalen och hur vi kan bygga in ett reflekterande och lärande i vårt vardagliga arbete (inget svar på det, men bra idéer kom fram.)

Jag kommer sammanställa de konkreta idéerna som kom fram idag på den här konferensen och skriva om här på bloggen. Det var en ovanligt konkret konferens och jag tror det beror på att publiken i så stor utsträckning fick vara delaktiga i olika dilemman som man kan stöta på i det här arbetet. Efter diskussioner delades sedan vissa av idéerna i rummet.

Med publik som kan sina frågor och dessutom har erfarenhet kan man komma hur långt som helst!

Det är intressant, igår pratade jag med Carita Juselius från COPA om hur man kan jobba vidare med jämställdhetsintegreringsarbetet i en arbetsgrupp och hon pratade då om möjligheten att titta på gruppens inställning till förändring innan man kommer till själva sakfrågan.

Och det är ju spännande, för med det i bakhuvudet såg jag idag hur det hänger ihop med det som några av forskarna pratade om idag; vikten av att se på kontexten, det eventuellt kontextuella motståndet som kan finnas när man arbetar med likabehandlingsfrågor. Kanske är det inte alls i sakfrågan motståndet ligger utan i själva förändringsarbetet? Eller i det faktum att det är en stor omorganisering på företaget vilket gör att det är i fokus och behöver energi? Eller…vad som helst annat.

Så hur tar man reda på det – vad som är vad?

Det diskuterades idag, och där tror jag Carita är något på spåret. (Vad det är får jag återkomma till, jag ska träffa henne senare i veckan.)

Imorgon är det dags för ett fördjupat seminarium om jämställdhetsintegrering, också det anordnat av Länsstyrelserna och ESF. Med dagens nya insikter så kommer det säkert bli mycket intressant.


För övrigt, om man undrar "What´s in it for me?" (Som kanske it- och regionministern, landshövdingen och de andra vi presenterade projektet för i fredags tänkte.) :

http://www.dn.se/ekonomi/kvinnor-i-styrelsen-starker-aktiekurs