Resten av det här året kommer jag att jobba på Tema Likabehandling, www.temalikabehandling.se och kommer därför inte att skriva här. För att nå mig går det bra att maila till ellen.landberg@arbetsmiljoforum.se
En annan blogg uppstår inom kort i samma anda som den här - länk kommer senare.
Väl mött då!
Ellen
20.3.12
22.2.12
Hatets vindar blåser även i Sverige
 |
| Bild från http://www.zickermans.se/feministiska-gratismonster/ |
Idag skriver Anna-Klara Bratt, chefredaktör för nättidningen Feministiskt Perspektiv om hur hatet växer mot feminister.
Alla vi som tagit ton och offentligt kallat oss feminister har känt av det. Även på den här bloggen har jag fått kommentarer som "Du är vidrig" när jag skriver om mäns våld mot kvinnor och andra frågor som rör jämställdhet. Fortfarande är det något av det mest provocerande att säga att man är feminist och för kvinnor och mäns lika rättigheter och möjligheter. Hur är det möjligt? Maria Sveland diskuterar tiden vi lever i i artikeln under här och det får mig att tänka på tiden runt Ny demokrati och lasermannen - det blåste högerextrema vindar då, och nu är vi där igen. Och i tid av växande rasism kommer också tider av hat kring allt som rör jämlikhet.
Alla vi som tagit ton och offentligt kallat oss feminister har känt av det. Även på den här bloggen har jag fått kommentarer som "Du är vidrig" när jag skriver om mäns våld mot kvinnor och andra frågor som rör jämställdhet. Fortfarande är det något av det mest provocerande att säga att man är feminist och för kvinnor och mäns lika rättigheter och möjligheter. Hur är det möjligt? Maria Sveland diskuterar tiden vi lever i i artikeln under här och det får mig att tänka på tiden runt Ny demokrati och lasermannen - det blåste högerextrema vindar då, och nu är vi där igen. Och i tid av växande rasism kommer också tider av hat kring allt som rör jämlikhet.
Läs till exempel Susan Faludis bok "Den amerikanska mardrömmen" om hur feminism gick femtio år tillbaka i tiden efter 9/11. dels för att kvinnors rättigheter plötsligt inte betraktades som viktigt eftersom terrorism var mycket viktigare men också hur nationalismen i landet byggdes på med idéer om kvinnor och mäns uppgifter för att rädda det västerländska samhället.
Vilken tur att vi har Maria Sveland, Anna-Klara Bratt och Susan Faludi som ser helheten när vi andra ser delarna. men visst är det som skribenterna också frågar sig - var är resten av etablissemanget när hatet växer sig större?
Anna-Klara Bratt, Hatet mot feminister växer, DN 22/2
Författaren Maria Sveland undrar om vi går ett nytt 30-tal till mötes och ser hur hatet i högerextremismen, rasism och antifeminism hänger ihop. Hon skriver en mycket viktig och intressant artikel som klargör hur kartan faktiskt har och även idag håller på att ritas om. Läs!
Maria Sveland, Hatet som gör mig politiskt deprimerad, DN 8/2
Maria Sveland, Hatet som gör mig politiskt deprimerad, DN 8/2
21.2.12
Så bryter vi ungdomsarbetslösheten
Idag skriver Alliansens fyra ungdomsförbund i SvD att Las försvårar för unga i arbetslivet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sluta-diskriminera-oss-unga_6870055.svd
Så är det säkert, men vi på Fryshuset tänker att det ska mer till än att ändra den lagstiftningen för att bryta ungdomsarbetslösheten. Den 9 februari skrev jag på Miljöpartiets partiprogramsblogg om hur vi ser att samarbete mellan olika sektorer är den enda vägen framåt för att på riktigt säkerställa en långsiktig etablering för unga på arbetsmarknaden. Här kommer texten igen, i en något längre version.
Vilket Sverige vill vi ha 2025?
Vi vill ha ett Sverige där inga ungdomar står utanför våra system. Ett Sverige där tredje sektorn innefattas i begreppet trygghetssystem. För att det är enda sättet att nå alla ungdomar. Vi har ungdomarnas förtroende, nätverken med arbetsgivare och möjlighet driva värdestyrda verksamheter där vi kan ta hänsyn till alla individer.
Respektfulla möten
Nio av tio ungdomar i åldern 16–25 år, uppger i en ny undersökning från Novus att bristen på arbetslivserfarenhet är det främsta hindret för att få jobb. Alla resurser behövs för att vi ska kunna ge ungdomar en ärlig chans att etablera sig på arbetsmarknaden, så samarbete är ett måste.
Ge oss möjligheten att vara det nätverk och den referens som många ungdomar saknar idag. Ge oss mandat att samarbeta på riktigt med stat och kommun och inte bara på deras villkor utan på ett sätt där vi använder alla parternas potential – där tredje sektorn kan bidra med det vi är bäst på; bemötande, motivation, att bygga utifrån värderingar, arbeta på individnivå och använda våra kontakter och nätverk.
Projektet ”Unga in” som arbetar med unga som varken studerar eller arbetar, som ligger på Fryshuset är ett exempel på ett framgångsrikt samverkansprojekt där många unga haft sin första kontakt med arbetsmarknaden.
Omvänt mentorskap
Fryshuset har kontakt med många företag som vill bidra men som behöver kunskap om målgruppen för att se den kompetens som finns. Vi undersöker möjligheterna att starta ett bemanningsföretag som ska erbjuda den informella och formella kompetens som unga har idag. Vi vet att arbetsgivare efterfrågar egenskaper mer än formell kunskap i många fall - drivkraft och social kompetens är ofta viktigare än ett gymnasiebetyg och här kan vi bidra med mötesplatser och kunskapsspridning för att föra samman unga och näringslivet. Varför inte starta ett omvänt mentorprogram där unga kompetensutvecklar näringslivet? Det är ju de som är framtidens anställda.
Flera vägar till framgång
Vi startar verksamhet i förorten eftersom vi ser att vi måste finnas på plats där de unga är om vi ska nå dem, där har vi redan lokala nätverk genom verksamheter som Lugna Gatan och Hitta rätt. Ungdomarna vet inte alltid vad Fryshuset gör, men de vet att det är något bra - att det är en organisation som står på deras sida. Många har inte förtroende för myndighet och kommun. Men de kommer till oss.
Ge oss möjlighet att starta upp verksamheter tillsammans med stat, kommun och näringsliv; vi har färdiga program som kan sjösättas direkt med utbildning kring social kompetens för ungdomarna och direktkontakt med arbetsgivare. Vi har alla möjligheter att lyckas om vi gör det tillsammans. Men vi behöver också handlingsfrihet för att göra det på bästa sätt för ungdomarna. Vi behöver finansiering och långsiktiga samarbeten.
Mod till förändring
Ta med oss i tredje sektorn i arbetet mot ungdomsarbetslösheten.
Och ta med skolan, bygg broar mellan skola och arbetsliv, och släpp aldrig de som hoppar av skolan eller inte påbörjar gymnasiet. För idag är den enda gemensamma faktorn för de som riskerar långvarig arbetslöshet att de saknar slutbetyg i gymnasiet.
Glädjande nog pågår ett arbete med att hitta nya former för uppföljningsansvaret i Stockholm stad när arbetsmarknadsförvaltningen går in med resurser för att hitta dessa ungdomar och även utveckla aktiviteter för dem. En annan positiv insats är ungdomsanställningarna, som ger unga med försörjningsstöd möjlighet till praktik och arbete under sex månader. Och i år finns även möjlighet för vissa unga som ingår i uppföljningsansvaret och alltså är under 18 år att ta del av dessa anställningar. I arbetsgruppen kring detta återfinns medarbetare från Unga in – ett sätt att direkt omsätta erfarenheter av projektet i kommunen. Och Arbetsförmedlingen har precis introducerat det kartläggningsmaterial som Unga in tagit fram i den ordinarie verksamheten nationellt. Det ä visar på vad samarbete kan åstadkomma.
Men det behövs mer än så.
Agera direkt
Ungdomar som vill arbeta finns, ungdomar som vill återgå till skolan finns, förutsatt att det finns andra former än den traditionella, kunskap om bemötande och respekt finns – för det är inte svårare än att bemöta andra som du själv vill bli bemött, metoder, utbildningspaket och verksamheter att arbeta tillsammans med finns också.
Så vad står i vägen?
Ungdomarna är allas våra ungdomar, inte statens, kommunens eller tredje sektorns. Tillsammans kan vi åstadkomma ett Sverige där inga unga står utanför våra system.
