Någon som ännu inte läst Nina Hemmingsson?
Då är det verkligen dags.

Våldet mot kvinnor och The Black Power mixtape

Diskussionen om mäns våld mot kvinnor och maktstrukturen som patriarkatet utgör fortsätter i Helsingborgs Dagblad. Här är författaren jens Liljestrands svar på Kristian Lundbergs text:
"[...] För såhär är det ju: även om en minoritet står för det konkreta våldet och förtrycket, åtnjuter vi alla de privilegier som det manliga våldet garanterar oss (ungefär som den vita befolkningen i Sydafrika under apartheid).
Vi kan, när vi vill, använda vår identitet som män för att sprida rädsla och otrygghet omkring oss och sedan utnyttja den rädslan för att få våra behov tillfredsställda – makt, pengar, sex, ömhet. Man höjer rösten. Man ställer sig för nära. Man spänner ögonen i henne."

Läs hela artikeln här http://hd.se/kultur/2011/11/01/manlighetens-kris-och-mannens/

För övrigt...
...tänker jag på bussen i New York där kvinnorna endast får sitta längst bak (dagens DN, hittar den ej på nätet), kopplingen till medborgarrättsrörelsens start med Rosa Parks och bussbojkotten är tydlig och skrämmande. Tipsar alla att se DOX dokumentären "The blackpower mixtape 1967-1975" som utgår från svenska filmares perspektiv på Black power rörelsen i USA. Den ligger kvar på nätet till 24 november. Allt hänger ihop. Som vanligt.
Se dokumentären här http://svtplay.se/v/2577951/dox/the_black_power_mixtape_1967-1975

Med all god vilja

En gång i tiden, för tjugo år sen närmare bestämt, gick jag på Röda Korsets folkhögskola. Den låg då i Mariefred, nära Gripsholms slott och kungens hjorthage. Det var en fantastisk tid. Både för upplevelsen att bo på en folkhögskola och bli så tajt med klasskompisarna som jag då blev, att varje dag bli serverad frukost och lunch, att leva som i nåt parallellt intressant universum där undervisningen handlade mycket om etik, moral och biståndsfrågor. Sen åkte vi på resor och jag valde Sierra Leone. Mitt mål: Bli en skrivande biståndarbetare.

Freetown, Sierra Leone

Igår träffade jag Pia Jertfeldt, en av de som arbetade som lärare på folkhögskolan när det begav sig – hon blev senare studierektor på densamma.  Hon är idag generalsekreterare på Social Venture Network (SVN), som är "ett internationellt nätverk av företag och organsiationer som vill förena affärsnytta med ett ökat fokus på socialt ansvar, god affärsetik och miljöarbete", och vi diskuterade möjliga framtida samarbeten mellan SVN och Fryshuset.
Förutom samarbete pratade vi också om tiden i Mariefred och jag fick chansen att berätta för henne att resan till Västafrika var en verkligt viktigt vändpunkt i mitt liv. För när jag väl kom dit, med all min goda vilja, så förstod jag att jag faktiskt inte hade något att bidra med. Jag hade inte tänkt på att jag behövde kunna något, ha ett yrke eller kunskap kring något annat som liksom inte redan fanns.
Det kan ju låta naivt och dumt. Och det var det ju förstås, naivt alltså. Så vilken tur att jag åkte iväg och fick den insikten. Och förstod att jag inte heller behöver åka till andra sidan jorden för att bidra.

Vilken möjlighet jag hade, att jag faktiskt kunde åka iväg. Jag var inte särskilt intresserad av att gå i skolan, varken i högstadiet eller gymnasiet och även om jag gick ut med fullständiga betyg fick jag läsa upp dem på Komvux senare för att komma in på den universitetsutbildning som jag sen ville gå.

Folkhögskolan är en viktig form av utbildning för många som inte riktigt passade in i den vanliga skolan. Här fick vi alla handlingsutrymme att lära på olika sätt, att utgå från nåt vi var intresserade av, att träffa lärare och andra som var engagerade i sitt ämne och villiga att hela tiden lyssna, diskutera och ta oss på allvar i våra frågor och funderingar.
Etik, moral, värderingar - möjlighet att ta reda på vad det är, hur komplex världen är och i detta fall, hur komplext det är med bistånd. Fast Sverige och alla andra länder gör det just med all god vilja. Men det räcker inte alltid. Kunskap, reflektion, goda värderingar, prestigelöshet och engagemang behöver finnas med. Som vanligt för att det ska bli riktigt bra. Och såklart - utgångspunkt från de som man vill jobba för. Att alltid ha det som riktlinje. Jag kommer ihåg ett exempel som vi fick studera under tiden på skolan, som var just ett komplext biståndsärende, men där slutsatsen ändå blev att de hade missat att fråga vad mottagarna ville ha.
Det är ju något för alla oss som jobbar med människor att tänka på - det är faktiskt ganska lätt att glömma bort. Och samtidigt så är det faktiskt mycket lättare att utveckla framgångsrik verksamhet för en viss målgrupp om vi vågar fråga dem vad de vill och sedan korsbefruktat det med vår kunskap och erfarenhet.

