Med all god vilja

En gång i tiden, för tjugo år sen närmare bestämt, gick jag på Röda Korsets folkhögskola. Den låg då i Mariefred, nära Gripsholms slott och kungens hjorthage. Det var en fantastisk tid. Både för upplevelsen att bo på en folkhögskola och bli så tajt med klasskompisarna som jag då blev, att varje dag bli serverad frukost och lunch, att leva som i nåt parallellt intressant universum där undervisningen handlade mycket om etik, moral och biståndsfrågor. Sen åkte vi på resor och jag valde Sierra Leone. Mitt mål: Bli en skrivande biståndarbetare.

Freetown, Sierra Leone

Igår träffade jag Pia Jertfeldt, en av de som arbetade som lärare på folkhögskolan när det begav sig – hon blev senare studierektor på densamma.  Hon är idag generalsekreterare på Social Venture Network (SVN), som är "ett internationellt nätverk av företag och organsiationer som vill förena affärsnytta med ett ökat fokus på socialt ansvar, god affärsetik och miljöarbete", och vi diskuterade möjliga framtida samarbeten mellan SVN och Fryshuset.
Förutom samarbete pratade vi också om tiden i Mariefred och jag fick chansen att berätta för henne att resan till Västafrika var en verkligt viktigt vändpunkt i mitt liv. För när jag väl kom dit, med all min goda vilja, så förstod jag att jag faktiskt inte hade något att bidra med. Jag hade inte tänkt på att jag behövde kunna något, ha ett yrke eller kunskap kring något annat som liksom inte redan fanns.
Det kan ju låta naivt och dumt. Och det var det ju förstås, naivt alltså. Så vilken tur att jag åkte iväg och fick den insikten. Och förstod att jag inte heller behöver åka till andra sidan jorden för att bidra.

Vilken möjlighet jag hade, att jag faktiskt kunde åka iväg. Jag var inte särskilt intresserad av att gå i skolan, varken i högstadiet eller gymnasiet och även om jag gick ut med fullständiga betyg fick jag läsa upp dem på Komvux senare för att komma in på den universitetsutbildning som jag sen ville gå.

Folkhögskolan är en viktig form av utbildning för många som inte riktigt passade in i den vanliga skolan. Här fick vi alla handlingsutrymme att lära på olika sätt, att utgå från nåt vi var intresserade av, att träffa lärare och andra som var engagerade i sitt ämne och villiga att hela tiden lyssna, diskutera och ta oss på allvar i våra frågor och funderingar.
Etik, moral, värderingar - möjlighet att ta reda på vad det är, hur komplex världen är och i detta fall, hur komplext det är med bistånd. Fast Sverige och alla andra länder gör det just med all god vilja. Men det räcker inte alltid. Kunskap, reflektion, goda värderingar, prestigelöshet och engagemang behöver finnas med. Som vanligt för att det ska bli riktigt bra. Och såklart - utgångspunkt från de som man vill jobba för. Att alltid ha det som riktlinje. Jag kommer ihåg ett exempel som vi fick studera under tiden på skolan, som var just ett komplext biståndsärende, men där slutsatsen ändå blev att de hade missat att fråga vad mottagarna ville ha.
Det är ju något för alla oss som jobbar med människor att tänka på - det är faktiskt ganska lätt att glömma bort. Och samtidigt så är det faktiskt mycket lättare att utveckla framgångsrik verksamhet för en viss målgrupp om vi vågar fråga dem vad de vill och sedan korsbefruktat det med vår kunskap och erfarenhet.

Pia berättade också om forna klasskompisar, som alla nu är runt 40 år och förstås mitt i karriären. Och om vi alla valde att gå just Röda Korsets folkhögskola då, när vi var runt 20, så är det förstås så att många fortsatt välja jobb utifrån sina värderingar. Så inspirerande!
Tänk vilket nätverk jag egentligen har, om jag hade kontakt med alla dem som jag träffade då. Vilka fantastiska trådar rakt in in i media, ideell sektor och näringsliv - Sverige är inte så stort ändå.

What goes around comes around. Så är det ju. Och jag är övertygad om att detta bara är början på så mycket mer. Som det brukar vara. Vad som helst kan hända.

För övrigt...
...och apropå värderingar – läs Frida Nilssons (redaktör på motivation.se) intervju med COPAs VD Carita Juselius om mod och vikten av en värdegrundsstyrd organisation. Läs intervjun här  http://www.motivation.se/coacha/ledarskap/lat-varderingarna-vara-levande-i-verksamheten