Så är det säkert, men vi på Fryshuset tänker att det ska mer till än att ändra den lagstiftningen för att bryta ungdomsarbetslösheten. Den 9 februari skrev jag på Miljöpartiets partiprogramsblogg om hur vi ser att samarbete mellan olika sektorer är den enda vägen framåt för att på riktigt säkerställa en långsiktig etablering för unga på arbetsmarknaden. Här kommer texten igen, i en något längre version.
Vi vill ha ett Sverige där inga ungdomar står utanför våra system. Ett Sverige där tredje sektorn innefattas i begreppet trygghetssystem. För att det är enda sättet att nå alla ungdomar. Vi har ungdomarnas förtroende, nätverken med arbetsgivare och möjlighet driva värdestyrda verksamheter där vi kan ta hänsyn till alla individer.
Respektfulla möten
Nio av tio ungdomar i åldern 16–25 år, uppger i en ny undersökning från Novus att bristen på arbetslivserfarenhet är det främsta hindret för att få jobb. Alla resurser behövs för att vi ska kunna ge ungdomar en ärlig chans att etablera sig på arbetsmarknaden, så samarbete är ett måste.
Ge oss möjligheten att vara det nätverk och den referens som många ungdomar saknar idag. Ge oss mandat att samarbeta på riktigt med stat och kommun och inte bara på deras villkor utan på ett sätt där vi använder alla parternas potential – där tredje sektorn kan bidra med det vi är bäst på; bemötande, motivation, att bygga utifrån värderingar, arbeta på individnivå och använda våra kontakter och nätverk.
Projektet ”Unga in” som arbetar med unga som varken studerar eller arbetar, som ligger på Fryshuset är ett exempel på ett framgångsrikt samverkansprojekt där många unga haft sin första kontakt med arbetsmarknaden.
Omvänt mentorskap
Fryshuset har kontakt med många företag som vill bidra men som behöver kunskap om målgruppen för att se den kompetens som finns. Vi undersöker möjligheterna att starta ett bemanningsföretag som ska erbjuda den informella och formella kompetens som unga har idag. Vi vet att arbetsgivare efterfrågar egenskaper mer än formell kunskap i många fall - drivkraft och social kompetens är ofta viktigare än ett gymnasiebetyg och här kan vi bidra med mötesplatser och kunskapsspridning för att föra samman unga och näringslivet. Varför inte starta ett omvänt mentorprogram där unga kompetensutvecklar näringslivet? Det är ju de som är framtidens anställda.
Flera vägar till framgång
Vi startar verksamhet i förorten eftersom vi ser att vi måste finnas på plats där de unga är om vi ska nå dem, där har vi redan lokala nätverk genom verksamheter som Lugna Gatan och Hitta rätt. Ungdomarna vet inte alltid vad Fryshuset gör, men de vet att det är något bra - att det är en organisation som står på deras sida. Många har inte förtroende för myndighet och kommun. Men de kommer till oss.
Ge oss möjlighet att starta upp verksamheter tillsammans med stat, kommun och näringsliv; vi har färdiga program som kan sjösättas direkt med utbildning kring social kompetens för ungdomarna och direktkontakt med arbetsgivare. Vi har alla möjligheter att lyckas om vi gör det tillsammans. Men vi behöver också handlingsfrihet för att göra det på bästa sätt för ungdomarna. Vi behöver finansiering och långsiktiga samarbeten.
Mod till förändring
Ta med oss i tredje sektorn i arbetet mot ungdomsarbetslösheten.
Och ta med skolan, bygg broar mellan skola och arbetsliv, och släpp aldrig de som hoppar av skolan eller inte påbörjar gymnasiet. För idag är den enda gemensamma faktorn för de som riskerar långvarig arbetslöshet att de saknar slutbetyg i gymnasiet.
Glädjande nog pågår ett arbete med att hitta nya former för uppföljningsansvaret i Stockholm stad när arbetsmarknadsförvaltningen går in med resurser för att hitta dessa ungdomar och även utveckla aktiviteter för dem. En annan positiv insats är ungdomsanställningarna, som ger unga med försörjningsstöd möjlighet till praktik och arbete under sex månader. Och i år finns även möjlighet för vissa unga som ingår i uppföljningsansvaret och alltså är under 18 år att ta del av dessa anställningar. I arbetsgruppen kring detta återfinns medarbetare från Unga in – ett sätt att direkt omsätta erfarenheter av projektet i kommunen. Och Arbetsförmedlingen har precis introducerat det kartläggningsmaterial som Unga in tagit fram i den ordinarie verksamheten nationellt. Det ä visar på vad samarbete kan åstadkomma.
Men det behövs mer än så.
Agera direkt
Ungdomar som vill arbeta finns, ungdomar som vill återgå till skolan finns, förutsatt att det finns andra former än den traditionella, kunskap om bemötande och respekt finns – för det är inte svårare än att bemöta andra som du själv vill bli bemött, metoder, utbildningspaket och verksamheter att arbeta tillsammans med finns också.
Så vad står i vägen?
Ungdomarna är allas våra ungdomar, inte statens, kommunens eller tredje sektorns. Tillsammans kan vi åstadkomma ett Sverige där inga unga står utanför våra system.
God verksamhet finns inom ramen för upphandlingssystemet
Tomas Tjajkovski skriver i SvD Brännpunkt http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/arbetsformedlingen-har-havererat_6867335.svd om som han säger, den kaotiska marknad som skapats p g a Arbetsförmedlingens upphandlingssystem. Han skriver, apropå upphandlingen om jobbcoacher att ”[…] när man fiskar efter aktörer med lågt pris håvar man in bottenskrapet. Lågt pris har ofta en orsak, som frånvaro av arbetssätt och utbildad personal.”
Fryshuset har varit en av Arbetsförmedlingens kompletterande aktörer vad gäller jobbcoaching från start och vi hoppas även få förnyat uppdrag nu när det nya uppdraget är igång.
Vi driver väl utarbetade arbetssätt och har mångårig erfarenhet att arbeta med människor som saknar sysselsättning. Vi är motsatsen till vad Tjajkovski pekar på som ”bottenskrapet”. Vi har inom ramen för vårt anbud skapat metoder som verkligen gör det som Stefan Fölster och Björn Lindgren skriver i SvD den 9 februari beskriver som en av AFs viktigaste uppgift, och således en av våra viktigaste uppgifter som kompletterande aktör till myndigheten: ”En av Af:s viktigaste uppgifter är att fånga upp de som är arbetssökande och hjälpa dem rätt i en ny och mycket omtumlande situation. Att entusiasmera dessa människor till att göra mer än att bara gå igenom de lediga jobb som är utannonserade på Af:s och andra aktörers databaser är avgörande på många sätt.”
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/inget-skal-att-behalla-arbetsformedlingen_6838255.svd
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/inget-skal-att-behalla-arbetsformedlingen_6838255.svd
Fryshusets styrka som aktör är att vi kan göra precis detta. Utvärderingar från våra deltagare inom jobbcoaching visar att de är mycket nöjda med sin tid hos oss, för att de blev sedda, respekterade och motiverade. Våra 27 års erfarenheter av att jobba med unga visar otvetydigt att det som behövs för att en människa ska känna sig motiverad är att hon är sedd och respekterad och att hon har ett visst eget handlingsutrymme. ¨
Arbetet med att stötta arbetslösa människor att hitta sin egen kompetens och sina drivkrafter kommer betala sig hundrafalt i framtiden eftersom det siktar mer mot en långsiktig etablering på arbetsmarknaden istället för en pinne för varje jobb personen sökt.
Fryshuset ser en möjlighet att vara en aktör på arbetsmarknaden, och önskar vi hade fler och större möjligheter till samarbete med stat, kommun och näringsliv för att kunna bidra med det som vi är bäst på; bemötande, motivation, att bygga utifrån värderingar, arbeta på individnivå och använda våra kontakter och nätverk för närhet till arbetsgivare.
Vi tror att samverkan mellan alla sektorerna och näringslivet är det enda sättet att nå verklig framgång på – det vill säga att vi kan använda alla resurser som ser så olika ut för parterna för att tillsammans hitta de bästa vägarna för att minska arbetslösheten.
Ta hjälp av oss som har väl fungerande verksamheter och som klarar att bli granskade och bygg utifrån det.
16.2.12
Det lönar sig att anmäla könsdiskriminerande reklam
Igår fick jag ett glädjande
mail;
Reklamombudsmannens (RO) uppfattning är att Ryanair harkönsdiskriminerande reklam.
Det var i december som jag
gjorde en anmälan till RO om viss reklam på Ryanairs hemsida och tydligen var
det inte bara jag som gjort det utan vi var sammanlagt 56 personer som anmält
samt två organisationer; Föreningen Män för jämställdhet i Göteborg och Örebro
Rättighetscenter.
"Reklamombudsmannen
finner att reklamkampanjen är könsdiskriminerande. Den strider därmed mot
artikel 4 i Internationella Handelskammarens regler för reklam och
marknadskommunikation."
Eftersom RO är en stiftelse
har de inte rätt att döma ut vite eller annat, så i bästa fall innebär ett
uttalande från RO dålig publicitet för företaget vilket i sin tur kan påverka
deras fortsatta reklamkampanjer eller att kunder väljer ett annat bolag osv.
Stiftelsen RO är näringslivet
och verkar för effektiv självsanering av marknadskommunikation. Och
motsvarighet finns både inom och utanför EU.
Detta händer när RO finner
reklam diskriminerande:
"När RO eller RON har
meddelat ett uttalande skickas detta till både anmälare och annonsör. Tidigast två
dagar senare publiceras uttalandet på www.reklamombudsmannen.org. Om RO eller
RON bedömer att uttalandet är principiellt viktigt eller bedöms ha stort
allmänintresse skickas även ett pressmeddelande. Eftersom RO/RON inte är en
förening, myndighet eller domstol, kan inga viten, böter eller avgifter dömas
ut om reklam fälls. Offentliggörandet är att likna vid en sanktion."
14.2.12
Sara Granér har alltid en bild som passar
Tänker
att Alla hjärtans dag kanske är lite larvigt och väldigt kommersiellt. Fast det
kan också vara så att extra mycket kärleksförklaringar ger extra mycket kärlek
och det är något bra. Kärlek är alltid bra.
Tack
Maria Salierno för tips på bild för dagen.
 |
| Sara Granér |
13.2.12
Just det folkmord är också ett alternativ
Sorry, i mitt inlägg om valen av fonder när det kommer till pensionssparande och annan investering genom banken så glömde jag att folkmord faktiskt också är ett av alternativen.
Rubriken ska således vara Vapenhandel, pornografi, djurindustri eller kanske folkmord?
Jag ska definitivt läsa Leo Lagercrantz bok om Lundin Petroleum som tydligen ska lyfta det faktum i att många svenskar är högst involverade i Lundin Petroleums mycket sljusskygga verksamhet genom bland annat AP-fonder. Eller ljusskygga, det är ju faktiskt en mycket mild omskrivning. Folkmord är det vi talar om här. Folkmord.
Rubriken ska således vara Vapenhandel, pornografi, djurindustri eller kanske folkmord?
Jag ska definitivt läsa Leo Lagercrantz bok om Lundin Petroleum som tydligen ska lyfta det faktum i att många svenskar är högst involverade i Lundin Petroleums mycket sljusskygga verksamhet genom bland annat AP-fonder. Eller ljusskygga, det är ju faktiskt en mycket mild omskrivning. Folkmord är det vi talar om här. Folkmord.
9.2.12
Vilket Sverige vill vi ha år 2025?
Vi vill ha ett Sverige där inga ungdomar står utanför våra system. Ett Sverige där tredje sektorn innefattas i begreppet trygghetssystem. För att det är enda sättet att nå alla ungdomar. Vi har ungdomarnas förtroende, nätverken med arbetsgivare och möjlighet driva värdestyrda verksamheter där vi kan ta hänsyn till alla individer.
Respektfulla möten
Nio av tio ungdomar i åldern 16–25 år, uppger i en ny undersökning från Novus att bristen på arbetslivserfarenhet är det främsta hindret för att få jobb. Alla resurser behövs för att vi ska kunna ge ungdomar en ärlig chans att etablera sig på arbetsmarknaden, så samarbete är ett måste.
Ge oss möjligheten att vara det nätverk och den referens som många ungdomar saknar idag. Ge oss mandat att samarbeta på riktigt med stat och kommun och inte bara på deras villkor utan på ett sätt där vi använder alla parternas potential – där tredje sektorn kan bidra med det vi är bäst på; bemötande, motivation, att bygga utifrån värderingar, arbeta på individnivå och använda våra kontakter och nätverk.
Projektet ”Unga in” som arbetar med unga som varken studerar eller arbetar, som ligger på Fryshuset är ett exempel på ett framgångsrikt samverkansprojekt där många unga haft sin första kontakt med arbetsmarknaden.
Omvänt mentorskap
Fryshuset har kontakt med många företag som vill bidra men som behöver kunskap om målgruppen för att se den kompetens som finns. Vi undersöker möjligheterna att starta ett bemanningsföretag som ska erbjuda den informella och formella kompetens som unga har idag. Vi vet att arbetsgivare efterfrågar egenskaper mer än formell kunskap i många fall - drivkraft och social kompetens är ofta viktigare än ett gymnasiebetyg och här kan vi bidra med mötesplatser och kunskapsspridning för att föra samman unga och näringslivet. Varför inte starta ett omvänt mentorprogram där unga kompetensutvecklar näringslivet? Det är ju de som är framtidens anställda.
Flera vägar till framgång
Vi startar verksamhet i förorten eftersom vi ser att vi måste finnas på plats där de unga är om vi ska nå dem, där har vi redan lokala nätverk genom verksamheter som Lugna Gatan och Hitta rätt. Ungdomarna vet inte alltid vad Fryshuset gör, men de vet att det är något bra - att det är en organisation som står på deras sida. Många har inte förtroende för myndighet och kommun. Men de kommer till oss.
Ge oss möjlighet att starta upp verksamheter tillsammans med stat, kommun och näringsliv; vi har färdiga program som kan sjösättas direkt med utbildning kring social kompetens för ungdomarna och direktkontakt med arbetsgivare. Vi har alla möjligheter att lyckas om vi gör det tillsammans. Men vi behöver också handlingsfrihet för att göra det på bästa sätt för ungdomarna. Vi behöver finansiering och långsiktiga samarbeten.
Mod till förändring
Ta med oss i tredje sektorn i arbetet mot ungdomsarbetslösheten.
Och ta med skolan, bygg broar mellan skola och arbetsliv, och släpp aldrig de som hoppar av skolan eller inte påbörjar gymnasiet. För idag är den enda gemensamma faktorn för de som riskerar långvarig arbetslöshet att de saknar slutbetyg i gymnasiet.
Glädjande nog pågår ett arbete med att hitta nya former för uppföljningsansvaret i Stockholm stad när arbetsmarknadsförvaltningen går in med resurser för att hitta dessa ungdomar och även utveckla aktiviteter för dem. En annan positiv insats är ungdomsanställningarna, som ger unga med försörjningsstöd möjlighet till praktik och arbete under sex månader. Och i år finns även möjlighet för vissa unga som ingår i uppföljningsansvaret och alltså är under 18 år att ta del av dessa anställningar. I arbetsgruppen kring detta återfinns medarbetare från Unga in – ett sätt att direkt omsätta erfarenheter av projektet i kommunen. Och Arbetsförmedlingen har precis introducerat det kartläggningsmaterial som Unga in tagit fram i den ordinarie verksamheten nationellt. Det ä visar på vad samarbete kan åstadkomma.
Men det behövs mer än så.
Agera direkt
Ungdomar som vill arbeta finns, ungdomar som vill återgå till skolan finns, förutsatt att det finns andra former än den traditionella, kunskap om bemötande och respekt finns – för det är inte svårare än att bemöta andra som du själv vill bli bemött, metoder, utbildningspaket och verksamheter att arbeta tillsammans med finns också.
Så vad står i vägen?
Ungdomarna är allas våra ungdomar, inte statens, kommunens eller tredje sektorns. Tillsammans kan vi åstadkomma ett Sverige där inga unga står utanför våra system.
Denna text finns också publicerad i en något kortare version på MPs partiprogramsblogg under deras temavecka kring arbetslöshet.
30.1.12
Klass på agendan - tur!
På tur i överklassland
Shabane Barot från "Allt för alla" som ligger bakom bussturen berättar om hur de tänker kring klass och att de vill "[...] visa på vilken koncentration av tillgångar och makt som finns där". Medan förbundsordförande i Kristdemokraternas ungdomsförbund, Aron Modig, tycker idén är fånig och menar att det leder till ökad splittring i samhället. "Jag ser inte att det är ett problem att det finns inkomstspridning i samhället", säger han.
Alltså vad intressant och
smart! En guidad busstur till överklassens Solsida under namnet "odla ditt
klasshat" för att visa hur segregerat Sverige är idag. Som intresserad av
intersektionalitet så är klass ett centralt begrepp och högst verkligt idag.
Trots det talas det väldigt sällan om hur det ser ut i vårt land.
Detta är en tråd att följa!
Och Aftonbladets artikel av Peder Kadhammar som var med på turen i Nacka.
"Överklassafari är ett tecken i tiden", skriver DN. Fredrik Liljeros, professor på sociologiska institutionen i Stockholm menar att klass som begrepp är på väg in igen och professorn som i många år studerat segregerade och stigmatiserade områden kommenterar den guidade turen på ett klokt sätt:
"–
Min slutsats är att för att kunna förstå segregationen så måste man titta på
den andra sidan, de som har resurser att välja, det vill säga de som bor i
rikare områden. Hur bostads- och planeringspolitik påverkar segregationen måste
man också titta på vad staten gör och inte gör."
Läs hela artikeln i DN här http://www.dn.se/sthlm/forskare-klass-ar-pa-vag-tillbaka
Och tydligen så var det faktiskt så att lokalinvånarna mötte bussen med glåpord och äggkastning. Anna Svensson från förbundet Allt åt alla möter kritiken med att relatera till det klasshat som också finns från de mer välbeställda till de som har mindre:
"– Vi har försökt visa vad det är vi menar med
exempelvis ”odla ditt klasshat”. Det är tillspetsat, men det finns en poäng i
att uppmärksamma klyftorna, att odla ilskan mot orättvisorna. Det finns också
ett hat eller förakt uppifrån, från överklassen, som ofta försvinner. Det
uttrycks i saker som ”skaffa jobb era lata jävlar” eller sexistiska och
rasistiska kommentarer."
Läs intervjun i DN här http://www.dn.se/sthlm/overklassafarin-vacker-upprordhet
Könsdiskrimerande reklam
En lag mot könsdiskriminerande reklam. Skulle det strida mot yttrandefriheten? Och kan det vara ett mått på självsäkerhet att ta av sig trosorna? Maria Jacobson reflekterar utifrån ett par färska ställningstaganden från reklamombudsmannen som inte är någon myndighet. Se länk nedan.
Själv gjorde jag en anmälan av Ryan airs reklam för någon månad sen. Upp till tre månader kan processen ta innan RO kommer att ta itu med anmälan. Om de inte fäller den reklamen blir det ytterligare bevis på att RO inte funkar som det borde. Eller kanske kan de koppla "Glödhet personal" och utmanande bilder till flygturer?
Själv gjorde jag en anmälan av Ryan airs reklam för någon månad sen. Upp till tre månader kan processen ta innan RO kommer att ta itu med anmälan. Om de inte fäller den reklamen blir det ytterligare bevis på att RO inte funkar som det borde. Eller kanske kan de koppla "Glödhet personal" och utmanande bilder till flygturer?
Mer lästips, här i bokform
Under en tid när jag följde Bodil Malmstens bloggande från Frankrike började jag läsa Ryszard Kapuscinski - galet bra! Plötsligt var jag faktiskt i Sovjet under det kalla kriget, i gruvan, i leran, i den svinkalla vintern. Läs helst "Imperiet" och "Ebenholts".
http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/ryszard-kapuscinski-en-manniska-gar-inte-bort-ensam
http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/ryszard-kapuscinski-en-manniska-gar-inte-bort-ensam
13.1.12
FBC Engelholm är välkomna till Fryshuset
"Jag har lärt mig en läxa" säger tränaren som illustrerat lagspelet för 14-åringar med sex och våld.
Lärt sig en läxa?
De måste göra följande tycker jag, inget annat val finns: Tränaren ska avskedas på grått papper och klubben inleda ett grundläggande värdegrundsarbete i dialog med ungarna, tränarna och styrelsen.
Behöver de hjälp med de är de varmt välkomna att höra av sig till Fryshuset. Vi kan jäkligt mycket om makt, övergrepp, våld och kassa värderingar OCH hur man vänder detta till möjligheter och bygger vettiga verksamheter utifrån värderingar.
FBC Engelholm är välkomna att ringa och prata med utbildningsavdelningen på telefon 08-691 76 00
Läs mer på Feministiskt Perspektiv http://feministisktperspektiv.se/2012/01/13/pojklagstranare-illustrerar-spelide-med-sex-och-vald/
och DN: http://www.dn.se/sport/sexism-i-innebandytraning
Lärt sig en läxa?
De måste göra följande tycker jag, inget annat val finns: Tränaren ska avskedas på grått papper och klubben inleda ett grundläggande värdegrundsarbete i dialog med ungarna, tränarna och styrelsen.
Behöver de hjälp med de är de varmt välkomna att höra av sig till Fryshuset. Vi kan jäkligt mycket om makt, övergrepp, våld och kassa värderingar OCH hur man vänder detta till möjligheter och bygger vettiga verksamheter utifrån värderingar.
FBC Engelholm är välkomna att ringa och prata med utbildningsavdelningen på telefon 08-691 76 00
Läs mer på Feministiskt Perspektiv http://feministisktperspektiv.se/2012/01/13/pojklagstranare-illustrerar-spelide-med-sex-och-vald/
och DN: http://www.dn.se/sport/sexism-i-innebandytraning
9.1.12
Vapenhandel, pornografi eller kanske djurindustri?
 |
| Illustration: Sara Granér |
Få se nu... ska jag investera i vapenhandel, pornografi eller tobak? Eller varför inte djurindustrin? Eller olja?
Så många spännande val! För på banken så är det vad som erbjuds när vi diskuterade fondsparande.
Etiska fonder?
Jo visst har vi det, kolla här har vi två stycken att välja mellan av de hundra miljoner trettiofem andra som finns.
Väljer du Generationsfonden så är risken hög nu men minskar ju äldre du blir. Här ser man inte i vad det investeras i. Men det är klart, om de etiska fonderna har "inte mer än 5 % som investeras i vapenhandel, pornografi, tobak mm" ja då är det väl så att blandfonderna investerar hejvilt i blod och tårar.
Och att griskött räknas som en viktig råvara i norden, ja det är vad du bestämmer dig för att stödja när du väljer råvarufonden.
Jag var på banken. Skulle börja pensionsspara. Jag var där i höstas också, skulle börja fondspara. Tänker att jag är ju ändå 40 år och jag vill ju inte sitta utan pengar resten av livet. Det har jag ju varit med om, alla dessa år av pluggande och tom plånbok.
Nu satt jag där igen och min personliga bankperson skulle förklara pensionssparandet.
Hur ska jag investera mina 300 kronor i månaden? Hur hög risk är jag beredd att ta? Generationsfonden har risk 6/7 men risken minskar ju äldre man blir. Så finns det hur många fonder som helst, listan tar aldrig slut.
Etiska fonder då? säger jag. Och tänker att jag önskar att det var ett alternativ som den personliga bankkontakten skulle nämnt själv. Att banken själv tagit ett etiskt ansvar. Men nej, såklart inte.
Ja, säger hon och scrollar och scrollar, vi har ju den här till exempel.
Två stycken. av...hur många?
Kriterie: Inte mer än 5 % ska investeras i vapenhandel, tobak, pornografi.
Jag blir ledsen. Jag vill inte vara med. Jag vill inte sitta här och välja om jag ska stötta vapen, porr- eller djurindustrin.
Jag vill inte.
5.1.12
"Kronjuvelerna" det bästa någonsin!
"Kronjuvelerna"är något av det absolut bästa jag sett.
Påriktigt.
Detär som den där mest fantastiska bladvändarboken som man kan komma över någragånger i livet. Då det inte går att lägga från sig, sluta läsa, slita sig. Detgår bara inte.
Se"Kronjuvelerna" för Loa Falkman som fullfjädrad tyrann, för AliciaWikander och Björn Gustafsson, för estetiken, kläderna, ljuset, den magiskaberättelsen. Och för att berättarrösten är som könlös.
Föratt det är så lätt att bryta stereotypa roller kring kön, för att det är så häralla filmer borde vara.
Ochför sälarna under vattnet.
Förinnerligheten elakheten, utsattheten och kärleken.
FörJesper Lindberger och hans trasiga cyklop. Noah Byström och hans fantastiskaansiktsuttryck.
Förhur tiden stannar när Bill Skarsgård kastar nycklarna och Jesper förstår.
Ochför hur Alicias hår rör sig i vattnet när hon står utanför det utbrända huset.
Detär bara att se. Och gråta.
Seden som utökad TV-version på svtplay: http://svtplay.se/v/2664362/kronjuvelerna/del_1_av_3?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2667373/sb,p173145,1,f,-1
4.1.12
Om ungarna som kämpat hårt men inte klarat gymnasiet - vad händer med de 13 000 varje år?
Linda berättar om hur mobbningen till slut ledde till att hon utvecklade social fobi och hoppade av skolan, Jacob om hur han betraktades som lat i skolan när han egentligen hade svårt att koncentrera sig och Victoria beskriver hur svårt det är att skapa struktur när man är sysslolös.
Varje år går var fjärde elev ut gymnasieskolan utan slutbetyg - en situation som snabbt blir ohållbar även ur ett ekonomiskt perspektiv, berättar nationalekonomen Ingvar Nilsson i programmet. Han visar en socioekonomisk beräkning som landar på 15 miljarder kronor för en årskull ungdomar på lång sikt.
Josefin Fahlgren, som jobbar i projektet "Unga in" här på Fryshuset understrycker ungdomarnas berättelser när hon med egna ord talar om de unga som hon möter i sitt arbete:
- Många ungdomar vi träffar i projektet uttrycker att de har gjort allt vad de kan under många får för att få till sin situation. Många har kämpat jättehårt i skolan.
Förutom ungdomar och Unga in medverkar bland annat Skolinspektionen och Folkhälsoinstitutet.
Se hela programmet här http://www.ur.se/varldensbastaskitskola/
Ett intressant eftersnack finns också på URplay, där bland annat Suzanne Osten medverkar. Se det här: http://urplay.se/166219
För övrigt...
se också den utökade TV-versionen av Ella Lemhagens "Kronjuvelerna" i svtplay.
Se den för estetiken, för de oväntade karaktärerna, för hur enkelt och fantastiskt det är att bryta upp stereotypa könsroller och för spänningen. Galet bra.
19.12.11
Fatta vilken chans på släktjulmiddagen!
 |
| Illustration: "Kan du tala?" av Catti Brandelius |
Okej, nu är det snart dags att hänga med familj och släkt lite mer än vanligt. Dessa sammankomster som kan bli rätt så...traditionella och konservativa?
Jag har i min familj ständigt ifrågasatt hur vi vill ha det och försökt undvika stress och skyhöga förväntningar. Något som varit i ständig förändring. När vi fick barn valde vi att fira själva på julafton och träffa resten av släkten på annandagen för att undvika just julaftonshetsen. När vi separerade och den lilla kärnfamiljen bröts upp fortsatte vi att ses, fast kortare stunder på julafton och när min styvfar dog började vi åka till Gävle och mamma på julafton eftersom det var viktigt att vara med henne. Och det här fortsätter förstås att förändras. Men vi har alltid blivit bjudna på stor släktmiddag runt jul och nu har jag tänkt kring hur jag skulle vilja att de var.
De är alltid trevliga, generösa och med mycket skratt. Helt klart värt.
Men - vad är det vi pratar om egentligen? Och är det inte så att det går rätt mycket runt, runt? Vi har våra roller av den som håller låda, den som är rolig, den som ifrågasätter och den som är tyst.
Jag vill bryta det där, eftersom jag vet att det finns så mycket mer där inne i varje fin person runt bordet. Jag vill veta vad min 80-åriga ingifta morbror tänker om tacksamhet, och vad min framgångsrika kusin har reflekterat kring när det kommer till respekt, och vad min mamma funderar kring när det kommer till rasism. Jag vill verkligen veta hur mina kusinbarn gör när de vill göra någon glad och hur min 16-åriga unge läser Khemiris text om filmen "Play".
Vi har som sagt ingen vana av att prata om andra saker än det vanliga släktsnacket. När vi väl kommer in på värdefrågor blir det hetsigt och polemiskt eftersom vi har olika perspektiv och dessutom är ovana att faktiskt prata just värderingar.
Jag kommer speciellt ihåg ett tillfälle när vi började diskutera städhjälp och jag valde att prata utifrån den kurs i genusvetenskap jag läst där vi bland annat hade ett globaliseringsperspektiv. Ur det perspektivet är arbete i hemmet tydligt genus- och klasskodat. I USA är det världens business med fattiga kvinnor som lämnar sina egna familjer och reser till just USA för att överhuvudtaget ha en möjlighet att försörja barnen. Medel- och överklassfamiljerna pratar om att de behöver kvalitetstid med familjen medan fattigare kvinnor helt får lämna sin egen familj.
Min kusin däremot pratade utifrån Sverige idag och lagliga städfirmor och att det både är män och kvinnor som jobbar inom den branschen idag. Han hade inga problem med att anlita städfirma utan såg det som att man gynnar företagarna.
Klart vi krockade.
Så att diskutera värdefrågor kräver också respekt och vilja att faktiskt förstå varandra även om man har olika utgångspunkter. (Jag ska öva på att lyssna på kusinen i år.)
Men vilket tillfälle att öva att lyssna på varandra. På riktigt.
Fatta vad galet mycket information du har möjlighet att få här. Varenda en runt bordet har ett helt universum inom sig. Vilken chans.
Här kommer en lista!
Så jag har gjort en lista på förslag på ämnen och utgångspunkter att börja med under julledighetens sammankomster. Lyssnar man noga kommer såklart tusen nya frågor komma från var och en av de nedan listade. Tänk vad mycket tid vi kommer att ha prata om viktiga saker. Nu är det dags att ta vara på jultiden.
1. Läs Niklas Orrenius artikeln om svensk rasism och diskutera utifrån det faktum att muslimska kvinnor får räkna med hån och trakasserier i rika områden i Malmö. Vad betyder det att de använder exakt samma ord som återkommer när man pratar om förorten, fast omvänt?
"Flera säger att de undviker områden i Malmö som i deras ögon känns mindre trygga: ofta lite vitare, rikare platser som Limhamn, Västra hamnen och Lilla Torg."
Hela artikeln hittar du här: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hur-blir-man-en-manniska-i-hatarens-ogon
2. Vad känner du tacksamhet för?
3. Vad skulle du vilja göra mer av i ditt liv? Hur kan du göra det?
4. Se Ruben Östlunds film Play och prata om vad Jonas Hassen Khemiri menar med punkt 37 under rubriken "47 anledningar till att jag grät när jag såg Ruben Östlunds film Play"37. Jag grät för att de var mänskliga, eller så grät jag för att de inte var mänskliga nog.
5. Vilken sorts människa vill jag vara?
6. Vad är respekt för dig?
7. Hur kan jag öka förståelsen för någon som jag inte förstår alls?
8. Hur kan man leva sina värderingar i vardagen?
9. Ger jag pengar till den som tigger? Varför/varför inte?
10. När gjorde du någon glad senast?
11. Gå bordet runt och svara på frågan: Gör jag skillnad på människor?
12. Ta med en bra låt och spela upp för varandra och berätta varför ni valde just den.
(Tack vänner för input)
För övrigt...
...är det deppigt att julen förstärker könsroller.
"Under julen vill vi ha frid. varför vi shoppar klappar som inte väcker anstöt", skriver DN idag. här http://www.dn.se/nyheter/sverige/julen-kan-gora-flickor-extra-rosa
"För att underlätta – samt för att om möjligt uppnå det som kallas julefrid – gäller naturligtvis att minimera antalet möjliga stötestenar. Till det hör att pricka rätt med presenterna."
Alltså fler saker som man kan göra annorlunde på julen för att se till att få den som man vill och inte som den alltid varit eller som den förväntas vara.
Själv har jag köpt Pija Lindenbaums "kenta och barbisarna" till det ena inofficiella 4-åriga gudbarnet och "Konstiga djur" av xx till det andra. Konstiga djur är inte särskilt kontroversiell, fast den pekar på att det är okej att vara annorlunda. Boken om Kenta som gärna leker med barbisar kan väcka fler reaktioner.
och böckerna från Annorlunda förlag om barn som blir kära i andra av samma kön kan upplevas provocerande. Min kollega E berättade om en bekant till henne som undrat om hon verkligen skulle läsa de böckerna för barnen om hon hade egna? "Då påverkar du ju dem till att bli homosexuella!" var argumentet mot.
Fram för mångfald i allt blir svaret på det. Förstås.
Kolla de fantastiska böckerna på Sagolika förlag och läs hela artikeln om julens könsstereotypa klappar
För övrigt...
...är det deppigt att julen förstärker könsroller.
"Under julen vill vi ha frid. varför vi shoppar klappar som inte väcker anstöt", skriver DN idag. här http://www.dn.se/nyheter/sverige/julen-kan-gora-flickor-extra-rosa
"För att underlätta – samt för att om möjligt uppnå det som kallas julefrid – gäller naturligtvis att minimera antalet möjliga stötestenar. Till det hör att pricka rätt med presenterna."
