Fatta vilken chans på släktjulmiddagen!

Illustration: "Kan du tala?" av Catti Brandelius

Okej, nu är det snart dags att hänga med familj och släkt lite mer än vanligt. Dessa sammankomster som kan bli rätt så...traditionella och konservativa?

Jag har i min familj ständigt ifrågasatt hur vi vill ha det och försökt undvika stress och skyhöga förväntningar. Något som varit i ständig förändring. När vi fick barn valde vi att fira själva på julafton och träffa resten av släkten på annandagen för att undvika just julaftonshetsen. När vi separerade och den lilla kärnfamiljen bröts upp fortsatte vi att ses, fast kortare stunder på julafton och när min styvfar dog började vi åka till Gävle och mamma på julafton eftersom det var viktigt att vara med henne. Och det här fortsätter förstås att förändras. Men vi har alltid blivit bjudna på stor släktmiddag runt jul och nu har jag tänkt kring hur jag skulle vilja att de var.

De är alltid trevliga, generösa och med mycket skratt. Helt klart värt. 

Men - vad är det vi pratar om egentligen? Och är det inte så att det går rätt mycket runt, runt? Vi har våra roller av den som håller låda, den som är rolig, den som ifrågasätter och den som är tyst.

Jag vill bryta det där, eftersom jag vet att det finns så mycket mer där inne i varje fin person runt bordet. Jag vill veta vad min 80-åriga ingifta morbror tänker om tacksamhet, och vad min framgångsrika kusin har reflekterat kring när det kommer till respekt, och vad min mamma funderar kring när det kommer till rasism. Jag vill verkligen veta hur mina kusinbarn gör när de vill göra någon glad och hur min 16-åriga unge läser Khemiris text om filmen "Play". 

Vi har som sagt ingen vana av att prata om andra saker än det vanliga släktsnacket. När vi väl kommer in på värdefrågor blir det hetsigt och polemiskt eftersom vi har olika perspektiv och dessutom är ovana att faktiskt prata just värderingar.

Jag kommer speciellt ihåg ett tillfälle när vi började diskutera städhjälp och jag valde att prata utifrån den kurs i genusvetenskap jag läst där vi bland annat hade ett globaliseringsperspektiv. Ur det perspektivet är arbete i hemmet tydligt genus- och klasskodat. I USA är det världens business med fattiga kvinnor som lämnar sina egna familjer och reser till just USA för att överhuvudtaget ha en möjlighet att försörja barnen. Medel- och överklassfamiljerna pratar om att de behöver kvalitetstid med familjen medan fattigare kvinnor helt får lämna sin egen familj.

Min kusin däremot pratade utifrån Sverige idag och lagliga städfirmor och att det både är män och kvinnor som jobbar inom den branschen idag. Han hade inga problem med att anlita städfirma utan såg det som att man gynnar företagarna.

Klart vi krockade.

Så att diskutera värdefrågor kräver också respekt och vilja att faktiskt förstå varandra även om man har olika utgångspunkter. (Jag ska öva på att lyssna på kusinen i år.)

Men vilket tillfälle att öva att lyssna på varandra. På riktigt. 

Fatta vad galet mycket information du har möjlighet att få här. Varenda en runt bordet har ett helt universum inom sig. Vilken chans.

Här kommer en lista!

Så jag har gjort en lista på förslag på ämnen och utgångspunkter att börja med  under julledighetens sammankomster. Lyssnar man noga kommer såklart tusen nya frågor komma från var och en av de nedan listade.  Tänk vad mycket tid vi kommer att ha prata om viktiga saker. Nu är det dags att ta vara på jultiden.

1. Läs Niklas Orrenius artikeln om svensk rasism och diskutera utifrån det faktum att muslimska kvinnor får räkna med hån och trakasserier i rika områden i Malmö. Vad betyder det att de använder exakt samma ord som återkommer när man pratar om förorten, fast omvänt?

"Flera säger att de undviker områden i Malmö som i deras ögon känns mindre trygga: ofta lite vitare, rikare platser som Limhamn, Västra hamnen och Lilla Torg."

