Värderingskrockar, inte kulturkrockar

– Jag kom från ingenting och nu är jag här, säger Arhe Hamednaca som sitter i justitieutskottet i Riksdagen.

Jag och mina kollegor från Fryshuset är på besök hos Arhe, som tidigare arbetat bland annat på Fryshuset. Vi vill prata med honom om vad vi ska tänka på när vi ska arbeta med nyanlända och såsmåningom förhoppningsvis dra vårt strå till stacken vad gäller ensamkommande flyktingar, det vill säga de som är under arton år.

Det blir ett samtal om värderingar, respekt och vikten av validering av den kunskap varje människa har. Precis det som också är Fryshusets utgångspunkt och delar av vår värdegrund.

Dagen efter vi träffade Arhe lyssnade jag på Marlena Rembe från Säkerhetspolisen http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sapo-om-extremism-i-sverige_5810319.svd som föreläste om våldsbejakande extremism på CIDES nätverksträff. Hon fick en fråga kring om det verkligen räcker med integration för att nå extremister idag. Den som frågade menade att det finns ju extremister från alla samhällsklasser och som kan språket och har utbildning. Marlena svarade då att integration är en upplevelse.

Jag tycker att det är en viktig definition: Integration är en upplevelse som inte går att utläsa av yttre attribut.

Det var också vad som låg till grund i samtalet kring integration på Riksdagen, även om vi pratade om integration och inte extremism. I grunden handlar det (alltid) om ett bemötande som är ärligt och respektfullt. En syn på människor som en resurs istället för som problem och ett hinder.

- De som kommer hit vet att livet inte är enkelt, de har kämpat för att klara sig i sina hemländer och för att komma hit, säger Arhe. Men de har en livserfarenhet som inte stämmer överens med vår arbetsmarknad. Därför är valideringen så viktig,

Validering betyder för mig och mina medarbetare att se all kompetens som viktig, även den informella. I projektet Unga in arbetar vi med att implementera ELD (Exerienced Learning Description) som metod. Det är ett sätt att synliggöra och lyfta ungdomarnas informella kompetens. För även om du inte har gått ut gymnasiet, eller ens grundskolan och knappt jobbat så har du ju gjort något annat den där tiden. De har erfarenheter av andra saker som kan vara minst lika viktiga. Och det kan man lyfta i ett kompetensbrev som kan komplettera eller ersätta ett traditionellt CV. Skriver man dessutom en ansökan som fokuserar på ens värderingar, ja då har man förhoppningsvis en chans att konkurrera om jobbet även om det sker på andra premisser än andra sökande.
Fryshusets jobbcoacher arbetar också med att lyfta andra erfarenehter och färdigheter än de som vanligtvis finns i ett CV. Ungdomarna som kommer till oss har ofta mycket intressant informell kunskap som de inte har tänkt på kan vara viktig att berätta om när de söker jobb.

- ”Jag hatar ordet kulturkrock! Det är inte kulturkrockar utan värderingskrockar. Det handlar om en sammanblandning av kultur och religion, och arbete med värderingar är därför mycket mycket viktigt.” Arhes hitills tillbakalutade kropp får en ny position när han pratar om värderingar och det märks tydligt att det är ett ämne som engagerar. ”Ibland krockar detta med de mänskliga rättigheter vi har anammat i Sverige. Det är inte svenska värderingar utan universella rättigheter. Kom ihåg att många av de som kommer hit aldrig har haft några rättigheter, bara skyldigheter.”

- ”Men det är också universellt för alla människor att man vill ha en meningsfull aktivitet, oavsett bakgrund och även om man har upplevt trauman, förlorat anhöriga eller gått genom andra svårigheter. Man vill kunna leva vidare. Jobb öppnar för möjligheten till detta, liksom att vara aktiv i föreningslivet kan vara en viktigt del av integrationen. I föreningslivet kan man möta mångfalden som finns. Jag engagerade mig till att börja med i hyresgästföreningen och sen fortsatte jag inom politiken,” berättarArhe.

Vi som jobbar med arbetsmarknadsprojekten på Fryshuset kommer att ta många av Arhes tips med oss i det fortsatta metodarbetet; valideringen, tydligheten, arbetet med värderingar, utgångspunkten i att visa Sveriges utveckling, uppmärksamheten på allt det som är positivt med mångfald, de positiva förebilderna och framförallt målet att varje individ ska se fram emot och längta till nästa möte med Fryshusets medarbetare.

Flera olika verksamheter på Fryshuset har blivit uppmuntrade att vara en tydligare del i arbetet med integration på olika sätt. Elektra, Teater Fryshuset och CIDES är exempel på projekt inom Fryshuset som idag arbetar med frågan från olika perspektiv. 

Besök från dokumentärredaktionen på Sveriges radio

Idag hade vi besök av Susanne Björkman från dokumentärredaktionen i P1. Hon gjorde sin första dokumentär för radio 1976 och hittade redan då sitt säregna format som innebär att hon själv knappt är synlig i programmen. Jag har lyssnat mycket på Sveriges radios dokumentärer sedan hösten 2010 och Susanne blev snabbt en favorit hos mig. När jag hör  hennes program undrar jag om det ändå inte är med radio jag ska jobba. 

Hennes dokumentärer präglas alltid av samma lugn och respekt för de hon träffar.

På sr.se hittar jag följande målande kommentar om en av hennes dokumentärer:
"Det finns stunder då man stannar upp och lyssnar på radion så noga att man tappar synen.
Ögonblick då det som sägs är så angeläget att allt i det fysiska rummet försvinner”.

På vägen till och från jobbet lyssnade jag till ”En värld för sig” om Marianne Francke som föddes i början på 1900-talet och växte upp på Öfvre Östermalm. Marianne berättar om sin mopssamling, om uppväxten med barnflicka som extremt bortskämt barn, om sorgen över att inte kunna vara med sin man som hon varit gift med i över femtio år, om vännerna som består. Samtidigt som hon har haft ett extremt privilegierat liv framstår hon som en mycket ödmjuk och inkännande person, och troligen är det vad som gör programmet så intressant.

En annan höjdpunkt är ”Du har alla rätt” om diakonen Gunilla Moshi i Skärholmens församling. När jag hörde det programmet undrade jag om det kanske var diakon jag skulle blivit. Och då är jag inte ens religiös.

Så, jag är mycket glad över att ha fått samtala med en av mina förebilder idag.Vi får se vad fortsättningen blir.

En annan reflektion efter dagens möte är vissa tydliga likheter mellan hennes sätt att arbeta och det jag lärde mig på den coachutbildning jag gick hos COPA. Lyssnar man på människor öppet, intresserat och utan att värdera kan man få höra de mest fantastiska historier. Och som Susanne sa, ”de flesta människor vill bli lyssnade på.” I alla fall om det sker med respekt.

Detta kommer snart på bloggen
Och mer kring respekt blir det inom kort då jag ska berätta om besöket hos riksdagsmannen Arhe Hamednaca där jag och mina kollegor hade ett intressant samtal om värderingar och just respekt för allas lika värde. 
Annat som är på gång på den här bloggen är ett mycket intressant samtal med Carita Juselius, VD på COPA på temat värderingar och lite senare i vinter ett samtal med Josefin Carnolf, genusvetare som arbetar på Länsstyrelsen, aktuell med uppföljningen av den regionala strategin för jämställdhet i länet som antogs 2008.