Igår publicerade DN Mario Vargas Llosas Nobelföreläsning som han höll i Börssalen i tisdags.
Kända verk, författare, regissörer och dramatiker vävs in i texten. Hur de påverkat hans liv, format hans framtid och hur han tack vare dem har kunnat ägna sitt liv åt ”den lidelse, mystik och last som ligger i att skriva”. Flaubert, Dostojevskij, Mann, Tolstoj, Sartre, Bergman, Beckett, Kristus…Alla män.
Ett fåtal kvinnor nämns, då är det mamman, väninnan och frun - familjen. De konstnärliga stordåden kvalificerar sig endast männen till.
Om sin fru skriver han: ”[…] Hon gör allting, och hon gör det bra. Hon löser problemen, sköter ekonomin, håller ordning i kaos, håller journalister och intränglingar på avstånd, försvarar min arbetsro, bestämmer möten och resor och packar upp väskor, och hon är så generös att till och med när hon grälar på mig ger hon mig den bästa komplimang som finns: ´Mario, det enda du duger till är att skriva.”
Jojo, så skulle man ha det.
Eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar