Fryshuset bevakar ungdomsfrågorna i Almedalen!

Fryshuset kommer att rapportera brett under hela Almedalsveckan och jag kommer försöka täcka in så mycket som möjligt som handlar om jämställdhet, jämlikhet samt arbetsmarknadsfrågor som rör unga och skriva om det i den här bloggen. Fryshuset har också en Almedalsblogg som kommer täcka in det mesta inom ungdomsfrågor. Bland annat med kortintervjuer, filmklipp, kommentarer och reflektioner.

Fryshuset har förstås även egna seminarier under hela veckan. Ett urval följer här:

Jag modererar seminariet "Individuellt = jämlikt. Eller?" på tisdagen 5 juli kl.12.30-13.30. Frågorna rör hur man kan bemöta jämlikt och om det är en möjlig väg mot hållbarhet i likabehandlingsarbetet att koppla det närmare värdegrundsarbetet i verksamheterna. Varmt välkomna då.

4 juli kl.11.15-12.15 ”Spaning: Skola för framtidens samhälle” Ett  seminarium i form av en spaning om framtidens skola utifrån politiker-, lärar- och forskarperspektiv. Tanken är att försöka måla upp en bild av samhället om tjugo år och spåra vilka kunskaper som skolan måste ge unga för att de ska kunna blomstra i det samhället.

4 juli kl.13.00-14.00 "Hur skapar vi framtidens kvinnliga ledare?" United Sisters, som bedriver tjejverksamhet på Fryshuset, har ett seminarie kring förebilder och kvinnliga ledare. Medverkande där är Pernilla Johansson, tidigare världsmästare i thaiboxning från Fryshuset och Eva Swartz, VD på Natur & Kultur.

Therese Biller, Fryshuset

6 juli kl.13.15-14.15”Jag skär mig…det blir dyrt…och du får betala!” Ingvar Nilsson har i en ny socioekonomisk rapport tittat på unga tjejers självskadebeteende och vad det kostar samhället. Det intressanta med de socioekonomiska diskussionerna är att de även tar in det sociala perspektivet vad gäller olika typer av utanförskap. Så förutom kostnader för stat, kommun och landstingets kostnader så brukar Ingvar Nilsson också titta på familjen. Summorna blir, som ni kan förstå, snabbt astronomiska. Jag ser mycket fram emot det här seminariet, där bland andra Helena Meyer och Leo Razzak från Fryshuset är med. 

Helena Meyer, Fryshuset

7 juli är något av en temadag för Fryshusets del och bland annat spelas tre föreställningar av Teater Fryshuset på Länsteatern i Visby; "Hatets röst" och "Förorten brinner" och "Top boy - en huliganberättelse" Samma dag arrangeras seminarier om förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism och "Bortglömda ungar blir förortens kungar", ett seminarie där samtal förs med ungdomar från utsatta områden.

Ulf Stenberg & Emil Rosén, Teater Fryshuset

Hela Fryshusets program finns här och Almedalsbloggen hittar du här.

Väl mött i Almedalen!

DN.se pinsamt dålig på mångfald

Hur sköter DN.se sin rapportering utifrån en granskning med fokus på kön och etnicitet?
Sådär, visar resultatet som nu finns publicerat på deras blogg http://www.dn.se/blogg/mangfald/2011/06/14/resultatet/

Bland annat är sju av tio huvudpersoner i artiklarna män och bara åtta procent av de centrala aktörerna har minoritetsbakgrund. Kvinnor får sällan representera eliten, men desto oftare vara "allmänhet".

Förvånande? Knappast, det är såhär det ser ut i svenska medier. Därför är det ju så annorlunda att läsa till exempel Feministiskt perspektiv som har ett feministiskt fokus och där alla avdelningar i tidningen även innehåller kvinnor i elitfacken.

Lyxig läsning...

...på tåget till Gävle. Kan varmt rekommenderas. 

Begrepp reds ut, lästips ges och översikt skapas.

Jämställdhetsintegrering - vad krävs för att lyckas?

Intresserad av konkreta tips och ny forskning inom området jämställdhetsintegrering?

Då ska du läsa dokumentationen av konferensen ”Jämställdhetsintegrering – Vad krävs för att lyckas?” som anordnades av ESF Jämt i samarbete med SKL i maj. Det var den i särklass bästa heldagskonferens jag deltagit i, både vad gäller innehåll och upplägg.