Alltså fler saker som man kan göra annorlunde på julen för att se till att få den som man vill och inte som den alltid varit eller som den förväntas vara.
Själv har jag köpt Pija Lindenbaums "kenta och barbisarna" till det ena inofficiella 4-åriga gudbarnet och "Konstiga djur" av xx till det andra. Konstiga djur är inte särskilt kontroversiell, fast den pekar på att det är okej att vara annorlunda. Boken om Kenta som gärna leker med barbisar kan väcka fler reaktioner.
och böckerna från Annorlunda förlag om barn som blir kära i andra av samma kön kan upplevas provocerande. Min kollega E berättade om en bekant till henne som undrat om hon verkligen skulle läsa de böckerna för barnen om hon hade egna? "Då påverkar du ju dem till att bli homosexuella!" var argumentet mot.
Fram för mångfald i allt blir svaret på det. Förstås.
Kolla de fantastiska böckerna på Sagolika förlag och läs hela artikeln om julens könsstereotypa klappar
Och vill du sen läsa nåt som räcker längre, inhandla Fanny Ambjörnssons senaste bok "Rosa. Den farliga färgen".
Ur Julia Svenssons recension i DN 14 december:
"Fanny Ambjörnsson ställer enkla frågor och analyserar utan pekpinnar. Men den rosa färgen är farlig just för att den speglar våra värderingar. Till och med i så kallad genusmedveten barnuppfostran upphöjs de manliga egenskaperna, kaxighet och fysisk styrka, högre än de traditionellt feminina. Fortfarande, 2011, är flickorna förändringsprojektet. Flickorna, som älskar rosa, utsätts för rosabojkott – och fostras att ta för sig för att kunna hävda sig bland de stökiga pojkarna, inte tvärtom. Små pojkar som vill klä sig i rosa riskerar att ses som för feminina alternativt bögar. När barnen blir tillräckligt stora kopierar de vuxenvärldens åsikter."
Läs hela recensionen här http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/fanny-ambjornsson-rosa-den-farliga-fargen
God jul!
9.12.11
För vems skull?
"Det här är till alla flickor som fått lära sig att det viktigaste är att vara väna, välvårdade och söta. Ledsen flickor, ni har blivit lurade! Den som klipper sina naglar klöser inte lika bra.
Hur många flickor har inte fått lära sig att det viktigaste är att man ska vara trevlig att ha i möblerade rum. Ledsen flickor, ni har blivit lurade! Vill de ha något trevligt att ha i möblerade rum kan de skaffa en gardinuppsättning.
Till alla dom som vill hejda er och göra er mindre än ni är
Res er raka i ryggen och sjung till dem såhär
I’m gonna fuck you ’til you stay fucked"
Hur många flickor har inte fått lära sig att det viktigaste är att man ska vara trevlig att ha i möblerade rum. Ledsen flickor, ni har blivit lurade! Vill de ha något trevligt att ha i möblerade rum kan de skaffa en gardinuppsättning.
Till alla dom som vill hejda er och göra er mindre än ni är
Res er raka i ryggen och sjung till dem såhär
I’m gonna fuck you ’til you stay fucked"
Bild och text från Jonas Gardells facebooksida.
5.12.11
Mellan silversmide och matkassar
Min vän och kollega Anna var på ett mingel hos en silversmed. En smed som gör jättefina smycken som kostar mycket. Anna och jag har haft en del diskussioner om vilka som har mycket pengar och vilka som har lite. Vi har diskuterat filmen ”Play” och hur vi såg samma sak, vi har diskuterat hur ungdomar som grupp är diskriminerade eftersom så många pratar om dem i grupp, som att de är ett helt eget släkte. Vi har diskuterat föräldraskap och vikten av respekt och att lyssna på vad ungarna säger och vi har pratat om att det är skillnad på att jobba för en lön som man inte klarar sig på, och lön + bonus + pension, säg en och en halv miljon i påslag på ett år, som en del får.
Det är skillnad. Det är olika.
Det är skillnad. Det är olika.
På facebook skrev hon så, efter att ha varit hos silversmeden på mingel:
”En tusing för mycket. Medelålders man med bonusar, hjälp här.”
”En tusing för mycket. Medelålders man med bonusar, hjälp här.”
Morgonen efter skrev hon vidare:
[…nu fick jag ta del av Fatimas familjs ekonomi och tänker att silverarmband bara är löjligt. Och så kommer jag ihåg att jag åkte tunnelbana igår och att julvälgörenhetskampanjen inte handlade om att skicka getter till långt bort, utan nu istället matkassar till våra grannar. Det var då fanfan att inte alla barn ska ha mat. Hur kan vi misslyckas med det i ett land med så lite folk? Och så tänker jag, att alla rutavdrag skulle gå till gratis busskort till alla unga?...och så fortsätter jag att kastas mellan min girighet och solidaritet och hur ja skulle kunna bidra till en bättre lösning, men det är inte helt lätt tycker jag. Och då är jag tillbaka till ”medelåldersmannen med bonusarna” och tänker att det skulle vara lättare om han också vill att barn ska ha mat och gratis busskort. Ska du önska dig matkassar i julklapp?”
[…nu fick jag ta del av Fatimas familjs ekonomi och tänker att silverarmband bara är löjligt. Och så kommer jag ihåg att jag åkte tunnelbana igår och att julvälgörenhetskampanjen inte handlade om att skicka getter till långt bort, utan nu istället matkassar till våra grannar. Det var då fanfan att inte alla barn ska ha mat. Hur kan vi misslyckas med det i ett land med så lite folk? Och så tänker jag, att alla rutavdrag skulle gå till gratis busskort till alla unga?...och så fortsätter jag att kastas mellan min girighet och solidaritet och hur ja skulle kunna bidra till en bättre lösning, men det är inte helt lätt tycker jag. Och då är jag tillbaka till ”medelåldersmannen med bonusarna” och tänker att det skulle vara lättare om han också vill att barn ska ha mat och gratis busskort. Ska du önska dig matkassar i julklapp?”
När vi promenerade in till stan i fredags, gick vi förbi en kvinna som tiggde. Och då pratade vi om det. Och jag sa att jag hade fattat ett beslut att det är okej att göra olika. Ge ibland och inte ge ibland. Att det är bättre att ge ibland istället för att inte ge alls.
Och då sa Anna att det handlar väl också om värderingar och vad är det för värdering vi lever om vi inte ger? Eller om vi ger? Man kan välja att inte ge för att man tycker samhället ska sörja för dem som har det svårt. Jo, men då bör man också göra något aktivt för det och inte bara inte ge för det gör ju inte skillnad. För i Stockholm idag är det inte lika många som tigger som i, säg, Bombay, för där kan man ju faktiskt inte ge till alla. Men vi kan ge till alla vi ser i Stockholm idag. Om vi vill.
Vilken sorts människa vill jag vara?Sara Stridsberg talade om det här på sitt egna sätt i sitt ”Sommar” i somras. Värt att lyssna på.
Och då sa Anna att det handlar väl också om värderingar och vad är det för värdering vi lever om vi inte ger? Eller om vi ger? Man kan välja att inte ge för att man tycker samhället ska sörja för dem som har det svårt. Jo, men då bör man också göra något aktivt för det och inte bara inte ge för det gör ju inte skillnad. För i Stockholm idag är det inte lika många som tigger som i, säg, Bombay, för där kan man ju faktiskt inte ge till alla. Men vi kan ge till alla vi ser i Stockholm idag. Om vi vill.
Vilken sorts människa vill jag vara?Sara Stridsberg talade om det här på sitt egna sätt i sitt ”Sommar” i somras. Värt att lyssna på.
1.12.11
Plötsligt finns åldersdiskriminering nära
Faktum är att jag blev lite obekväm av hur tydligt det är att äldre diskrimineras. Och äldre - det är man efter 35 år för det är gränsen för att räknas som ung i Sverige idag.
"Alla vill ha en 35-åring. Vi får kuppa in 43-åringarna" var ett citat från en chefsrekryterare.
Kuppa in 43-åringarna? Och jag som är 40. Det är som om att det redan liksom är över. Jag som faktiskt trodde att det var en tillgång med kompetens, erfarenhet och pondus. Naivt kanske.
Detta är helt nytt för mig, jag har intresserat mig för diskriminering länge men utifrån de andra diskrimineringsgrunderna; kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning.
Och nu plötsligt finns frågan om åldersdiskriminering i mitt liv. D, som jag känner, berättar hur svårt det är att få nytt jobb inom sin branch, han får svar som "Vi söker en mer junior medarebetare" när han ber om feedback när han inte kommer vidare till intervju. D är 44 år och mycket kvalificerad.