Hela artikeln hittar du här: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hur-blir-man-en-manniska-i-hatarens-ogon

2. Vad känner du tacksamhet för?

3. Vad skulle du vilja göra mer av i ditt liv? Hur kan du göra det?

4. Se Ruben Östlunds film Play och prata om vad Jonas Hassen Khemiri menar med punkt 37 under rubriken "47 anledningar till att jag grät när jag såg Ruben Östlunds film Play"37. Jag grät för att de var mänskliga, eller så grät jag för att de inte var mänskliga nog.

5. Vilken sorts människa vill jag vara?

   

6. Vad är respekt för dig?

7. Hur kan jag öka förståelsen för någon som jag inte förstår alls?

8. Hur kan man leva sina värderingar i vardagen?

9. Ger jag pengar till den som tigger? Varför/varför inte?

10. När gjorde du någon glad senast?

11. Gå bordet runt och svara på frågan: Gör jag skillnad på människor?

12. Ta med en bra låt och spela upp för varandra och berätta varför ni valde just den. 

(Tack vänner för input)

För övrigt...
...är det deppigt att julen förstärker könsroller.
"Under julen vill vi ha frid. varför vi shoppar klappar som inte väcker anstöt", skriver DN idag.  här http://www.dn.se/nyheter/sverige/julen-kan-gora-flickor-extra-rosa
"För att underlätta – samt för att om möjligt uppnå det som kallas julefrid – gäller naturligtvis att minimera antalet möjliga stötestenar. Till det hör att pricka rätt med presenterna."

Alltså fler saker som man kan göra annorlunde på julen för att se till att få den som man vill och inte som den alltid varit eller som den förväntas vara.
Själv har jag köpt Pija Lindenbaums "kenta och barbisarna" till det ena inofficiella 4-åriga gudbarnet och "Konstiga djur" av xx till det andra. Konstiga djur är inte särskilt kontroversiell, fast den pekar på att det är okej att vara annorlunda. Boken om Kenta som gärna leker med barbisar kan väcka fler reaktioner.
och böckerna från Annorlunda förlag om barn som blir kära i andra av samma kön kan upplevas provocerande. Min kollega E berättade om en bekant till henne som undrat om hon verkligen skulle läsa de böckerna för barnen om hon hade egna? "Då påverkar du ju dem till att bli homosexuella!" var argumentet mot.
Fram för mångfald i allt blir svaret på det. Förstås.

Kolla de fantastiska böckerna på Sagolika förlag och läs hela artikeln om julens könsstereotypa klappar

 

Och vill du sen läsa nåt som räcker längre, inhandla Fanny Ambjörnssons senaste bok "Rosa. Den farliga färgen".

Ur Julia Svenssons recension i DN 14 december:

 

"Fanny Ambjörnsson ställer enkla frågor och analyserar utan pekpinnar. Men den rosa färgen är farlig just för att den speglar våra värderingar. Till och med i så kallad genusmedveten barnuppfostran upphöjs de manliga egenskaperna, kaxighet och fysisk styrka, högre än de traditionellt feminina. Fortfarande, 2011, är flickorna förändringsprojektet. Flickorna, som älskar rosa, utsätts för rosabojkott – och fostras att ta för sig för att kunna hävda sig bland de stökiga pojkarna, inte tvärtom. Små pojkar som vill klä sig i rosa riskerar att ses som för feminina alternativt bögar. När barnen blir tillräckligt stora kopierar de vuxenvärldens åsikter."

Läs hela recensionen här http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/fanny-ambjornsson-rosa-den-farliga-fargen

 

God jul!

För vems skull?

"Det här är till alla flickor som fått lära sig att det viktigaste är att vara väna, välvårdade och söta. Ledsen flickor, ni har blivit lurade! Den som klipper sina naglar klöser inte lika bra.

Hur många flickor har inte fått lära sig att det viktigaste är att man ska vara trevlig att ha i möblerade rum. Ledsen flickor, ni har blivit lurade! Vill de ha något trevligt att ha i möblerade rum kan de skaffa en gardinuppsättning.

Till alla dom som vill hejda er och göra er mindre än ni är
Res er raka i ryggen och sjung till dem såhär
I’m gonna fuck you ’til you stay fucked"

Bild och text från Jonas Gardells facebooksida.

Mellan silversmide och matkassar

Min vän och kollega Anna var på ett mingel hos en silversmed. En smed som gör jättefina smycken som kostar mycket. Anna och jag har haft en del diskussioner om vilka som har mycket pengar och vilka som har lite. Vi har diskuterat filmen ”Play” och hur vi såg samma sak, vi har diskuterat hur ungdomar som grupp är diskriminerade eftersom så många pratar om dem i grupp, som att de är ett helt eget släkte. Vi har diskuterat föräldraskap och vikten av respekt och att lyssna på vad ungarna säger och vi har pratat om att det är skillnad på att jobba för en lön som man inte klarar sig på, och lön + bonus + pension, säg en och en halv miljon i påslag på ett år, som en del får.
Det är skillnad. Det är olika.

På facebook skrev hon så, efter att ha varit hos silversmeden på mingel:  
”En tusing för mycket. Medelålders man med bonusar, hjälp här.”

Morgonen efter skrev hon vidare:
[…nu fick jag ta del av Fatimas familjs ekonomi och tänker att silverarmband bara är löjligt. Och så kommer jag ihåg att jag åkte tunnelbana igår och att julvälgörenhetskampanjen inte handlade om att skicka getter till långt bort, utan nu istället matkassar till våra grannar. Det var då fanfan att inte alla barn ska ha mat. Hur kan vi misslyckas med det i ett land med så lite folk? Och så tänker jag, att alla rutavdrag skulle gå till gratis busskort till alla unga?...och så fortsätter jag att kastas mellan min girighet och solidaritet och hur ja skulle kunna bidra till en bättre lösning, men det är inte helt lätt tycker jag. Och då är jag tillbaka till ”medelåldersmannen med bonusarna” och tänker att det skulle vara lättare om han också vill att barn ska ha mat och gratis busskort. Ska du önska dig matkassar i julklapp?”

När vi promenerade in till stan i fredags, gick vi förbi en kvinna som tiggde. Och då pratade vi om det. Och jag sa att jag hade fattat ett beslut att det är okej att göra olika. Ge ibland och inte ge ibland. Att det är bättre att ge ibland istället för att inte ge alls.
Och då sa Anna att det handlar väl också om värderingar och vad är det för värdering vi lever om vi inte ger? Eller om vi ger? Man kan välja att inte ge för att man tycker samhället ska sörja för dem som har det svårt. Jo, men då bör man också göra något aktivt för det och inte bara inte ge för det gör ju inte skillnad. För i Stockholm idag är det inte lika många som tigger som i, säg, Bombay, för där kan man ju faktiskt inte ge till alla. Men vi kan ge till alla vi ser i Stockholm idag. Om vi vill.

Vilken sorts människa vill jag vara?Sara Stridsberg talade om det här på sitt egna sätt i sitt ”Sommar” i somras. Värt att lyssna på.

Plötsligt finns åldersdiskriminering nära

Såhär snyggt är det i Uppsala konsert- och kongress. Röda, tysta rulltrappor mötte oss när vi klev in på ESF-dagen "Vi och de andra - om likabehandling i arbetslivet", som anordnades i samarbete med Tema Likabehandling. Särskilt uppmärksammades åldersdiskriminering i just arbetslivet.
Faktum är att jag blev lite obekväm av hur tydligt det är att äldre diskrimineras. Och äldre - det är man efter 35 år för det är gränsen för att räknas som ung i Sverige idag.
"Alla vill ha en 35-åring. Vi får kuppa in 43-åringarna" var ett citat från en chefsrekryterare.
Kuppa in 43-åringarna? Och jag som är 40. Det är som om att det redan liksom är över. Jag som faktiskt trodde att det var en tillgång med kompetens, erfarenhet och pondus. Naivt kanske.

Detta är helt nytt för mig, jag har intresserat mig för diskriminering länge men utifrån de andra diskrimineringsgrunderna; kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning. 
Och nu plötsligt finns frågan om åldersdiskriminering i mitt liv. D, som jag känner, berättar hur svårt det är att få nytt jobb inom sin branch, han får svar som "Vi söker en mer junior medarebetare" när han ber om feedback när han inte kommer vidare till intervju. D är 44 år och mycket kvalificerad.

Diskrimineringsombudsmannens (DO) utredare Arja Lehto var på plats i Uppsala för att ge exempel på fall av åldersdiskriminering i arbetslivet som de haft. Hon berättade om två fall där de som anmält arbetsgivare fått rätt.
Jag och min kollega diskuterar viskande om hur komplext det måste vara, just att reda ut vilken eller vilka diskrimineringsgrunder som kan vara aktuella i en anmälan. I ett av DOs exempel var det en 62-årig kvinna som inte blivit kallad till intervju trots att hon var kvalificerad för jobbet och andra mindre kvalificerade sökande gått vidare i anställningsprocessen. Hon kan ju blivit diskriminerad för både ålder och kön, och alla andra av diskrimineringsgrunderna. Hur funkar processen om man anmäler diskriminering utifrån flera gunder?
Vid tillfälle ska jag fråga DO om det.

För övrigt...
Lyssna på Cecilia Åhl från Fryshuset verksamhet United Sisters när hon i Aktuellt pratar om hur de jobbar med att stötta tjejer i att själva stärka sittsjälvförtroende och sin självkänsla."- Det går inte att säga att alla tjejer har det så här men vi märker såklart att många tjejer bryr sig om sina kroppar precis som de säger i inslaget. Men det är inte säkert att de upplever just det som jobbigt utan att pressen utifrån på hur man ska se ut snarare är det jobbiga", säger Cecilia.
Se inslaget här, 21.30 in i programmet: http://svtplay.se/t/102534/aktuellt

Idag lärde jag mig följande:

Det är lätt att debattera utifrån värderingar, det finns inget hotfullt i nåt då. Publik, andra paneldeltagare och debattörer kan säga vad som helst. Det rubbar inte det minsta. För jag lever mina värderingar och förmedlar dem.

Om man agerar utifrån värderingar är allt möjligt.

Och min tes förstärktes ytterligare: regelstyrd är motsatsen till värderingsstyrd.

Alltså ärligt, nu räcker det

Okej, morgonen är seg, järnbristen som ska botas med naturmedel sätter in. Somnade sju igår kväll. Som tur är har jag massa kloka vänner och bekanta som väcker mig direkt när jag sätter på datorn, kollar facebook, bloggar och twitter. Tankarna susar, det börjar blåsa upp till storm snabbt som ögat.
Det går inte att fastna i ett gu vad det är synd om mig som är så trött, när jag läser, hör och får reaktioner kring att mäns våld mot kvinnor är ett kollektivt problem.
Jag blir tokig av människor som vägrar inse detta, som blir förbannade, hotfulla, klagande och obstinata när ämnet kommer på tal.
Det är väl ingen överraskning?! Det KAN inte vara en överraskning för någon?
Kristian Lundberg beskriver det klockrent i texten på Helsingborgs Dagblad (som följts av många intressanta artiklar). Hatreaktionerna mot honom går inte att ta miste på.
Jag bryr mig inte om ifall någon känner sig personligt kränkt och hotad av idén om ett kollektivt ansvar - för det förminskar och gör att själva problemet hamnar i skymundan: Mäns våld mot kvinnor är ett otroligt stort och överjävligt problem.
Därmed - självklart - inte sagt att alla män slår eller att mäns våld mot män inte är ett problem. Men nu handlar det inte om det.

Mäns våld mot kvinnor är inte i närheten av att upphöra eller minska.
Det finns en anledning till att det är ett av Sveriges jämställdhetspolitiska delmål: "Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet."
Det är ett av fyra delmål i vårt lands jämställdhetspolitik!
Ämnet är uppe till diskussion på olika sätt - tack Gode Gud för det. Och just nu har Turteaterns uppsättning som är baserat på Valerie Solanas SCUMmanifest väckt starka känslor. hatuttryck som tveklöst hör hemma i diskussionen kring våld.

Turteaterns affisch

"Sara unnar inte de som är arga över SCUM-teatern att sura mera."Turteatern i stockholm har satt upp en föreställning som bygger på Valerie Solanas SCUMmanifest. Detta väcker ont blod hos en del personer. Lyssna på Sara Hanssons dryga fem minuter om varför det faktiskt räcker nu apropå mäns våld mot kvinnor och om reaktionerna från förbannade män. Bland annat tar hon upp frågan om varför det blir en facebookprotest kring föreställningen men inte våldet som sker mot kvinnor varje dag. Tror bestämt att jag fått ett nytt radioprogram att följa, Tankesmedjan i p3.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3718&artikel=4802417

Svante Tidholm twittrade häromdagen på temat och vred perspektivet ett snäpp;
"Och i SCUM-debatten glöms det att det största Manshatet står män för själva. i datapsel, film osv torteras o mördas miljoner män av andra män"
och
"För att inte tala om verkligheten. Solanas misslyckades m att döda 1 man. Undrar hur många män som dödats av män sedan dess."

Nina Lekanders recension av uppsättningen kanske också kan intressera?
"[...]det har aldrig slagit mig att det skulle göra sig så MAGNIFIKT bra och, ursäkta svärandet, skitkul som teatermonolog. Och Andrea Edwards spottar, ryter och ryar ut texten lika magnifikt hon - i ett rasande tempo och inom en rytmiskt regisserad ram som inte lämnar publiken i fred för en enda sekund. Vi viker oss av skratt och applåderar impulsivt mitt i föreställningen, men hör vartenda ord ändå."
Läs hela recensionen här http://www.expressen.se/kultur/1.2623751/scummanifestet-turteatern

Idag (fredag 18/11 skriver även DNs Ingegärd Waaranperää om uppsättningen på Turteatern.
"Teatern har dödshotats för Andrea Edwards framförande av ”Scum­manifestet” från 1967. Manssamhällets talibaner skjuter från höften hellre än de ser föreställningen.
Synd, för det är lysande teater, stor konst. Om man är kvinna (vilket i grunden är vad det handlar om), ingenting alls att provoceras av. En ögontvätt, bara, som borde göras regelbundet. Total igenkänning, samtidigt totalt främmandegörande, så att det självklara blir synligt igen. Man kommer hem till ett hus som stått tomt över vintern, Andrea Edwards drar av möbelskynkena och visar att en stol är en stol."
Läs hela recensionen här http://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/scummanifestet-pa-turteatern

Och vill du själv gå? Boka här!
http://turteatern.se/scum-manifestet/

Fortsättning i Helsingborgs Dagblad
Jag har i tidigare inlägg länkat till artikelserien om mäns våld mot kvinnor i Helsingborgs Dagblad. Ann Lingebrandt fortsätter diskussionen:
"Mänskliga relationer, särskilt kärleksrelationer, är komplicerade saker. Man irriterar varandra, man sårar varandra, man provocerar varandra. Men i samma ögonblick som en knytnäve träffar hud upphör nyanserna. Det finns inte några ursäkter. Inget men."
Läs hela artikeln här http://hd.se/kultur/2011/11/09/radslans-blinda-flack

Praktisk jämställdhetsintegrering i Unga in

Så var det dag för uppföljning av jämställdhetsintegrering med arbetsgruppen i Unga in.

Projektet har drivits här på Fryshuset i ganska precis två år och den första fasen lider mot sitt slut. De metoder vi tagit fram som ska nå och motivera unga utanför och hjälpa dem närmare arbetsmarknaden ska som mål implementeras i Arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet. Första steget mot detta är taget i och med vårt arbete inom ramen för projektet, och nästa steg är att starta upp verksamhet i ytterligare fyra städer parallellt med att verksamheten blir permanent här på Fryshuset i Stockholm.

Jämställdhetsintegreringen är en viktig del av framgången med Unga in och nu i och med att vi ska ta fram ett metodmaterial till andra som arbetar med målgruppen, är det dags att sammanfatta vad vi gjort och se vad vi kan göra annorlunda från och med nu.

Det var intressant att se att vi på olika sätt gått genom de fyra stegen i 4R metoden, även om det inte alltid upplevt så strukturerat. Men sammantaget har vi en bra bild av verksamheten på olika nivåer.

Fokus denna gång var beslutsprocessen vad gäller arbetsgruppen som träffar deltagare. Vid vissa återkommande tillfällen tas formella och informella beslut om ungdomen som kommer till projektet så:

Hur kan vi säkerställa att vi har ett jämställdhetsperspektiv i de beslutsprocesserna?

Vi kommer, som sagt, att ta fram ett metodmaterial kring erfarenheter, tips och processer från dessa två år och eftersom definitionen på jämställdhetsintegrering är just integrering började vi med att titta på vad vi redan gör.
Utmaningen i det är dels att fånga sådant som vi tar för självklart men som faktiskt är en del av vår metod, och förstås säkerställa att det vi redan gör är jämställt. Allt material kommer finnas i vårt metodmaterial, här kommer endast några exempel. Observera att detta endast handlar om beslutsprocessen som beskrivits ovan.

Vad gör vi redan?Inom ramen för vad vi redan gör diskuterade vi till exempel vårt nya system vid kartläggningssamtalet, det möte där deltagaren tillsammans med en person från projektet går genom deltagarens hela livssituation. För att säkerställa att vi behandlar alla lika så bygger systemet på generella punkter som hjälper till att se vad nästa steg är. En annan sak som vi redan gör är att vi ställer samma frågor till alla deltagare när de kommer till oss. Ytterligare ett exempel är att presentera olika typer av yrken utifrån ungdomens intresseområde. Ett fysiskt arbete kan till exempel innebära både bygg- och vårdarbeten. Vår könsuppdelade statistik kring vem som träffar vilken kompetens är också viktig.

Vad kan vi göra annorlunda?

Ta hjälp av vårt statistikunderlag vid ärendedragningen (det möte där arbetsgruppen som jobbar direkt med målgruppen bestämmer vad nästa steg är för deltagaren). T ex så ser vi att fler tjejer än killar går till studier, men också att fler tjejer hoppar av sina studier. Då är det viktigt att vi analyser varför det ser ut så.
En annan konkret åtgärd är att arbetsgruppen vid varje möte ställer frågan skulle vi pratat/beslutat annorlunda om deltagaren haft ett annat kön?Mycket av det kvalitativa jämställdhetsintegreringsarbetet återkommer till alla medarbetares ansvar och reflektion. Därför var det viktigt att vi inledde hela arbetet i starten av projekten med att säkerställa att alla hade samma grundläggande kunskap kring ämnet samt att vi kom överens om vårt uppdrag och våra skyldigheter.
Ytterligare ett exempel på vad vi kan göra annorlunda är att alla ”äger” punkten jämställdhetsintegrering och tillgänglighet på våra personalmöten. Hittills har det varit upp till ansvariga för respektive område att redogöra om det hänt något nytt. Genom att det istället är allas ansvar bidrar vi till att integrera jämställdheten i verksamheten. Det konkreta arbetet i verksamheten är ju lika viktigt som det strategiska påverkansarbetet.

För övrigt...

…läs Frida Nilssons intervju med Johan B Hansson Svedberg på motivation.se, apropå värderingar. Johan jobbade som ansedd nöjesskribent samtidigt som han hade ett tungt heroinmissbruk. Nu föreläser han för företag för att de ska våga se problemet med personer som missbrukar alkohol och droger på arbetet.

"- Många pratar om sin stressade tillvaro med jobb och barn och livspussel. Men att leva det livet jag gjorde kan bara beskrivas som att springa ett gatlopp i motvind med hela famnen full av pingisbollar – med känslan att ”tappar jag en enda, så kommer jag att dö”. Så levde jag mitt liv."

Läs hela artikeln här http://www.motivation.se/hr/konflikthantering/det-ar-livsviktigt-med-arbetsgivarens-stod