Ta vara på publikens kompetens säger jag bara. Att lägga upp en konferens utifrån de dilemman man möter och ta hjälp av kompetensen som finns i rummet. Klockrent.

”Vad behöver vi göra mer av eller göra annorlunda för att jämställdhetsarbetet ska bli hållbart och få önskat genomslag? Vilka är hindren vi möter? Vilka strategier kan vi använda för att komma vidare? Vad krävs för att lyckas med jämställdhetsintegrering?”

Läs mer här 

(Du hittar pdf.en till vänster på sidan)

Almedalen 

Konferensen var också det tillfälle som gav mig idén att i ett seminarie i Almedalen utgå från ett dilemma vi möter i vårt arbete med jämställdhetsintegreringen. Resultatet är  Fryshusets seminarie ”Individuellt = Jämlikt. Eller?” som går av stapeln på tisdag den 5 juli kl.12.30 i Almedalen. Då ska vi reflektera kring bland annat just hållbarhet i likabehandlingsarbete. Välkommen då!

För övrigt...
och apropå reflektion. Läs Niclas Järvklos "svar" på den något (hrrrmm) svart-vita serien i DN "Mannen - vinnare eller förlorare" på http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/niclas-jarvklo-det-har-aldrig-varit-lattare-att-vara-man
Tur de tog in den samtidigt som Erik Helmersons offertext om mannen som förlorare och i behov av att skydda flocken. Hallå - var är dialogen? http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/mannen-kampar-i-sin-nya-roll 

Ja till mångfald – men varför?

”Alla vill främja likabehandling i arbetslivet men argumenten ser olika ut. Vissa lyfter att mångfald ger kreativa och lönsamma arbetsplatser. Andra betonar istället att det är en mänsklig rättighet att bli likvärdigt behandlad.”

Detta var utgångspunkten på dagens frukostseminarie ”Ja till mångfald, men varför?” arrangerat av Tema Likabehandling.

Till kaffet och frukostsmörgåsen fick vi lyssna på och senare delta i ett intressant samtal mellan paneldeltagare och deltagare. Amanda Jackson från Swedbank Group, Per Unckel, landshövding Stockholms län, Anna Isaksson, fil dr i sociologi och Fredrik Eklöf, ledarkspskonsult med mångfald och genus som huvudområde, stod på scenen. 

Anna Isaksson från Halmstads högskola berättade om sin avhandling ”Att utmana förändringens gränser” som handlar om förändringsarbete, partnerskap och kön med Equalprogrammet som exempel. Hon har bland annat tittat på föreställningar om förändring i utvecklingspartnerskapens texter och vilka motiv som framträder bakom visionen mot diskriminering. Hennes forskning visar att det är definitivt mer vanligt att tala om vikten av mångfaldsarbete utifrån tillväxt och lönsamhet istället för perspektivet mänskliga rättigheter. En annan sak hon sett är att det i talet om tillväxt förutsätts att det finns skillnader och olikheter mellan till exempel män och kvinnor, föreställningar som snarare reproduceras än utmanas.



Anna isaksson, fil dr Halmstad Högskola

Frågor och reflektioner från publiken tangerade också det temat, risken att reproducera samma skillnader som vi egentligen vill jobba bort. Och vad menar vi egentligen med mångfald? Risken finns att vi utgår från att vissa personer ska bidra med olikheter för att skapa just mångfalden och att vi ser dessa olikheter framför att se personen för dennes färdigheter. Att utgå från att blanda personer från olika diskrimineringsgrunder och tro att vi på så sätt skapar en kreativ och lönsam mångfald kan snarare göra att vi reproducerar normer kring detta.

Den här något…kluriga frågan får mig att tänka på det som jag skrev om i ett tidigare inlägg om toleranspedagogik kontra normkritisk pedagogik läste i Tema Likabehandlings genomgång av likabehandlingsarbete inom ESF projekt. Där framkom det till exempel att många projekt fortfarande strävar efter att förändra individerna så de passar in i strukturerna istället för att ifrågasätta normen. Det är något i den här synen på mångfald som påminner om det. När man pratar om mångfald finns en liknande risk att individerna ska bidra med olikheter som ska berika, men inte utifrån deras egentliga färdigheter utan för att de är något olikt.

Ett annat tema som diskuterades var lönsamhetsargumentet att mångfald skapar lönsamhet.  Per Unckel vidhöll under samtalets gång att dagens företag inte har råd att välja bort personer för att de på olika sätt skulle bryta mot normen. Men vad händer om det visar sig att mångfalden i sig inte skapar lönsamhet? Och vad händer om läget är så stabilt att företagen visst har råd att välja bort?
Nu är Per Unckel inte expert på likabehandlingsområdet utan var inbjuden som representant för ”Anställ kompetensen” där man jobbar för att tillvarata välutbildade invandrares kompetens. Men det var nog fler än jag som blev lite orolig för det självklara sättet han pratade om att näringslivet var öppen för normbrytare.



Per Unckel, landshövding i Stocksholms län



En av slutsatserna av samtalet var att rättighetsperspektivet måste finnas med i diskussionen om mångfald men att vi också behöver alla argument som finns, inklusive lönsamhet och tillväxt för att nå framgångsrikt jobba brett med dessa frågor. Och att bryta diskriminering är något som vi alla tjänar på, inte minst för att det ger utrymme för oss alla att visa vem vi egentligen är. Eller ska man kanske säga visa vilka vi egentligen är, för nog har vi alla fler än en dimension.



Ann-Charlotte Lyman, rekryteringsofficer på Försvarsmakten berättade i vår bikupegrupp om hur försvarsmakten ska spegla hela samhället och deras arbete med mångfald. Madelene Lundin, genuskonsulent på Försäkringskassan, lyfte frågan om vikten av ett intersektionellt perspektiv i frågorna för att se varitationen inom grupperna också. 



Vuxnas främsta uppgift är att komma med nya perspektiv

Paneldebatten på Fryshuset som var kopplad till debattartikeln på Brännpunkt i Svenska Dagbladet idag handlade om resultatet från Fryshusandan, Fryshusets treåriga turné till 120 kommuner runt om i hela Sverige. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/unga-vill-ha-battre-kontakt-med-vuxna_6193209.svd

Panelen, som bestod av Lena Adelsohn Liljeroth, Kultur- och idrottsminister, Johan Oljeqvist, VD Fryshuset, Camilla Keller och Karin Pihl från Fryshusets gymnasium, Aram Bahram,  Beatrice Clark och Ulf Stenberg från Fryshuset samt Micke Björk från Åre diskuterade bland annat mötesplatser och goda förebilder för unga.

En viktig del av Fryshusandan är en dag med processmetoden Open Space. Ungdomar och vuxna i kommunen får chansen att prata om fyra olika områden som rör kommunen: vad som är bra i kommunen, som skola, fritid etc, vad om inte är bra, vad man inte pratar om och vad som inspirerar. Dels var grupp för sig och sedan ihop - något som skapar möten mellan ungdomar och vuxna som annars inte skulle skett.

-  Det mest anmärkningsvärda med det vi sett i Fryshusandan är att det ser lika ut i hela landet, storstad, småstad, landsort, norr och söder, säger Johan Oljeqvist. Det är glädjande för det betyder att vi visst kan arbeta nationellt!

Johan Oljeqvist, VD Fryshuset

Tydligt framgår att unga saknar mötesplatser. Så vad är en bra mötesplats? Camilla Keller svarar eftertänksamt ”Jag har så lite erfarenhet av det så jag vet inte. ” Men när frågan lyftes utifrån vad man önskade kom svaren.

- Ungdomsgårdarna måste ha öppet längre, säger Aras 14 år.
- Jag vill ha fler vuxna omkring och det ska vara svårare att få tag på alkohol, säger Camilla 18 år
- Det ska vara platser där man kan vara sig själv och bli överraskad, säger Lena Adelsohn Liljeroth.
Micke Björk nämner verksamhet i Åre där chefen sa ”Jag förstår inte varför de vill vara här, eller vad de gör, men uppenbarligen funkar det”, som en utgångspunkt till att verksamheten nu har kommunalt stöd. Ulf Stenberg, Teater Fryshuset, är inne på samma spår - att verksamheterna ibland måste vara organiska och tillåtas växa där de kanske inte alltid förväntas vara.
- Om det funkar, man vet inte varför men det gör det, då är det väl där man ska gå in och stötta. Lägg resurserna där!

Beatrice Clark, Camilla Keller, Karin Pihl, Aras, Inger Asching

Rapporten från Fryshusandan visar att 60 % av de mötesplatser som finns idag inte är relevanta för de unga.
Återigen, vi måste lyssna på de unga själva vad de vill. Och som Ulf och Micke säger, vara lyhörda för det som funkar även om det är oväntade lösningar för oss vuxna.