Diskrimineringsombudsmannens (DO) utredare Arja Lehto var på plats i Uppsala för att ge exempel på fall av åldersdiskriminering i arbetslivet som de haft. Hon berättade om två fall där de som anmält arbetsgivare fått rätt.
Jag och min kollega diskuterar viskande om hur komplext det måste vara, just att reda ut vilken eller vilka diskrimineringsgrunder som kan vara aktuella i en anmälan. I ett av DOs exempel var det en 62-årig kvinna som inte blivit kallad till intervju trots att hon var kvalificerad för jobbet och andra mindre kvalificerade sökande gått vidare i anställningsprocessen. Hon kan ju blivit diskriminerad för både ålder och kön, och alla andra av diskrimineringsgrunderna. Hur funkar processen om man anmäler diskriminering utifrån flera gunder?
Vid tillfälle ska jag fråga DO om det.
För övrigt...
Lyssna på Cecilia Åhl från Fryshuset verksamhet United Sisters när hon i Aktuellt pratar om hur de jobbar med att stötta tjejer i att själva stärka sittsjälvförtroende och sin självkänsla."- Det går inte att säga att alla tjejer har det så här men vi märker såklart att många tjejer bryr sig om sina kroppar precis som de säger i inslaget. Men det är inte säkert att de upplever just det som jobbigt utan att pressen utifrån på hur man ska se ut snarare är det jobbiga", säger Cecilia.
Se inslaget här, 21.30 in i programmet: http://svtplay.se/t/102534/aktuellt
29.11.11
Idag lärde jag mig följande:
Det är lätt att debattera utifrån värderingar, det finns
inget hotfullt i nåt då. Publik, andra paneldeltagare och debattörer kan säga
vad som helst. Det rubbar inte det minsta. För jag lever mina värderingar och
förmedlar dem.
Om man agerar utifrån värderingar är allt möjligt.
Och min tes förstärktes ytterligare: regelstyrd är motsatsen
till värderingsstyrd.
17.11.11
Alltså ärligt, nu räcker det
Okej, morgonen är seg, järnbristen som ska botas med naturmedel sätter in. Somnade sju igår kväll. Som tur är har jag massa kloka vänner och bekanta som väcker mig direkt när jag sätter på datorn, kollar facebook, bloggar och twitter. Tankarna susar, det börjar blåsa upp till storm snabbt som ögat.
Det går inte att fastna i ett gu vad det är synd om mig som är så trött, när jag läser, hör och får reaktioner kring att mäns våld mot kvinnor är ett kollektivt problem.
Jag blir tokig av människor som vägrar inse detta, som blir förbannade, hotfulla, klagande och obstinata när ämnet kommer på tal.
Det är väl ingen överraskning?! Det KAN inte vara en överraskning för någon?
Kristian Lundberg beskriver det klockrent i texten på Helsingborgs Dagblad (som följts av många intressanta artiklar). Hatreaktionerna mot honom går inte att ta miste på.
Jag bryr mig inte om ifall någon känner sig personligt kränkt och hotad av idén om ett kollektivt ansvar - för det förminskar och gör att själva problemet hamnar i skymundan: Mäns våld mot kvinnor är ett otroligt stort och överjävligt problem.
Därmed - självklart - inte sagt att alla män slår eller att mäns våld mot män inte är ett problem. Men nu handlar det inte om det.
Mäns våld mot kvinnor är inte i närheten av att upphöra eller minska.
Det finns en anledning till att det är ett av Sveriges jämställdhetspolitiska delmål: "Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet."
Det är ett av fyra delmål i vårt lands jämställdhetspolitik!
Ämnet är uppe till diskussion på olika sätt - tack Gode Gud för det. Och just nu har Turteaterns uppsättning som är baserat på Valerie Solanas SCUMmanifest väckt starka känslor. hatuttryck som tveklöst hör hemma i diskussionen kring våld.
"Sara unnar inte de som är arga över SCUM-teatern att sura mera."Turteatern i stockholm har satt upp en föreställning som bygger på Valerie Solanas SCUMmanifest. Detta väcker ont blod hos en del personer. Lyssna på Sara Hanssons dryga fem minuter om varför det faktiskt räcker nu apropå mäns våld mot kvinnor och om reaktionerna från förbannade män. Bland annat tar hon upp frågan om varför det blir en facebookprotest kring föreställningen men inte våldet som sker mot kvinnor varje dag. Tror bestämt att jag fått ett nytt radioprogram att följa, Tankesmedjan i p3.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3718&artikel=4802417
Svante Tidholm twittrade häromdagen på temat och vred perspektivet ett snäpp;
"Och i SCUM-debatten glöms det att det största Manshatet står män för själva. i datapsel, film osv torteras o mördas miljoner män av andra män"
och
"För att inte tala om verkligheten. Solanas misslyckades m att döda 1 man. Undrar hur många män som dödats av män sedan dess."
Nina Lekanders recension av uppsättningen kanske också kan intressera?
"[...]det har aldrig slagit mig att det skulle göra sig så MAGNIFIKT bra och, ursäkta svärandet, skitkul som teatermonolog. Och Andrea Edwards spottar, ryter och ryar ut texten lika magnifikt hon - i ett rasande tempo och inom en rytmiskt regisserad ram som inte lämnar publiken i fred för en enda sekund. Vi viker oss av skratt och applåderar impulsivt mitt i föreställningen, men hör vartenda ord ändå."
Läs hela recensionen här http://www.expressen.se/kultur/1.2623751/scummanifestet-turteatern
Idag (fredag 18/11 skriver även DNs Ingegärd Waaranperää om uppsättningen på Turteatern.
"Teatern har dödshotats för Andrea Edwards framförande av ”Scummanifestet” från 1967. Manssamhällets talibaner skjuter från höften hellre än de ser föreställningen.
Synd, för det är lysande teater, stor konst. Om man är kvinna (vilket i grunden är vad det handlar om), ingenting alls att provoceras av. En ögontvätt, bara, som borde göras regelbundet. Total igenkänning, samtidigt totalt främmandegörande, så att det självklara blir synligt igen. Man kommer hem till ett hus som stått tomt över vintern, Andrea Edwards drar av möbelskynkena och visar att en stol är en stol."
Läs hela recensionen här http://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/scummanifestet-pa-turteatern
Och vill du själv gå? Boka här!
http://turteatern.se/scum-manifestet/
Fortsättning i Helsingborgs Dagblad
Jag har i tidigare inlägg länkat till artikelserien om mäns våld mot kvinnor i Helsingborgs Dagblad. Ann Lingebrandt fortsätter diskussionen:
"Mänskliga relationer, särskilt kärleksrelationer, är komplicerade saker. Man irriterar varandra, man sårar varandra, man provocerar varandra. Men i samma ögonblick som en knytnäve träffar hud upphör nyanserna. Det finns inte några ursäkter. Inget men."
Läs hela artikeln här http://hd.se/kultur/2011/11/09/radslans-blinda-flack
Det går inte att fastna i ett gu vad det är synd om mig som är så trött, när jag läser, hör och får reaktioner kring att mäns våld mot kvinnor är ett kollektivt problem.
Jag blir tokig av människor som vägrar inse detta, som blir förbannade, hotfulla, klagande och obstinata när ämnet kommer på tal.
Det är väl ingen överraskning?! Det KAN inte vara en överraskning för någon?
Kristian Lundberg beskriver det klockrent i texten på Helsingborgs Dagblad (som följts av många intressanta artiklar). Hatreaktionerna mot honom går inte att ta miste på.
Jag bryr mig inte om ifall någon känner sig personligt kränkt och hotad av idén om ett kollektivt ansvar - för det förminskar och gör att själva problemet hamnar i skymundan: Mäns våld mot kvinnor är ett otroligt stort och överjävligt problem.
Därmed - självklart - inte sagt att alla män slår eller att mäns våld mot män inte är ett problem. Men nu handlar det inte om det.
Mäns våld mot kvinnor är inte i närheten av att upphöra eller minska.
Det finns en anledning till att det är ett av Sveriges jämställdhetspolitiska delmål: "Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet."
Det är ett av fyra delmål i vårt lands jämställdhetspolitik!