Pia berättade också om forna klasskompisar, som alla nu är runt 40 år och förstås mitt i karriären. Och om vi alla valde att gå just Röda Korsets folkhögskola då, när vi var runt 20, så är det förstås så att många fortsatt välja jobb utifrån sina värderingar. Så inspirerande!
Tänk vilket nätverk jag egentligen har, om jag hade kontakt med alla dem som jag träffade då. Vilka fantastiska trådar rakt in in i media, ideell sektor och näringsliv - Sverige är inte så stort ändå.

What goes around comes around. Så är det ju. Och jag är övertygad om att detta bara är början på så mycket mer. Som det brukar vara. Vad som helst kan hända.

För övrigt...
...och apropå värderingar – läs Frida Nilssons (redaktör på motivation.se) intervju med COPAs VD Carita Juselius om mod och vikten av en värdegrundsstyrd organisation. Läs intervjun här  http://www.motivation.se/coacha/ledarskap/lat-varderingarna-vara-levande-i-verksamheten

 

OBS! Viktigt!

”Men jag tog ett steg närmare den här kvinnan. Inte för nära. Rörde inte vid henne. Tittade inte på henne. Bara ställde mig bredvid henne. Den där mannen tystnade direkt. Det söker mig ännu.”

Läs författaren Mats Söderlund. Klockrent, självklart, välformulerat. Läs hela texten här
http://hd.se/kultur/2011/10/27/vad-ar-vi-radda-for/

Ledamoten rapporterar från Ungdomsstyrelsen

Foto: Claudia Torres

Jag har ju mitt hedersuppdrag som ledamot i Ungdomsstyrelsens insynsråd. Vårt uppdrag är att vara allmänhetens representanter och rådgivande till Generaldirektören. Förra veckan var det dags för höstens första insynsrådsmöte. Dessa möten är alltid intressanta och denna gång var det extra många diskussioner kring de punkter som fanns på dagordningen.

Vi fick en dragning kring ”När Var Hur En analys av ungas kulturutövande på fritiden” där en del tänkvärd statistik presenterades.  Bland annat visades siffror om musikutövande, att det är relativt jämnt fördelat mellan tjejer och killar under tiden i musikskolan. Men efter det sker en dramatisk minskning av tjejer som deltar i studiecirklar, som är det vanligaste sättet att fortsätta spela.
Vad betyder dessa siffror? Att tjejerna hittar en annan form som här inte finns med i beräkningen? Att tjejerna slutar spela och prioriterar annat?  
Den här och annan statistik i rapporten är viktiga också för att beslut om vilka verksamheter som ska stödjas i framtiden.

Förra gången den skriften var uppe på bordet så pratade vi mer om definitionen av kultur, denna gång handlade diskussionerna bland annat om svårigheten att definiera och mäta. Gårdagens mätmetoder är inte alltid så aktuella idag, liksom definitioner och gränsdragningar. Framförallt för att mycket ser annorlunda ut genom olika sociala medier.
En diskussion som även fanns med efter presentationen av deras senaste Fokusrapport, ”Fokus10 Om ungas inflytande”.

Traditionella mätmetoder i form av enkät i pappersform används fortfarande för att samla information från ungdomar. Men är det optimalt? Om inte, hur skulle man kunna göra det annorlunda?

Det är spännande att vi på sätt och vis står inför ett paradigmskifte vad gäller mätmetoder, informationsinsamling men även definitioner av vad som är vad. En fråga som ställs i Fokus 10 är frågan om ungas engagemang, t ex politiskt sådant. Men kan vi verkligen mäta det efter traditionella mått?

Under rubriken Inflytande i nya former? Står följande:
”En tendens som uppmärksammades redan iden stora maktutredningen från slutet av 1980-talet var att det svenska samhållet rör sig bort från den svenska modellens kollektivistiska medborgarideal och i riktning mot ett mer individorienterat ideal. En annan tendens som ibland förknippas med den ökade individualiseringen är att medlemskapet och aktiviteten i föreningar och organisationer minskat stadigt de senaste decennierna.”
(Fokus 10 – om ungas inflytande, kortversionen, sid. 39)

Och hur ska vi i det här sammanhanget tänka kring de sociala medierna? Kan politiskt engagemang också vara att agera i olika medier?
I vissa fall är det självklart så, se händelseutvecklingen i mellanöstern och Egypten, där till exempel twitter öppnade nya dörrar för kontakt och engagemang.
I DN i veckan (16/10) stod det om ”slackeraktivism” som exempel på 1. Utarmat politiskt engagemang och/eller en typ av engagemang som visst kan förändra och bör räknas.

I den fullständiga rapporten finns också ett kortare kapitel om sociala medier (kapitel 14).
Jag har ännu inte hittat vilket råd eller myndighet som har ansvaret för att täcka in just sociala medier och anar att det faktiskt är så att det finns en speciell institution till detta. Statens medieråd har visst intresse av området men inte specifikt att ta ett helhetsgrepp på alla sociala medier. Frågan kom upp för första gången för mig just i förra dragningen av rapporten av ungas kulturutövande, när man valt att inte ha med datorspel i rapporten.

Snälla ni, om någon av er vet mer om vilka som jobbar med just helhetsgreppet på sociala medier och unga hör av er till mig!

Om styrka och goda värderingar

Idag fick jag förmånen att lyssna på Nadins historia. Om hur hon vägrade inordna sig i hederskulturen, om hur hon fortfarande vägrar acceptera den kvinnoförtryck som finns i den. Om hur hon förlorat och återvunnit sina barn, om Elektras betydelse för henne. Om hennes liv idag, att hon kan leva sina värderingar fullt ut.

Så lyssnade jag på grundidén till Lugna Gatan, om passion och motivation. Om att skapa möjligheter och ge fler chanser än en enda, om drivkraft. Om att skapa verksamhet utifrån värderingar.

Jag är stolt över att vara en del av alla de verksamheter som vågar utmana och göra annorlunda.

Och jag är övertygad om att besöket från Norge på 51 personer som kom för inspiration, kände vår stolthet.

En ständig ström av orättvisor och kassa värderingar

Det finns massor att skriva om hela tiden som rör jämställdhet och jämlikhet.
Här dagens urval (hittills) med tack till Josefin Carnolf, Frida Nilsson och Gisela Jönsson för tips.

Petra Jankov Picha skriver idag i Aftonbladet: "Nej du behöver inte amma din bebis

[...]Många vittnar också om att deras val inte­ respekteras och flera har till och med nekats de tabletter som finns att ta om man vill stoppa mjölkproduktionen efter förlossning."

Läs hela debattartikeln här

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article13798770.ab

Herregud, jag kommer ihåg hur det var när jag födde min son 1995. Den naturliga moderligheten stod högt i kurs, och även om jag valde att föda på det som då hette ABC-kliniken, utan smärtlindring och i hemlik miljö, så ville jag faktiskt inte ha dåligt samvete för att amningen inte funkade. Men så indoktrinerad som jag var av att amningen var SUPERVIKTIG för alla möjliga olika saker, från vikten av närhet som tydligen bara kunde uppnås genom amning, till allergi var det en stor sorg när det inte funkade. Men sen när jag accepterat - vilka fördelar! Pappan och jag kunde dela på ALLT.
Toppen.

Erik Ullenhag, integrationsministern, kommenterar det faktum att nyanlända kvinnor hamnar allt mer utanför arbetsmarknaden:

"– Det finns en del som tyder på att vi har varit ganska könsstereotypa i hur vi har bemött en familj som kommer hit där man på tjänstemannanivå har känt att bara mannen får jobb så händer ju någonting, säger han."
Vågar man hoppas på en förändring?
Läs hela artikeln här

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nyanlanda-kvinnor-allt-mer-utanfor_6558979.svd

För övrigt

...så fick jag igår nys om att företaget msi haft lapdance på förra årets Dreamhack. Gisela Jönsson twittrade " Om jag hade en tonårig son skulle jag vara SÅDÄR förtjust i att han åker på LAN och så är det en jävla lapdancetävling"

Återkommer till det här, väntar på svar från Dreamhack.