Och, som Karin Pihl som går tredje året på Fryshuset gymnasium säger:
- Vuxnas främsta uppgift är att komma med nya perspektiv. Därför behövs de där de unga finns.

När samtalet ska sammanfattas med att alla ska svara på frågan vad som är viktigast att gå vidare med, då återkommer ord som lyssna, lyhördhet och relationer. Liksom att mötesplatserna kan se helt olika ut.
- Man kan inte generalisera gruppen unga som om alla 1, 2 miljoner mellan 13-26 år är lika, säger Inger Ashing från Ungdomsstyrelsen. Det behövs många olika sorters mötesplatser där de unga kan känna sig trygga, säger hon och nämner hbtq ungdomar som ett exempel på en grupp som upplever mycket otrygghet.

Inger Ashing, Ulf Stenberg, lena Adelsohn Liljeroth

Många viktiga saker kom upp under samtalet, mycket har diskuterats förut men kanske oftare mellan vuxna än mellan vuxna och ungdomar. Apropå att prata med ungdomarna istället för om dem -  fråga dem vad de vill så får vi svaren. Ta med dem i beslutsfattande och i att bygga upp verksamheter så ökar chansen att det blir platser där de vill vara. Vuxna som är mogna uppgiften att vara förebilder är viktiga och ungdomarna saknar dem på sina egna arenor. Vi har förstås alla ett ansvar, precis som Samir i publiken påpekar: ”Det är allas våra barn, vi måste gå ut på gatorna!”

Och i sann Fryshusanda får Johan Oljeqvist sista ordet:
- Det viktigaste är att vi är lyhörda och att vi agerar på det vi hör i dialog med de unga.

Och just det ska vi (fortsätta) göra.

Läs också intervjun med 14-åriga Aram Bahram som skriver hiphop poesi: http://www.fryshuset.se/Fryshuset/reportage.aspx?Eid=1953 
och för mer info om paneldebatten och videoklipp: http://www.fryshuset.se/Fryshuset/nayanews.aspx?EId=2043 

Fråga unga vad de vill

Ibland kan det enkla vara det rätta. Som när man undrar hur ungdomar tänker, vad de vill och varför de inte gör som vi vuxna tycker de ska göra. Fråga dem.
Det är det enklaste, mest effektiva och intressanta sättet för att förstå det vi inte förstår. Som Ulf Stenberg, Teater Fryshuset uttryckte det: -Vuxenvärlden tycker att ungdomar gör dumma och rent idiotiska saker. De tycker att ungdomar gör irrationella val i en rationell värld. Men vi försöker vända på det. Det kanske istället är rationella val i en irrationell värld för dessa ungdomar. 

Fråga dem och lyssna på svaren. Fråga dem vad som får dem att vilja gå upp på morgonen, vad som ger dem driv och motivation, vad som gör de glada, vad de är rädda för. vad de saknar i skolan och vad de drömmer om. Fråga dem och du får svar.
Och att fråga dem, det har varit en viktig del i Fryshusets treåriga turné runt om i Sverige, Fryshusandan.
Idag kl.15.00  hålls en debatt på Fryshuset med utgångspunkt från de slutsatser som dragits under tiden med Fryshusandan med bland andra Lena Adelsohn Liljeroth, Kulturminister, Inger Asching, biträdande GD på Ungdomsstyrelsen och självklart, ungdomar. Välkomna hit!

Och i Svenska Dagbladet, Brännpunkt idag skriver bland annat Lena Adelsohn Liljeroth, Kulturminister, Johan Oljeqvist, VD Fryshuset och Petter, artist, om vikten av att lyfta in ungdomar i beslutsprocesser och bryta stuprören  mellan offentliga, ideella och privata verksamheter. Erfarenheter gjorda under det treåriga projektet när Fryshuset besökt 120 svenska kommuner.

”En viktig slutledning från Fryshusandans resultat är att dyra verksamheter och reformer inte tycks vara nödvändiga för att förbättra livsvillkoren för Sveriges unga (i synnerhet unga som befinner sig i destruktivitet och utanförskap), att relativt enkla förändringar skulle räcka och att lösningarna främst handlar om mentala och praktiska förändringar hos vuxna.”
Andra slutsatser är att ungdomarna behöver meningsfulla mötesplatser och lyssnande, närvarande vuxna. Ingen rocket science alltså.

Läs hela debattinlägget om Fryshusandan här http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/unga-vill-ha-battre-kontakt-med-vuxna_6193209.svd