Ämnet är uppe till diskussion på olika sätt - tack Gode Gud för det. Och just nu har Turteaterns uppsättning som är baserat på Valerie Solanas SCUMmanifest väckt starka känslor. hatuttryck som tveklöst hör hemma i diskussionen kring våld.
 |
| Turteaterns affisch |
"Sara unnar inte de som är arga över SCUM-teatern att sura mera."Turteatern i stockholm har satt upp en föreställning som bygger på Valerie Solanas SCUMmanifest. Detta väcker ont blod hos en del personer. Lyssna på Sara Hanssons dryga fem minuter om varför det faktiskt räcker nu apropå mäns våld mot kvinnor och om reaktionerna från förbannade män. Bland annat tar hon upp frågan om varför det blir en facebookprotest kring föreställningen men inte våldet som sker mot kvinnor varje dag. Tror bestämt att jag fått ett nytt radioprogram att följa, Tankesmedjan i p3.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3718&artikel=4802417
Svante Tidholm twittrade häromdagen på temat och vred perspektivet ett snäpp;
"Och i SCUM-debatten glöms det att det största Manshatet står män för själva. i datapsel, film osv torteras o mördas miljoner män av andra män"
och
"För att inte tala om verkligheten. Solanas misslyckades m att döda 1 man. Undrar hur många män som dödats av män sedan dess."
Nina Lekanders recension av uppsättningen kanske också kan intressera?
"[...]det har aldrig slagit mig att det skulle göra sig så MAGNIFIKT bra och, ursäkta svärandet, skitkul som teatermonolog. Och Andrea Edwards spottar, ryter och ryar ut texten lika magnifikt hon - i ett rasande tempo och inom en rytmiskt regisserad ram som inte lämnar publiken i fred för en enda sekund. Vi viker oss av skratt och applåderar impulsivt mitt i föreställningen, men hör vartenda ord ändå."
Läs hela recensionen här http://www.expressen.se/kultur/1.2623751/scummanifestet-turteatern
Idag (fredag 18/11 skriver även DNs Ingegärd Waaranperää om uppsättningen på Turteatern.
"Teatern har dödshotats för Andrea Edwards framförande av ”Scummanifestet” från 1967. Manssamhällets talibaner skjuter från höften hellre än de ser föreställningen.
Synd, för det är lysande teater, stor konst. Om man är kvinna (vilket i grunden är vad det handlar om), ingenting alls att provoceras av. En ögontvätt, bara, som borde göras regelbundet. Total igenkänning, samtidigt totalt främmandegörande, så att det självklara blir synligt igen. Man kommer hem till ett hus som stått tomt över vintern, Andrea Edwards drar av möbelskynkena och visar att en stol är en stol."
Läs hela recensionen här http://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/scummanifestet-pa-turteatern
Och vill du själv gå? Boka här!
http://turteatern.se/scum-manifestet/
Fortsättning i Helsingborgs Dagblad
Jag har i tidigare inlägg länkat till artikelserien om mäns våld mot kvinnor i Helsingborgs Dagblad. Ann Lingebrandt fortsätter diskussionen:
"Mänskliga relationer, särskilt kärleksrelationer, är komplicerade saker. Man irriterar varandra, man sårar varandra, man provocerar varandra. Men i samma ögonblick som en knytnäve träffar hud upphör nyanserna. Det finns inte några ursäkter. Inget men."
Läs hela artikeln här http://hd.se/kultur/2011/11/09/radslans-blinda-flack
15.11.11
Praktisk jämställdhetsintegrering i Unga in
Så var det dag för uppföljning av jämställdhetsintegrering med arbetsgruppen i Unga in.
Projektet har drivits här på Fryshuset i ganska precis två år och den första fasen lider mot sitt slut. De metoder vi tagit fram som ska nå och motivera unga utanför och hjälpa dem närmare arbetsmarknaden ska som mål implementeras i Arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet. Första steget mot detta är taget i och med vårt arbete inom ramen för projektet, och nästa steg är att starta upp verksamhet i ytterligare fyra städer parallellt med att verksamheten blir permanent här på Fryshuset i Stockholm.
Jämställdhetsintegreringen är en viktig del av framgången med Unga in och nu i och med att vi ska ta fram ett metodmaterial till andra som arbetar med målgruppen, är det dags att sammanfatta vad vi gjort och se vad vi kan göra annorlunda från och med nu. Det var intressant att se att vi på olika sätt gått genom de fyra stegen i 4R metoden, även om det inte alltid upplevt så strukturerat. Men sammantaget har vi en bra bild av verksamheten på olika nivåer.
Fokus denna gång var beslutsprocessen vad gäller arbetsgruppen som träffar deltagare. Vid vissa återkommande tillfällen tas formella och informella beslut om ungdomen som kommer till projektet så:
Hur kan vi säkerställa att vi har ett jämställdhetsperspektiv i de beslutsprocesserna?
Vi kommer, som sagt, att ta fram ett metodmaterial kring erfarenheter, tips och processer från dessa två år och eftersom definitionen på jämställdhetsintegrering är just integrering började vi med att titta på vad vi redan gör.
Utmaningen i det är dels att fånga sådant som vi tar för självklart men som faktiskt är en del av vår metod, och förstås säkerställa att det vi redan gör är jämställt. Allt material kommer finnas i vårt metodmaterial, här kommer endast några exempel. Observera att detta endast handlar om beslutsprocessen som beskrivits ovan.
Utmaningen i det är dels att fånga sådant som vi tar för självklart men som faktiskt är en del av vår metod, och förstås säkerställa att det vi redan gör är jämställt. Allt material kommer finnas i vårt metodmaterial, här kommer endast några exempel. Observera att detta endast handlar om beslutsprocessen som beskrivits ovan.
Vad kan vi göra annorlunda?
Ta hjälp av vårt statistikunderlag vid ärendedragningen (det möte där arbetsgruppen som jobbar direkt med målgruppen bestämmer vad nästa steg är för deltagaren). T ex så ser vi att fler tjejer än killar går till studier, men också att fler tjejer hoppar av sina studier. Då är det viktigt att vi analyser varför det ser ut så.
En annan konkret åtgärd är att arbetsgruppen vid varje möte ställer frågan skulle vi pratat/beslutat annorlunda om deltagaren haft ett annat kön?Mycket av det kvalitativa jämställdhetsintegreringsarbetet återkommer till alla medarbetares ansvar och reflektion. Därför var det viktigt att vi inledde hela arbetet i starten av projekten med att säkerställa att alla hade samma grundläggande kunskap kring ämnet samt att vi kom överens om vårt uppdrag och våra skyldigheter.
Ytterligare ett exempel på vad vi kan göra annorlunda är att alla ”äger” punkten jämställdhetsintegrering och tillgänglighet på våra personalmöten. Hittills har det varit upp till ansvariga för respektive område att redogöra om det hänt något nytt. Genom att det istället är allas ansvar bidrar vi till att integrera jämställdheten i verksamheten. Det konkreta arbetet i verksamheten är ju lika viktigt som det strategiska påverkansarbetet.
En annan konkret åtgärd är att arbetsgruppen vid varje möte ställer frågan skulle vi pratat/beslutat annorlunda om deltagaren haft ett annat kön?Mycket av det kvalitativa jämställdhetsintegreringsarbetet återkommer till alla medarbetares ansvar och reflektion. Därför var det viktigt att vi inledde hela arbetet i starten av projekten med att säkerställa att alla hade samma grundläggande kunskap kring ämnet samt att vi kom överens om vårt uppdrag och våra skyldigheter.
Ytterligare ett exempel på vad vi kan göra annorlunda är att alla ”äger” punkten jämställdhetsintegrering och tillgänglighet på våra personalmöten. Hittills har det varit upp till ansvariga för respektive område att redogöra om det hänt något nytt. Genom att det istället är allas ansvar bidrar vi till att integrera jämställdheten i verksamheten. Det konkreta arbetet i verksamheten är ju lika viktigt som det strategiska påverkansarbetet.
För övrigt...
…läs Frida Nilssons intervju med Johan B Hansson Svedberg på motivation.se, apropå värderingar. Johan jobbade som ansedd nöjesskribent samtidigt som han hade ett tungt heroinmissbruk. Nu föreläser han för företag för att de ska våga se problemet med personer som missbrukar alkohol och droger på arbetet.
"- Många pratar om sin stressade tillvaro med jobb och barn och livspussel. Men att leva det livet jag gjorde kan bara beskrivas som att springa ett gatlopp i motvind med hela famnen full av pingisbollar – med känslan att ”tappar jag en enda, så kommer jag att dö”. Så levde jag mitt liv."
Läs hela artikeln här http://www.motivation.se/hr/konflikthantering/det-ar-livsviktigt-med-arbetsgivarens-stod
Läs hela artikeln här http://www.motivation.se/hr/konflikthantering/det-ar-livsviktigt-med-arbetsgivarens-stod
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)